Fortsatt osäkerhet vid lån mellan fåmansföretag

Under nästan exakt ett års tid har många hoppats att Högsta förvaltningsdomstolen skulle klargöra frågan om huruvida utlåning mellan två fåmansföretag påverkar skattemässig status på delägarens aktier. Nu har emellertid domstolen valt att inte besvara frågan utan istället undanröja förhandsbeskedet. Fortsatt osäkerhet råder därför i frågan.

Särskilda skatteregler – de så kallade 3:12-reglerna – gäller för en delägare som arbetar i sitt eget fåmansföretag. Även passiva innehav kan omfattas av 3:12-reglerna och därmed ses som ett ”kvalificerat” innehav, om verksamheten där och i ett aktivt innehav anses vara ”samma eller likartad”.

Syftet med regeln om samma eller likartad verksamhet är att en aktiv delägare inte ska kunna flytta över en del av en verksamhet till ett passivt innehav, för att senare kunna ta ut vinsterna till lägre skatt. Det finns tidigare avgöranden där man har ansett att regeln gäller när kapital har förts över mellan bolag genom till exempel utdelningar eller tillskott. Domstolen har då menat att man i det ”aktiva” bolaget har genererat vinster på grund av delägarens arbetsinsatser, och att man sedan på olika sätt har fört över dessa vinster till ett ”passivt” bolag.

I det aktuella målet lämnade Skatterättsnämnden ett förhandsbesked i slutet av 2018. Delägaren hade två separata innehav, där hen var aktiv i det ena och passiv i det andra. Pengar lånades ut från det ”aktiva” bolaget till det ”passiva”, men det förekom av praktiska skäl även lån i motsatt riktning. Skatterättsnämnden ansåg att bolagen bedrev samma eller likartad verksamhet, med hänvisning till att det inte skulle vara någon skillnad mellan utlåning av pengar och överföring av kapital genom utdelning eller tillskott. En ledamot var dock skiljaktig och framförde att ett lån på marknadsmässiga villkor inte innebär någon förmögenhetsöverföring, och att det därför bör ses som vilken annan transaktion som helst. (Enbart att två företag har affärsförbindelser på marknadsmässiga villkor anses inte medföra att de bedriver samma eller likartad verksamhet.) Förhandsbeskedet överklagades sedan till Högsta förvaltningsdomstolen som ansåg att omständigheterna om utlåningen inte var tillräckligt klarlagda, och att man därför inte borde lämna något förhandsbesked. Domstolen undanröjde därför beskedet utan att besvara den fråga som hade ställts av den sökande.

Det är beklagligt att den principiella frågan ännu inte har besvarats av Högsta förvaltningsdomstolen. Systemet med förhandsbesked låter skattskyldiga få klarhet i skattefrågor redan innan de genomför eventuella transaktioner. En förutsättning för att domstolen ska besvara de frågor som ställs är dock att omständigheterna är tillräckligt klarlagda, och Högsta förvaltningsdomstolen har inte för vana att be om kompletterande information inför beslut om förhandsbesked. Det framgår inte heller av förhandsbeskedet vilken ytterligare information domstolen hade behövt som underlag för att besvara frågan. Det kan också noteras att domstolen kan välja att avstå från att svara även i andra situationer, till exempel om det inte framgår varför frågan har betydelse för den sökande eller om det av andra orsaker inte anses lämpligt att ett förhandsbesked lämnas.

Mika Andersson

Läs beslutet från HFD (mål nr 6353-18)
Läs vår tidigare artikel (FÅAB-smitta vid lån men inte vid uthyrning)

 

Kontakt
Mika Andersson
070-318 92 57