Hemvistintyg för svensk värdepappersfond

Svenska värdepappersfonder är sedan den 1 januari 2012 inte längre skattskyldiga för inkomst av tillgångar som ingår i fonden; i stället beskattas bara delägarna. Med anledning därav har Skatteverket konkluderat att svenska värdepappersfonder inte kan anses vara personer med hemvist i Sverige i skatteavtalens mening och Skatteverket utfärdar därmed inte längre hemvistintyg till svenska fonder. Nu har HFD prövat frågan.

Omständigheterna i mål nr 2268-15

Swedbank Robur Fonder AB begärde att Skatteverket skulle utfärda ett hemvistintyg för 2013 för Swedbank Robur Europafond (Fonden). Intyget skulle användas i Spanien för att visa att Fonden vid tillämpning av skatteavtalet mellan Sverige och Spanien har skatterättsligt hemvist i Sverige.

Följande frågor var föremål för prövning i HFD:

  1. om beslutet att inte utfärda hemvistintyg är överklagbart, och
  2. om Fonden har hemvist i Sverige enligt skatteavtalet med Spanien.

HFD:s bedömning

HFD konstaterade att Skatteverkets beslut att inte utfärda hemvistintyg är överklagbart.

För att avgöra om 2012 års lagändring påverkar fondens skatterättsliga hemvist enligt skatteavtalet med Spanien försökte HFD utröna avtalsparternas gemensamma avsikt. HFD kom dock fram till att varken skatteavtalets bestämmelser eller förarbetena ger någon vägledning i fråga om vad den gemensamma partsavsikten skulle ha varit. Därefter konstaterade HFD att ett av skatteavtalens övergripande syften är att fördela beskattningsrätten mellan staterna och att flertalet stater inom OECD anser att de som omfattas av statens skattelagstiftning har hemvist där även om de är undantagna från beskattning.

Vidare konstaterade HFD att lagändringen från 2012 innebär att den beskattning av schablonintäkt som före 2012 belastade fonden fördes över på delägarna, men att denna något ovanliga ordning – med en principiell skattskyldighet för fonderna men en faktisk beskattning hos delägarna – likväl ger till resultat att det sammanlagda skatteuttaget är oförändrat. Härefter konkluderade HFD att den fördelning av beskattningsunderlaget mellan staterna som hittills följt av avtalet (avtalet är från 1975) inte rubbas om svenska värdepappersfonder alltjämt anses ha hemvist i Sverige. Om däremot den ändrade ordningen för uttag av skatt på tillgångar i fonderna anses medföra att de inte längre har hemvist i Sverige skulle det leda till att fonderna förlorar det skydd som avtalet är avsett att ge.

Enligt HFD ligger det därför närmast i linje med skatteavtalets syfte och ändamål, hur OECD:s modellavtal förstås av flertalet stater samt tidigare rättspraxis att i detta fall fästa avgörande vikt vid att Fonden är obegränsat skattskyldig i Sverige och därmed anse den ha hemvist här i skatteavtalets mening.

Kommentar

Det kan noteras att regeringen, i samband med att reglerna ändrades 2012, konstaterade att lagändringen riskerade att leda till att svenska investeringsfonder inte längre skulle ses som sådana subjekt som har rätt till förmåner enligt skatteavtalen (prop. 2011/12:1 s. 419). Utgången i målet var således ingalunda självklar och det är positivt att HFD såg till skatteavtalens syfte och ändamål och därmed hittade ett sätt att komma tillrätta med den negativa effekt som det innebär för svenska investeringsfonder att bli beskattade i utlandet.

Det återstår att se hur Skatteverket tolkar domen och vi ser fram emot uppdaterade ställningstaganden. Fonder som nu får hemvistintyg bör se över möjligheten att begära tillbaka källskatt som har betalats i utlandet.

Dunja Edvinsson

 

Dunja Edvinsson