Moms på arrangemang i annat EU-land (uppdaterad 190314)

Förslag till avgörande i EU-domstolen i det svenska målet Srf konsulterna har nyligen meddelats. Generaladvokatens bedömning är att moms på en kurs i redovisning ska tas ut i det andra EU-land där kursen äger rum, även om både köpare och säljare är svenska företag. Ett avgörande i enlighet med förslaget skulle kunna få följden att säljare behöver momsregistrera sig i ett annat land, och köpare ansöka om återbetalning av utländsk moms – även vad gäller en vidare typ av arrangemang.

Bakgrunden till generaladvokatens förslag till avgörande i mål C-647/17 är ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden som sedan överklagats till HFD. Ett svenskt bolag som tillhandahåller femdagarskurser i redovisning hade sökt förhandsbesked hos Skatterättsnämnden för att få klarhet i om de ska ta ut svensk moms på kursavgiften. Kurserna ifråga äger rum i ett annat EU-land än Sverige och tillhandahålls svenska bolag.

Skatterättsnämnden – liksom sökanden och Skatteverket – ansåg att beskattningslandet skulle bestämmas utifrån den s.k. huvudregeln i momslagen (5 kap. 5 §) och att säljaren skulle ta ut svensk moms eftersom kursen tillhandahålls svenska bolag.

Skatteverket överklagade dock förhandsbeskedet till HFD då de ansåg att motiveringen till avgörandet var felaktig. HFD begärde i sin tur förhandsavgörande från EU-domstolen för att få klarhet i hur momsdirektivets särskilda bestämmelse om platsen för tillhandahållande av tillträde till evenemang som tillhandahålls en beskattningsbar person (artikel 53) ska tolkas i relation till den allmänna regeln (artikel 44).

Enligt den allmänna regeln i artikel 44 ska platsen för tillhandahållande av tjänster till bolag vara den plats där bolaget ifråga är etablerat. Enligt den särskilda bestämmelsen i artikel 53 ska tillträde till kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande verksamheter, till exempel mässor och utställningar, samt tjänster i anknytning till tillträdet, beskattas i det land där evenemanget äger rum. Motsvarande bestämmelser finns i 5 kap. 5 § respektive 5 kap. 11 a § momslagen.

Generaladvokatens slutsats är att den särskilda bestämmelsen i artikel 53 är tillämplig i aktuellt fall och att femdagarskursen i redovisning ska beskattas i det land där kursen äger rum.

Avgörande för tillämpningen av artikeln är enligt generaladvokaten om tjänstens avgörande beståndsdelar utgörs av försäljningen av en rätt för individuella deltagare att få tillträde till ett evenemang, i aktuellt fall ett seminarium, som äger rum på en bestämd plats och ämnet för seminariet har fastställts på förhand. Generaladvokaten uttalar att det saknar betydelse för bedömningen om kunderna gör sina skatteidentitetsnummer tillgängliga för leverantören, tjänsten i fråga kräver registrering eller betalning i förväg, tjänsten tillhandahålls till endast en särskild grupp eller allmänheten och det förhållandet att tjänsten beskattas i det land där arrangemanget i fråga äger rum leder till en ytterligare administrativ börda för leverantören eller dess kunder.

 

Kommentar

Frågan om tillämpningsområdet av artikel 53 i momsdirektivet, vilken motsvarar 5 kap. 11 a § momslagen, har stor betydelse då den fastställer platsen för ett arrangemang i form av kulturella, konstnärliga, idrottsliga, vetenskapliga, pedagogiska, underhållningsmässiga eller liknande arrangemang. Det är många företag som berörs av regeln, antingen som leverantör av nämnda typer av arrangemang eller som köpare av desamma. Leverantören kan komma att behöva momsregistreras i det land ett arrangemang anses omsatt och köparen kan komma att behöva ansöka om återbetalning av sådan moms genom systemet för återbetalning av utländsk moms.

