HFD fastställer förhandsbesked om värdering av förvärvade kreditförsämrade fordringsportföljer

Högsta förvaltningsdomstolen har nu fastställt Skatterättsnämndens förhandsbesked i frågan om till vilket värde förvärvade kreditförsämrade fordringsportföljer får tas upp vid beskattningen. Högsta förvaltningsdomstolen fann att ett upplupet anskaffningsvärde utgör ett anskaffningsvärde vid tillämpning av lägsta värdets princip och att redovisningen därmed kan följas vid beskattningen. EY:s processgrupp har genom Per Holstad, David Björne och Joakim Ekberg bistått bolaget genom hela processen.

Bakgrund

Den aktuella skattefrågan har uppkommit i en verksamhet som består i att förvärva och driva in förvärvade kreditförsämrade fordringsportföljer. Fordringsportföljerna förvärvas mot en ersättning som avsevärt understiger de underliggande fordringarnas nominella belopp. Bolaget tillämpar K3 och tar redovisningsmässigt upp fordringsportföljerna som finansiella anläggningstillgångar. Fordringsportföljerna redovisas med tillämpning av effektivräntemetoden till upplupet anskaffningsvärde. Med ledning av den effektivränta som fastställs vid förvärvet fördelar bolaget kassaflödena från fordringarna mellan ränta och amortering över den period under vilken fordringen bedöms ge avkastning. Bolaget har historiskt inte gjort några skattemässiga justeringar relaterade till värdet på portföljerna utan har låtit de redovisningsmässiga effekterna påverka även beskattningsbart resultat.

Frågan var om denna redovisningsmässiga hantering kunde godtas även vid beskattningen. Skatteverket ansåg att så inte var fallet och beslutade om en höjd beskattning för det berörda bolaget. Bolaget överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Härefter ansökte det allmänna ombudet hos Skatteverket om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden, varvid hanteringen av överklagandet tills vidare förklarades vilande.

Frågan till Skatterättsnämnden

Frågan som Skatterättsnämnden hade att ta ställning till var om det vid värderingen kunde beaktas att de förväntade kassaflödena från de förvärvade kreditförsämrade fordringarna skulle erhållas i framtiden, dvs. om en diskontering av de förväntade kassaflödena kunde accepteras vid värderingen eller inte.

Såväl allmänna ombudet som bolaget ansåg att skattefrågan skulle avgöras enligt reglerna i 17 kap. 3 § inkomstskattelagen (IL), dvs. beskattning av lager enligt lägsta värdets princip. Detta trots att tillgångarna redovisas som anläggningstillgångar.

Båda parterna gjorde bedömningen att metoden upplupet anskaffningsvärde är förenlig med reglerna i 17 kap. 3 § IL och att nedskrivningen i redovisningen ska få genomslag vid beskattningen. Parterna var också ense om att bolagets redovisning är upprättad i enlighet med god redovisningssed.

Skatterättsnämndens förhandsbesked

De aktuella skattereglerna bygger på begrepp som hämtar sitt innehåll från årsredovisningslagen (ÅRL). Närmare bestämt begreppen anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena ÅRL. För att få hjälp i bedömningen av hur upplupet anskaffningsvärde ska bedömas i förhållande till dessa begrepp hämtade Skatterättsnämnden in ett yttrande från Bokföringsnämnden.

Bokföringsnämnden bedömer i sitt yttrande att ett upplupet anskaffningsvärde utgör ett anskaffningsvärde enligt 4 kap. 9 § andra stycket ÅRL. Enligt förhandsbeskedet framkom det inte något skäl för Skatterättsnämnden att göra någon annan bedömning. Skatterättsnämnden meddelade därför att ett upplupet anskaffningsvärde får anses utgöra ett sådant anskaffningsvärde som avses i 17 kap. 3 § IL. Bolagets redovisningsmässiga värdering av portföljerna anses därmed inte understiga det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Enligt förhandsbeskedet medgavs bolaget således att ta upp portföljerna av kreditförsämrade fordringsportföljer till upplupet anskaffningsvärde även vid beskattningen.

Högsta förvaltningsdomstolens dom

Högsta förvaltningsdomstolen gör ingen annan bedömning än den som Bokföringsnämnden har gjort och som innebär att upplupet anskaffningsvärde omfattas av definitionen av anskaffningsvärde i 4 kap. 9 § andra stycket ÅRL. Upplupet anskaffningsvärde får därmed användas vid tillämpningen av 17 kap. 3 § IL. Högsta förvaltningsdomstolen fastställer alltså Skatterättsnämndens förhandsbesked.

Kommentar

Skatteverket har i ett ställningstagande bedömt att nedskrivningar som görs enligt IFRS 9, med avseende på lagertillgångar som inte får värderas till verkligt värde, ska få genomslag vid beskattningen. Samtidigt har Skatteverket drivit processer där den redovisningsmässiga värderingen av kreditförsämrade fordringar inte har accepterats vid beskattningen.

Högsta förvaltningsdomstolens fastställande av Skatterättsnämndens förhandsbesked är inte oväntat beaktat Bokföringsnämndens yttrande, men likväl mycket välkommet eftersom det tydliggör att finansiella instrument som inte får värderas till verkligt värde istället omfattas av den allmänna lagerregeln i 17 kap. 3 § IL och att en värdering enligt 17 kap. 3 § IL medger att hänsyn tas till räntekomponenten i de finansiella instrumenteten. Detta oberoende av om det är fråga om presterande eller kreditförsämrade fordringar. Enligt det fastställda förhandsbeskedet utgör reglerna i 17 kap. IL fortsatt skattemässiga specialregler, eftersom lägsta värdets princip alltjämt gäller, men nu med ytterligare följsamhet till redovisningen.

Per Holstad, David Björne och Joakim Ekberg

Läs domen från Högsta förvaltningsdomstolen (mål nr 1852-20)

 

Kontakt
Per Holstad
072-206 46 99

 

Kontakt
David Björne
073-358 28 52

 

Kontakt
Joakim Ekberg
072-596 71 74