HFD medger direktavdrag vid fönsterbyte

Högsta förvaltningsdomstolen har meddelat dom i ett mål avseende kostnader hänförliga till upprustning av fastighet, där frågan var huruvida ett byte från tvåglasfönster med träram till treglasfönster med aluminiumram innebar en sådan förbättring av byggnaden att kostnaderna skulle aktiveras och skrivas av genom värdeminskningsavdrag. HFD klargjorde att direktavdrag kan medges för reparationer och underhåll som görs med vanligt förekommande och lättillgängligt material.

Bolaget hade i samband med ett större upprustningsprojekt bytt ut byggnadens gamla fönster, från 30-talet respektive 50-60 talet, mot moderna fönster. Enligt bolaget innebar fönstren visserligen en förbättring gentemot de gamla fönstren, men förbättringen var en naturlig följd av den tekniska utvecklingen på området. I andra hand ansåg bolaget att direktavdrag bör ha medgivits enligt det utvidgade reparationsbegreppet.

Skatteverket vägrade dock direktavdrag för den del av kostnaden som ansågs motsvara en standardförbättring, och menade att bolaget hade kunnat byta ut fönstren mot fönster som motsvarade de ursprungliga. Detta fick Skatteverket gehör för i båda underinstanserna.

Men HFD medgav istället direktavdrag för hela utgiften och uttalade i domskälen att det ligger i sakens natur att när en fastighetsägare utför arbeten på en byggnad sker detta i regel med sådan teknik och med sådant material som är vanligt förekommande på marknaden och därmed lättillgängligt. Att fönsterbytet innebar lägre energiförbrukning ansågs vara en del av den tekniska utvecklingen. HFD anförde vidare att det måste röra sig om en mer markant förändring, som höjer byggnadens värde utöver vad som följer av en ordinär underhålls- och reparationsåtgärd, för att direktavdrag ska nekas.

Då direktavdrag medgavs för kostnaden som reparation prövade HFD aldrig huruvida det utvidgade reparationsbegreppet kunde anses vara tillämpligt.

Kommentar

Utgifter för reparationer och underhåll av byggnader är direkt avdragsgilla. Av praxis på området följer att en gränsdragning måste göras mellan vad som är reparationer och underhåll respektive vad som är standardhöjande åtgärder. Till den del åtgärderna är standardhöjande ska utgifterna som utgångspunkt läggas till byggnadens anskaffningsvärde.

Enligt praxis medges dock direktavdrag även för reparation och underhåll som medför en standardförbättring, under förutsättning att standardförbättringen följer av den tekniska utvecklingen. Vad som avses med den tekniska utvecklingen har enligt vår uppfattning tillämpats relativt generöst i praxis. Avdrag har huvudsakligen nekats då standarden höjts på ett sätt som inte avsett teknisk utveckling (exempelvis byte av träfasad till kalkfasad), medan avdrag medgivits för relativt omfattande förändringar när det varit naturligt med hänsyn till utvecklingen (exempelvis byte från kaminer till eluppvärmning).

HFD har nu klargjort att fastighetsägare vid byte av fönster inte ska tvingas välja en sämre modell än rådande standard, som möjligen inte ens lever upp till de krav som numera ställs på fönster, för att medges direktavdrag för ett underhållsarbete. Enligt vår mening ligger detta avgörande i linje med tidigare praxis, och Skatteverkets inställning framstår som väl restriktiv. Förhoppningsvis kommer Skatteverket nu anpassa sin syn på vilken typ av standardhöjningar som följer av den tekniska utvecklingen.

Victor Wasniewski och Sara Jacobsson

Läs HFD:s dom (mål nr 2482–2485-18)

 

Kontakt
Victor Wasniewski
072-596 72 09

 

Kontakt
Sara Jacobsson
072-236 33 82