Det första förhandsbeskedet om de nya riktade ränteavdragsreglerna

Efter många år utan förhandsbesked i frågor om de riktade ränteavdragsreglerna har Skatterättsnämnden nu, efter modifieringen av reglerna, lämnat viss vägledning. Den aktuella situationen ansågs inte vara ett sådant rent missbruksfall som de nya reglerna ska ta sikte på – men hur revolutionerande är förhandsbeskedet egentligen?

För de som befinner sig inom den skatterättsliga sfären har det knappast undgått någon att Sverige från och med den 1 januari 2019 har fått nya ränteavdragsbegräsningsregler. Utöver införandet av en ny generell regel som begränsar avdragsrätten för räntekostnader till 30% av bolagets EBITDA (Earnings Before Interest, Tax, Depreciation and Amortization), så har också de s.k. riktade ränteavdragsreglerna som finns sedan tidigare anpassats. I april meddelade Skatterättsnämnden ett första avgörande där den nya riktade regeln prövades, och avdrag för räntor som betalades från ett dotterbolag till dess moderbolag, tillika investmentbolag, medgavs. Förhandsbeskedet har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen.

Den riktade regeln träffar, då som nu, räntekostnader som uppkommer i lån mellan bolag i intressegemenskap och innebär bl.a. att ränteavdrag inte medges om ett lån uppkommit för att ge intressegemenskapen en väsentlig skatteförmån. Rör det sig om ett lån upptaget för att finansiera ett koncerninternt förvärv krävs dessutom att själva förvärvet i sig är affärsmässigt motiverat. I och med lagändringen vid årsskiftet medges numera inte ränteavdrag om lånet uteslutande eller så gott som uteslutande motiverats av att ge koncernen en väsentlig skatteförmån, och vid interna förvärv räcker det för avdrag nu att förvärvet är väsentligen affärsmässigt motiverat (tidigare krävdes att det var huvudsakligen affärsmässigt motiverat). I förarbeten till lagändringen uttalades att de nya kraven ska leda till att reglerna mer än innan tar sikte på rena missbruksfall och att kravet på affärsmässighet vid interna omstruktureringar ska ha minskat.

HFD har i tidigare mål (HFD 2011 ref. 90 I-V) uttalat att en åtskillnad bör göras mellan organisatoriska och affärsmässiga skäl när reglerna tillämpas och att interna omstruktureringar normalt inte kan ses som affärsmässigt motiverade i sammanhanget eftersom de inte leder till en ökad skuldbelastning för koncernen som sådan. I tidigare domar har HFD dock medgett ränteavdrag för lån som tagits för en intern omstrukturering och som direkt berodde på ett externt förvärv. Det externa förvärvet ansågs i det fallet vara affärsmässigt motiverat, vilket också ansågs motivera ett efterföljande internt förvärv.

I det förhandsbesked som nu meddelats av Skatterättsnämnden har sökanden, som är ett investmentbolag, lånat pengar till sitt dotterbolag för att finansiera ett externt bolagsförvärv. På grund av att investmentbolaget träffas av särskilda inkomstskatterättsliga regler kan det interna lånet leda till en skattemässig fördel. Lånet motiverades enligt investmentbolaget av att detta bolag lånar till lägre kostnad än dess dotterbolag, samt av att kapital inte kunde tillskjutas genom nyemission eftersom bolagets aktier handlas med s.k. substansrabatt.

Skatterättsnämnden konstaterade inledningsvis att skuldförhållandet inte leder till en självklar skattefördel för koncernen eftersom den externa upplåningen i investmentbolaget överstiger den interna utlåningen till dotterbolag. I fallet spelade det inte heller någon roll att det inte gick att koppla ett särskilt externt lån till investmentbolagets lån till dotterbolaget. Det kunde inte heller anses strida mot sunda affärsmässiga överväganden att låta en del av koncernens upplåning gå via investmentbolaget eftersom detta bolag normalt fick bättre villkor och därmed kunde ta upp externa lån till en lägre kostnad. Utlåningen till dotterbolaget gjordes dessutom på marknadsmässiga villkor. Avseende förvärvet i sig uttalades att det, eftersom det var ett externt förvärv, skulle anses vara affärsmässigt motiverat (vilket HFD som ovan nämnt också uttalat i HFD 2011 ref. 90 I).

Sammantaget kom Skatterättsnämnden fram till att skuldförhållandet skulle kunna leda till en väsentlig skatteförmån, men att detta inte kunde anses vara den uteslutande eller så gott som uteslutande anledningen till att skuldförhållandet uppkommit.

Förhandsbeskedet är intressant också av den anledningen att HFD och Skatterättsnämnden tidigare varit motvilliga att pröva frågor om de riktade ränteavdragsbegränsningsreglerna inom ramen för förhandsbesked på grund av utredningssvårigheterna kring dem. Lagstiftaren har dock i samband med lagändringen uttalat att det ska vara lättare att få förhandsbesked avseende de nya reglerna, något som också lyfts upp av Skatterättsnämnden i nu aktuellt ärende.

Kommentar

Sammanfattningsvis kan sägas att avgörandet från Skatterättsnämnden framförallt får sin relevans av att det är det första som meddelats avseende de nya riktade reglerna. Utgången är dock mindre förvånande eftersom räntor på grund av externa förvärv redan enligt de gamla reglerna bedömts som avdragsgilla. Därav innebär inte förhandsbeskedet att den förändrade ordalydelsen i lagen ännu ställts på sin spets.

Att Skatterättsnämnden valt att meddela förhandsbesked ger i vart fall ökad förhoppning om att det i framtiden ska vara enklare än tidigare att få ett förhandsbesked avseende tillämpningen av de riktade ränteavdragsreglerna. Det återstår dock att se vad HFD efter överklagandet har att säga i frågan.

Nora Hollender och Markus Thaler

Läs förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden (dnr 54-18/D)

 

Kontakt
Nora Hollender
073-415 67 09

 

Kontakt
Markus Thaler
070-392 17 09