Värdering av förvärvade kreditförsämrade fordringsportföljer

Skatterättsnämnden har meddelat ett förhandsbesked i frågan om till vilket värde förvärvade kreditförsämrade fordringsportföljer får tas upp vid beskattningen. Skatterättsnämnden har funnit att ett upplupet anskaffningsvärde utgör ett anskaffningsvärde vid tillämpning av lägsta värdets princip och att redovisningen därmed kan följas vid beskattningen.

Bakgrund

Den aktuella skattefrågan hade uppkommit i en verksamhet som består i att förvärva och driva in förvärvade kreditförsämrade fordringsportföljer. Fordringsportföljerna förvärvas mot en ersättning som avsevärt understiger de underliggande fordringarnas nominella belopp. Bolaget tillämpar K3 och tar redovisningsmässigt upp fordringsportföljerna som finansiella anläggningstillgångar. Fordringsportföljerna redovisas med tillämpning av effektivräntemetoden till upplupet anskaffningsvärde. Med ledning av den effektivränta som fastställs vid förvärvet fördelar bolaget kassaflödena från fordringarna mellan ränta och amortering över den period under vilken fordringen bedöms ge avkastning. Bolaget har historiskt inte gjort några skattemässiga justeringar relaterade till värdet på portföljerna utan har låtit de redovisningsmässiga effekterna träffa även beskattningsbart resultat.

Frågan var om denna redovisningsmässiga hantering kunde godtas även vid beskattningen. Skatteverket ansåg att så inte var fallet och beslutade om en höjd beskattning för det berörda bolaget. Bolaget överklagade beslutet till förvaltningsrätten. Härefter ansökte det allmänna ombudet hos Skatteverket om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden, varvid hanteringen av överklagandet tills vidare förklarades vilande.

Frågan till Skatterättsnämnden

Frågan som Skatterättsnämnden hade att ta ställning till var om det vid värderingen kunde beaktas att de förväntade kassaflödena från de förvärvade kreditförsämrade fordringarna skulle erhållas i framtiden, dvs. om en diskontering av de förväntade kassaflödena kunde accepteras vid värderingen eller inte.

Såväl allmänna ombudet som bolaget ansåg att skattefrågan skulle avgöras enligt reglerna i 17 kap. 3 § inkomstskattelagen (IL) dvs. beskattning av lager enligt lägsta värdets princip. Detta trots att tillgångarna redovisas som anläggningstillgångar.

Båda parterna gjorde bedömningen att metoden upplupet anskaffningsvärde är förenlig med reglerna i 17 kap. 3 § IL och att nedskrivningen i redovisningen ska få genomslag vid beskattningen. Parterna var också ense om att bolagets redovisning är upprättad i enlighet med god redovisningssed.

Skatterättsnämndens förhandsbesked

De aktuella skattereglerna bygger på begrepp som hämtar sitt innehåll från årsredovisningslagen (ÅRL). Närmare bestämt begreppen anskaffningsvärde, nettoförsäljningsvärde och återanskaffningsvärde i 4 kap. 9 § andra-fjärde styckena ÅRL. För att få hjälp i bedömningen av hur upplupet anskaffningsvärde ska bedömas i förhållande till dessa begrepp hämtade Skatterättsnämnden in ett yttrande från Bokföringsnämnden.

Bokföringsnämnden gör i sitt yttrande bedömningen att ett upplupet anskaffningsvärde utgör ett anskaffningsvärde enligt 4 kap. 9 § andra stycket ÅRL. Enligt förhandsbeskedet har det inte framkommit något skäl för Skatterättsnämnden att göra någon annan bedömning. Skatterättsnämnden meddelar därför att ett upplupet anskaffningsvärde får anses utgöra ett sådant anskaffningsvärde som avses i 17 kap. 3 § IL. Bolagets redovisningsmässiga värdering av portföljerna anses därmed inte understiga det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet. Enligt förhandsbeskedet får bolaget således ta upp portföljerna av kreditförsämrade fordringsportföljer till upplupet anskaffningsvärde även vid beskattningen.

Kommentar

Skatteverket har i ett ställningstagande bedömt att nedskrivningar som görs enligt IFRS 9, med avseende på lagertillgångar som inte får värderas till verkligt värde, ska få genomslag vid beskattningen. Samtidigt har Skatteverket drivit processer där den redovisningsmässiga värderingen av kreditförsämrade fordringar inte har accepterats vid beskattningen.

Förhandsbeskedet är därför mycket välkommet, eftersom det tydliggör att finansiella instrument som inte får värderas till verkligt värde istället omfattas av den allmänna lagerregeln i 17 kap. 3 § IL och att en värdering enligt 17 kap. 3 § IL medger att hänsyn tas till räntekomponenten i de finansiella instrumenteten – detta oberoende av om det är fråga om presterande eller kreditförsämrade fordringar. Enligt förhandsbeskedet utgör reglerna i 17 kap. IL fortsatt skattemässiga specialregler, eftersom lägsta värdets princip alltjämt gäller, men nu med ytterligare följsamhet till redovisningen.

Förhandsbeskedet har överklagats av allmänna ombudet i syfte att få ett vägledande avgörande.

Per Holstad, David Björne och Joakim Ekberg

Läs Skatterättsnämndens förhandsbesked (dnr 92-18/D)

 

 

Kontakt
Per Holstad
072-206 46 99

 

Kontakt
David Björne
073-358 28 52

 

Kontakt
Joakim Ekberg
072-596 71 74