HFD-dom: Tillämpning av korrigeringsregeln

Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har förklarat att 14 kap. 19 § inkomstskattelagen (IL) kan tillämpas när ett avtal med visst villkor ersätts med ett avtal med ett sämre, men i och för sig marknadsmässigt, villkor.

Mellan ett bolag och ett systerbolag till bolaget gällde sedan 2003 ett låneavtal som innehöll villkor om bl.a. löptid och ränta men utan möjlighet för långivaren att under löptiden höja räntan. Under pågående löptid skrevs nya låneavtal 2008 varvid en högre ränta bestämdes utan att långivaren kompenserades för höjningen. Den nya räntenivån var i och för sig marknadsmässig. Enligt bolagets uppfattning följde det redan härav att korrigeringsregeln inte kan tillämpas. Skatteverket å sin sida ansåg att även räntevillkoren enligt 2003 års avtal skulle beaktas och eftersom en oberoende part inte hade gått med på en räntehöjning utan kompensation menade verket att korrigeringsregeln är tillämplig.

Högsta förvaltningsdomstolen meddelade prövningstillstånd i frågan om korrigeringsregeln i 14 kap. 19 § IL kan tillämpas när ett avtal med ett visst villkor ersätts med ett avtal med ett sämre, men i och för sig marknadsmässigt, villkor. Frågan är om en prövning enligt korrigeringsregeln är begränsad till att enbart avse räntevillkoren i 2008 års avtal eller om det finns anledning att även beakta förekomsten av och innehållet i de avtal som tidigare löpte mellan parterna.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen bör till grund för bedömningen inte enbart läggas den nya räntenivån i 2008 års avtal utan samtliga villkor som parterna kom överens om när avtalen skrevs bör vägas in. Av särskild betydelse anser Högsta förvaltningsdomstolen vara den omständigheten att bolaget utan kompensation godtog en räntehöjning trots att 2003 års avtal inte innehöll någon sådan skyldighet för bolaget. Högsta förvaltningsdomstolen håller med kammarrätten om att en oberoende part inte hade agerat på det sättet.

Högsta förvaltningsdomstolen har därför funnit, precis som kammarrätten, att 14 kap. 19 § IL således kan tillämpas när ett avtal med ett visst villkor ersätts med ett avtal med ett sämre, men i och för sig marknadsmässigt, villkor. En sådan tolkning av korrigeringsregeln får enligt Högsta förvaltningsdomstolen anses förenlig med OECD:s riktlinjer avseende internprissättning.

Kommentar

Högsta förvaltningsdomstolens dom belyser vikten av att ta hänsyn till omständigheterna, avtalsvillkoren och marknadsmässigheten vid flera tidpunkter. Ur ett praktiskt internprissättningsperspektiv får domen särskild betydelse där företag ändrar sin internprissättningsmodell. Oavsett hur väl en ny modell eller ett nytt avtal stämmer överens med armlängdsprincipen är det också viktigt beakta existerande modeller och avtal. Detta är av vikt då en prövning mot korrigeringsregeln enligt Högsta förvaltningsdomstolen ska avse hur oberoende parter hade agerat givet att de haft den avtalsrelation som de närstående parterna har vid ändringen av modellen/ingåendet av ett nytt avtal.

(Högsta förvaltningsdomstolens dom meddelad i Stockholm den 7 juni 2016, mål nr 6664-6666-14)

Olov Persson och Amanda Modin

Kontakt
Olov Persson
070-318 94 48

Amanda Modin 
070-642 92 93