Nya krav avseende rapporteringspliktiga skattearrangemang

Utredningen om informationsskyldighet för skatterådgivare har idag överlämnat sitt betänkande till regeringen med förslag till nya regler om obligatorisk rapportering av skattearrangemang. De föreslagna reglerna innebär att vissa s.k. arrangemang som uppvisar åtminstone ett av ett antal s.k. kännetecken måste rapporteras till Skatteverket fr.o.m. 31 juli 2020. De föreslagna reglerna syftar till att motverka aggressiv skatteplanering och har sitt ursprung i OECD:s s.k. BEPS-projekt. Utredningen föreslår att även EU:s direktiv om obligatorisk skatterapportering av gränsöverskridande arrangemang införlivas i svensk rätt. Reglerna föreslås träda i kraft 1 juli 2020, med viss retroaktiv verkan från 25 juni 2018.

I Action 12 av OECD:s BEPS-projekt föreslår OECD att dess medlemsländer ska införa obligatorisk rapportering av skattearrangemang för rådgivare m.fl. men även i vissa fall för skattebetalare. Syftet med rekommendationen är att ge skattemyndigheterna och lagstiftarna större insikt i vilka typer av upplägg och arrangemang som används av multinationella företag för att erodera länders skattebaser så att dessa kan motverkas genom exempelvis ny lagstiftning.

Som ett led i att samordna detta arbete publicerades i juni 2018 ett EU-direktiv som bygger på OECD:s rekommendationer och som omfattar rapportering av gränsöverskridande ”arrangemang” (transaktioner, betalningar m.m.) om arrangemanget uppvisar ett eller flera identifierade ”kännetecken” som EU anser kan kopplas ihop med aggressiv skatteplanering. Direktivet ska vara implementerat i nationell lagstiftningen senast 31 december 2019.

I direktivet anges att rapportering ska ske av gränsöverskridande arrangemang medan utredningen föreslår att även vissa helt inhemska arrangemang omfattas (dvs. när samtliga parter i det rapporteringspliktiga arrangemanget har hemvist i Sverige). Omfattningen av vilka arrangemang som ska omfattas av den inhemska rapporteringen föreslås dock begränsas i jämförelse med den rapportering som bygger på EU:s direktiv.

Det svenska regelverket ska tillämpas på arrangemang som inte är gränsöverskridande och som avser skatt som tas ut enligt inkomstskattelagen eller lagen om avkastningsskatt på pensionsmedel. Regelverket ska dock tillämpas på en del gränsöverskridande arrangemang, t.ex. viss rapportering i relation till internationella överenskommelser, exempelvis CRS. Rapporteringen är också avsedd att träffa arrangemang med kännetecken som kan kopplas till aggressiv skatteplanering.

I direktivet medges möjlighet till undantag från rapporteringsplikten för vissa rådgivare, exempelvis om en rådgivare omfattas av en lagstadgad tystnadsplikt såsom advokatsekretess. Ett undantag för advokater föreslås gälla även i Sverige. När detta undantag är tillämpligt anger EU-direktivet att rapporteringskravet övergår på skattebetalaren, vilket även föreslås gälla i Sverige.

Utredningen anger även vilken information en rapport ska innehålla och i detta avseende stämmer det svenska förslaget i stort överens med den information som direktivet anger ska rapporteras. Exempelvis ska involverade parter identifieras, arrangemanget beskrivas och värdet av arrangemanget anges.

I direktivet anges att det är upp till respektive land att lagstifta om de sanktioner som ska gälla rapporteringsskyldig som inte uppfyller rapporteringskravet. Den svenska utredningen föreslår att sanktionerna ska variera mellan individer och företag med en lägsta avgift om 7 500 kr (användare) respektive 15 000 kr (rådgivare) per rapporteringspliktigt arrangemang. För företag föreslås sanktionerna vara beroende av den rapporteringspliktiga skattebetalarens omsättning och kan uppgå till 500 000 kr per rapporteringspliktigt arrangemang. Utredaren föreslår även att rapporteringsplikten ska omfattas av samma preskriptionstid som gäller för omprövning och efterbeskattning och en sanktion kan därför påföras upp till sex år efter att en rapportering skulle ha skett.

Till skillnad från direktivet som trädde i kraft den 25 juni 2018 föreslås att de svenska reglerna ska träda ikraft den 1 juli 2020. Undantagsvis ska dock rapportering som bygger på EU-direktivet gälla i enlighet med direktivets bestämmelser. Precis som i direktivet föreslås datum för den första rapporteringen att vara 30 dagar efter att reglerna har trätt ikraft, dvs. 31 juli 2020. Rapportering av gränsöverskridande arrangemang som skett mellan 25 juni 2018 och 30 juni 2020 och som bygger på direktivet ska ha inkommit till Skatteverket senast 31 augusti 2020.

Länk till Rapporteringspliktiga arrangemang – ett nytt regelverk på skatteområdet (SOU 2018:91)

 

Kommentar

Det kan noteras att utredningens förslag inte utökar direktivets regler om vilka skatter som omfattas; t.ex. omfattas moms inte av vare sig av direktivet eller det svenska förslaget medan det omfattas av förslag i andra EU-länder. Vidare är förslagets nivå på sanktioner (s.k. rapporteringsavgift) betydligt lägre än vad som föreslagits i andra länder.

Kalle Gunnarsson och Rikard Ström

Kontakt
Kalle Gunnarsson
073-302 82 24

 

Kontakt
Rikard Ström
070-544 00 40