Förslag om rapporteringsplikt för gränsöverskridande skattearrangemang

Regeringen föreslår att gränsöverskridande skattedrivna arrangemang i vissa fall måste rapporteras till Skatteverket inom 30 dagar. Inte bara skatterådgivare utan även till exempel banker och till och med skattebetalaren själv – även privatpersoner – kan omfattas av rapporteringsplikten. Den som inte rapporterar i tid kan drabbas av straffavgifter på över 300 000 kr. I förhållande till tidigare förslag finns vissa förtydliganden, men flera viktiga punkter är alltjämt oklara.

Den 6 december 2019 lämnade regeringen en remiss till Lagrådet om rapporteringsplikt för gränsöverskridande arrangemang. Lagrådsremissen syftar till att uppfylla det svenska införlivandet av ett EU-direktiv, det så kallade DAC 6-direktivet.

Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare lämnade över sitt betänkande i januari i år. Remissinstanserna riktade delvis kraftig kritik mot förslaget, som dessutom gick längre än direktivet på så sätt att även vissa svenska arrangemang omfattades. En intern svensk rapporteringsplikt är dock inte med i det nya förslaget men frågan bereds fortsatt inom Regeringskansliet. I dagsläget omfattas alltså endast gränsöverskridande arrangemang, vilket är i enlighet med direktivets miniminivå.

Med begreppet gränsöverskridande avses enligt förslaget att arrangemanget berör mer än en medlemsstat i EU, eller en medlemsstat och ett tredjeland och att deltagarna i arrangemanget har hemvist eller verksamhet i olika länder.

Rapporteringsplikt uppkommer om arrangemanget uppfyller ett eller flera av ett antal kännetecken enligt en lista som finns i en bilaga till direktivet. Vissa kännetecken ska vara kopplade till en skatteförmån för att bli rapporteringspliktiga medan några ska rapporteras oavsett skattefördel. De kännetecken som kan bli aktuella kan sammanfattas på följande sätt:

  • Inkomstomvandling från skattepliktig till skattefri eller lägre beskattad inkomst, till exempel genom gåva eller tillskott
  • Förvärv av underskottsföretag där verksamheten läggs ner i samband med förvärvet och köparen använder underskotten för att sänka sin skattepliktiga inkomst
  • Standardiserade arrangemang, till exempel så kallade avdragsköp
  • Uppdragsavtal om skatterådgivning som innehåller så kallad success fee eller en klausul om att klienten inte får avslöja hur skatteförmånen uppstår
  • Transaktioner där kapital förs ut ur och sedan tillbaka in i ett land för att utnyttja skattefördelar för utländska investeringar
  • Avdragsgilla betalningar till utlandet som innebär skattefördelar. Kännetecknet har flera varianter
  • Arrangemang som går ut på att kringgå kontrolluppgiftsskyldighet och liknande informationsplikt
  • Internprissättningstransaktioner som antingen innebär utnyttjande av unilaterala så kallade safe harbour rules, överföringar av svårvärderade immateriella tillgångar eller vissa flyttningar av funktioner, risker och tillgångar från ett land till ett annat

Om en rådgivare med hemvist inom EU medverkar i arrangemanget är det denne som ska rapportera till Skatteverket. I annat fall är det skattebetalaren, som kan vara en privatperson, som är skyldig att rapportera.

Det är heller inte bara skatteexperter som kan vara rådgivare enligt förslaget. Enligt en utvidgad definition kan även andra aktörer som vet eller skäligen kan förväntas veta att man åtagit sig att medverka till ett arrangemang omfattas, till exempel banker eller andra rådgivare än skatteexperter.

Advokater är undantagna från rapporteringsplikten bara till den del det direkt skulle strida mot deras tystnadsplikt att rapportera. Ansvaret går i sådant fall över till skattebetalaren.

Rapportering ska ske inom 30 dagar på fastställt formulär. Om rapportering inte sker inom föreskriven tid tas en rapporteringsavgift ut om 10 000 kr för skattebetalare och 20 000 kr för rådgivare. För skattebetalare och rådgivare som agerar i egenskap av privatpersoner är avgiften 7 500 respektive 15 000 kr. Om dröjsmålet överstiger 60 dagar tas en ytterligare rapporteringsavgift ut med upp till 150 000 kr för skattebetalare och 300 000 kr för rådgivare. Om skattebetalaren eller rådgivaren gör en frivillig rättelse halveras den andra avgiften.

Kommentar

Det är glädjande att regeringen släppt förslaget om rapporteringsplikt för inhemska transaktioner. Förslaget hade inneburit att en rad helt normala skatteplaneringsåtgärder hade kunnat bli rapporteringspliktiga.

Samtidigt kvarstår flera frågetecken, som delvis beror på att regeringen inte velat definiera flera viktiga begrepp i lagtexten, till exempel begreppet ”arrangemang”. Det gör att förarbetena, särskilt den kommande propositionen, kommer att få mycket stor betydelse för tillämpningen av lagstiftningen.

Det är också alltjämt oklart när rapporteringsplikten inträder. Å ena sidan skriver regeringen att det ska finnas ett i princip fullständigt beslutsunderlag för arrangemanget, men man hävdar samtidigt att ett sådant beslutsunderlag mycket väl kan presenteras muntligt. Ur ett rådgivarperspektiv förefaller det närmast verklighetsfrämmande att ett beslutsunderlag för de typer av transaktioner som är aktuella skulle kunna levereras enbart muntligt.

Den utvidgade definitionen av vem som ska anses vara rådgivare får enligt vår bedömning också anses oklar även om regeringen gör vissa uttalanden i lagrådsremissen. Det går inte att utläsa exakt i vad mån exempelvis redovisningskonsulter och ekonomiavdelningar hos svenska dotterbolag i utländska koncerner kan omfattas av rapporteringsplikt.

Markus Thaler

Läs våra andra artiklar:

Read our Tax Alert:

Läs lagrådsremissen:

Kontakt
Markus Thaler
070-392 17 09