Frivillig skattskyldighet på gemensamma utrymmen i gruppboende och rum till missbrukare

Högsta förvaltningsdomstolen fastslår att gemensamma utrymmen i ett gruppboende som nyttjas av både boende och personal kan bli föremål för frivillig skattskyldighet. Vidare konstaterar HFD att en kommuns upplåtelse av rum till missbrukare inte avser stadigvarande bostad.

I den första domen från HFD (mål nr 1113-15) var frågan huruvida kök med matplats, allrum, tv-rum och entréer som nyttjas av både boende och personal på ett vård- och omsorgsboende utgör stadigvarande bostad. HFD menar att entréer är gemensamma för alla lägenheter och lokaler i en fastighet och dessa utrymmen är normalt inte uthyrningsbara utan nödvändiga biutrymmen. Frivillig skattskyldighet kan således inte medges för dessa utrymmen. När det gäller kök med matplats, allrum och tv-rum är det enligt HFD inte fråga om nödvändiga biutrymmen utan lokaler som i och för sig skulle kunna hyras ut för annan verksamhet. För den bedömningen är det därför enligt HFD avgörande om de ska ses som gemensamma ytor för två verksamheter, där den ena verksamheten är momspliktig och den andra är momsfri, eller om de ska anses höra till enbart en av verksamheterna. De boendes egna lägenheter hade i detta fall alla de faciliteter som är normalt för en lägenhet i det allmänna bostadsbeståndet (köksdel, vardagsrum, sovrum och hygienutrymmen). Skälet till att de boende vistas i de gemensamma utrymmena som har motsvarande faciliteter menar HFD således inte är att den utrustning som finns där saknas i deras egna lägenheter. De gemensamma ytorna är därför enligt HFD inte ett komplement till lägenheterna. Personal finns dessutom alltid i de gemensamma utrymmena och det krävs omfattande insatser när de boende är där. HFD anser sammantaget att uthyrning av kök med matplats, allrum och tv-rum inte avser stadigvarande bostad utan utrymmen där kommunen bedriver omsorgsverksamhet. Frivillig skattskyldighet ska därför medges för dessa ytor.

I den andra domen från HFD (mål nr 6743-15) konstaterar HFD att upplåtelse av rum till missbrukare inte avser stadigvarande bostad. I målet var det fråga om ett bolag som hyr ut en fastighet till en kommun som tillhandahåller personer i aktivt missbruk boende och stöd. De i målet aktuella boenderummen består av ett rum med hygienutrymme men saknar kök. De boende blir erbjudna måltider från ett kök som är bemannat med personal. HFD menar att byggnadens utformning skiljer sig i ett väsentligt avseende från bostäder i det allmänna bostadsbeståndet. I boendet får de boende endast tillgång till rummen en natt i taget, de får inte en egen nyckel och är inte garanterade att få behålla samma rum om de stannar ytterligare någon natt. HFD menar att den omständigheten att de boendes tillgång till rummen är begränsad när det gäller tillgänglighet, möjlighet att inreda och ta emot besök talar emot att boendet fyller en funktion som motsvarar ett boende på den allmänna bostadsmarknaden. HFD konstaterar att bostadsrummen varken är utformade eller används på ett sätt som är normalt för bostäder i det allmänna bostadsbeståndet. Uthyrningen av rummen utgör därför inte en uthyrning som avser stadigvarande bostad. På grund av detta ansågs inte heller övrig yta i byggnaden avse sådan uthyrning. Frivillig skattskyldighet ska därför medges för samtliga ytor.

Kommentar

Den första domen från HFD kan innebära en möjlighet för fastighetsägare att momsbelägga en större del av hyran för t.ex. äldreboenden och gruppboenden på så sätt att t.ex. matsal och dagrum omfattas av frivillig skattskyldighet. Genom att momsbelägga en större del av hyran så minskar momskostnaderna på investeringarna och det uppnås en högre schablon för avdragsrätten för ingående moms på gemensamma kostnader avseende fastigheten. Om de gemensamma ytorna kommer att omfattas av frivillig skattskyldighet kan det också finnas möjlighet till positiv jämkning av ingående moms på kostnader för ny-, till-, eller ombyggnation som har utförts de senaste 10 åren på de gemensamma ytorna. Om en större del av ytan momsbeläggs kan dock hyressättningen med kommunen komma att påverkas.

Med beaktande av de tidigare domar som avser stadigvarande bostad där domstolarna gjort en extensiv tolkning av begreppet stadigvarande bostad, är vi mycket glada över HFD:s bedömning i den andra domen. Domen ger fastighetsägare som hyr ut boenderum till kommunen med begränsad tillgänglighet, och således inte fullt utrustade lägenheter, möjlighet att hyra ut boenderummen med frivillig skattskyldighet.