Avgörande från EU-domstolen i Volkswagen Financial Services Ltd

EU-domstolen har i en ny dom uttalat att en fördelningsgrund för avdragsrätt för ingående moms för bolag som säljer varor på avbetalning inte får utesluta den sålda varans värde ur beräkningsgrunden.

Volkswagen Financial Services Ltd (nedan: VW) var ett brittiskt bolag som bl.a. sålde VW bilar på avbetalning. VW köpte in bilarna från återförsäljare och sålde bilarna vidare till samma pris (inköpspris). VW tog ut ränta på de aktuella lånen, marginalen i räntan skulle inte bara täcka VW:s finansieringskostnader utan även en marginal för allmänna omkostnader, en vinstmarginal och en reservering för osäkra kostnader.

VW inkluderade de sålda bilarna i sin beräkning av en fördelningsgrund för avdrag för ingående moms. Den brittiska skattemyndigheten ansåg att värdet av de sålda bilarna inte skulle ingå i beräkningsgrunden. Eftersom den större delen av VW:s övriga omsättning utgjordes av momsfri ränta fick VW en kraftigt begränsad avdragsrätt för ingående moms på gemensamma kostnader.

EU-domstolen konstaterade att den hänskjutande brittiska domstolen utgick från att det var fråga om två separata tillhandahållanden; leverans av varor (bilar) och tillhandahållande av finansiella tjänster (lån).

EU-domstolen uttalade dessutom att de aktuella kostnaderna i målet hade ett direkt och omedelbart samband med VW:s samlade verksamhet och att detta inte påverkades av att VW sålde bilarna utan vinstmarginal. Eftersom kostnaderna, åtminstone till viss mån, har uppkommit för försäljningen av fordonen så är kostnaderna kostnadskomponenter som ingår i priset för dessa transaktioner. I princip uppkommer därför en rätt till avdrag.

Enligt EU-domstolen kan man inte av det tidigare målet C-183/13 ”Banco Mais” dra slutsatsen att medlemsstaterna generellt kan tillämpa en fördelningsmetod som inte beaktar försäljningen av varorna (bilarna). EU-domstolen anförde vidare att metoder som inte tar hänsyn till att allmänna omkostnader faktiskt har använts för transaktioner som ger rätt till avdrag i sig inte kan garantera en mer precis fördelning än en metod som följer av tillämpningen av en omsättningsbaserad fördelningsnyckel.

Slutligen konstaterade EU-domstolen att allmänna omkostnader, även då de inte återspeglas i priset för en såld vara utan endast i en ränta som tas ut för den momsfria transaktionen, ska anses utgöra kostnadskomponenter som ingår i priset för försäljningen av varan. Dessutom konstaterade EU-domstolen att medlemsstaterna inte får tillämpa en fördelningsmetod som inte tar hänsyn till den berörda varans ursprungliga värde vid varans leverans, om denna metod inte kan garantera en mer precis fördelning än den som skulle följa av tillämpningen av den omsättningsbaserade fördelningsnyckeln.

Värt att observera är att den svenska lydelsen av passusen ”om denna metod inte kan garantera en mer precis fördelning än den som skulle följa av tillämpningen av den omsättningsbaserade fördelningsnyckeln” i punkt 59 avviker från den engelska, franska och tyska ordalydelsen som istället anger att en sådan fördelningsmetod inte får tillämpas ”eftersom denna metod inte kan garantera en mer precis fördelning än den som skulle följa av tillämpningen av den omsättningsbaserade fördelningsnyckeln”.

Engelska: “[…] since that method is not capable of ensuring a more precise apportionment than that which would arise from the application of the turnover-based allocation key.”

Franska: “[…] dès lors que cette méthode n’est pas de nature à garantir une ventilation plus précise que celle qui découlerait de l’application de la clé de répartition selon le chiffre d’affaires.

Tyska: “[…] weil diese Methode keine präzisere Aufteilung als die auf dem Umsatzschlüssel beruhende Methode gewährleistet.”

EU-domstolens dom i mål C-153/17 ”Volkswagen Financial Services Ltd.”

 

Kommentar

Domen avser en situation där en och samma part säljer en vara och lämnar en kredit till köparen som finansierar köpet av den aktuella varan.

Enligt vår tolkning medför domen att det inte går att bortse från den momspliktiga varuomsättningen vid fastställande av avdragsrätten för moms på gemensamma kostnader, även när varan i sig säljs utan vinstmarginal. Det går varken att göra genom att ”direktallokera” kostnaderna till den undantagna transaktionen, eller genom att utesluta varuförsäljningen från beräkningen.

Det är tydligt att EU-domstolen anser att domen i Banco Mais-målet avsåg en viss specifik situation och att denna dom inte kan tillämpas som en generell lösning.

Den svenska ordalydelsen avviker i punkt 59 från andra språkliga ordalydelser på ett sätt som medför att domen kan uppfattas ha en annan innebörd på svenska. Enligt vår mening borde detta i praktiken inte medföra någon skillnad eftersom EU-domstolen i domen har fastslagit att metoder som inte beaktar att de allmänna omkostnaderna har använts för transaktioner som ger rätt till avdrag inte kan garantera en mer precis fördelning än en omsättningsbaserad metod (se punkt 57).

Tomas Karlsson och Martin Carlsson

 

Kontakt
Tomas Karlsson
070-664 16 61

 

Kontakt
Martin Carlsson
070-318 97 79