Värt att notera är att generaladvokaten poängterar att det av fast praxis visserligen följer att momsdirektivets undantag ska tolkas restriktivt men att det även följer av praxis att den särskilda bestämmelsen i artikel 53 (motsvarande 5 kap. 11 a § momslagen) inte är ett undantag till den allmänna regeln i artikel 44 i direktivet. Artikel 53 ska därför inte tolkas restriktivt. Generaladvokaten menar att det istället är artikel 44 (motsvarande 5 kap. 5 § momslagen) som ska betraktas som en reservregel och att denna endast ska tillämpas när det inte finns några särskilda bestämmelser som är tillämpliga. Detta avviker från såväl Skatterättsnämndens som Skatteverkets syn såsom dessa uttryckts i förhandsbeskedet och publicerade ställningstagande.

Skatteverket syn på saken har publicerats i ställningstagandet Beskattningsland vid tillträde till olika evenemang (dnr 131 209264-16/111). I korthet anser Skatteverket att den särskilda bestämmelsen (implementerad genom 5 kap. 11 a § momslagen) ska hanteras som en undantagsbestämmelse och endast användas när det är svårt för säljaren att avgöra om köparen är en beskattningsbar person eller en privatperson. Omvänt ska den allmänna regeln tillämpas när biljettförsäljning till evenemang sker på ett sådant sätt att det är möjligt för säljaren att avgöra köparens identitet. Man kan notera att generaladvokatens förslag på avgörande uttryckligen avfärdar den typ av kriterier Skatteverket framhåller i ställningstagandet som avgörande för när artikel 53 i direktivet respektive 5 kap. 11 a § momslagen kan tillämpas.

Tillsvidare återstår det att se om EU-domstolen dömer i enlighet med generaladvokatens förslag. Om så sker är det dock vår uppfattning att detta skulle innebära en tydlig förändring i de kriterier som använts i Sverige för fastställandet av platsen för nämnda typer av arrangemang. I fler fall än idag, där svensk leverantör säljer kurser och seminarier till andra svenska bolag och som arrangeras utanför Sverige i en annan EU-medlemsstat, kan det förväntas att tjänsten kan komma att anses vara omsatt i den andra medlemsstaten. Avgörandet kommer dock inte vara begränsat endast till kurser och seminarier utan på en vidare typ av arrangemang.

Kontakta gärna oss på EY för en diskussion om vad ovanstående kan ha för betydelse för din verksamhet.

 

Uppdatering 2019-03-14

Nu har EU-domstolen meddelat sin dom i mål C-647/17 Skatteverket mot Srf konsulterna AB.

EU-domstolens dömer i enlighet med generaladvokatens förslag till avgörande. Domstolen slår fast att de aktuella femdagarskurserna i redovisning som ett svenskt företag tillhandahåller andra svenska företag omfattas av artikel 53 innebärande att momsen ska redovisas i de EU-länder där kurserna äger rum. Momsen ska således inte redovisas där det kursanordnande företaget är etablerat i enlighet med artikel 44. 

En grundläggande princip i momssystemet är att tillhandahållanden av varor eller tjänster ska beskattas där varorna eller tjänsterna konsumeras. I skäl 6 i momsdirektivets ingress anges att denna princip inte får innebära att någon oskälig administrativ börda läggs på vissa företag. Det svenska bolaget åberopade att en tolkning som innebär att kurserna ska beskattas där de äger rum medför en tung administrativ börda för dem. I denna del hänvisar EU-domstolen till generaladvokaten som konstaterar att ingressen i en EU-rättsakt inte är juridiskt bindande och inte kan åberopas till stöd för en tolkning av en EU-rättslig bestämmelse i strid med bestämmelsens syfte.

Likt generaladvokatens förslag går domen på tvärs med den inställning som Skatteverket givit uttryck för i ovan nämnda ställningstagande.

Olof Lundqvist och Johanna Sjödin

 

Kontakt
Olof Lundqvist
070-330 41 73

 

Kontakt
Johanna Sjödin
072-973 55 61