Kammarrätten nekar ränteavdrag för lån från PE-fond

Kammarrätten i Stockholm har funnit att ett lån från en private equity-fond, i form av ett limited partnership på Jersey, istället skulle anses ha lämnats av fondens GP-bolag. Då det senare ansågs vara i intressegemenskap med den svenske låntagaren, kom lånet att omfattas av de begränsningar för avdragsrätt som framgår av 24 kap. inkomstskattelagen.

Bakgrund

Holding AB (”bolaget”) ägdes vid tidpunkten för målet av Fund III L.P, Jersey (”fonden”) vilket är ett limited partnership beläget på Jersey. Fonden är inte att beteckna som en juridisk person, då den inte kan förvärva rättigheter eller ikläda sig skyldigheter. Fonden ägs av ett antal investerare och företräds av Fund III GP Limited, som är General Partner (”GP-bolaget”).

Bolaget hade tidigare nekats avdrag för ränteutgifter i beslut av Skatteverket och dom från förvaltningsdomstolen. Man anförde i sitt överklagande att lånet lämnats från fonden. Eftersom fonden inte utgjorde en juridisk person, hävdades därför att samtliga fondens delägare skulle ses som individuella långivare – vilka enligt skattskyldigs yrkande inte skulle anses vara i intresse­gemenskap med den svenske låntagaren enligt reglerna om ränteavdrag i 24 kap. IL.

Kammarrättens bedömning

Kammarrätten fann att GP-bolaget skulle anses som långivare till den svenske låntagaren, vid bedömningen av huruvida dessa skulle anses vara i intressegemenskap. Rätten motiverade denna slutsats med att man ansåg att låneavtalet hade ingåtts av GP-bolaget – då fonden inte var en juridisk person, och därför inte kunde ingå avtal, samt att det inte heller framgick av låneavtalet att det hade ingåtts för de enskilda investerarnas räkning. Man godtog således inte den skattskyldiges argument, att GP-bolaget enligt låneavtalets lydelse hade ingått detta endast i egenskap av företrädare för fonden.

Vidare ansåg kammarrätten att GP-bolaget skulle anses vara i intressegemenskap med den svenske låntagaren till följd av bestämmande inflytande. Detta konstaterades utifrån det faktum att GP-bolaget skrivits in i som ägare i aktieboken. Man beaktade således inte invändningen att GP-bolaget gjort detta i egenskap av legal- och kontraktuell representant för fonden eller annan.

Kammarrätten delade således inte slutsatsen från ett förhandsbesked den 31 mars 2015, där Skatterättsnämnden i en liknande situation istället bedömt att fondens enskilda investerare skulle anses som långivare. Rätten motiverade sin ståndpunkt med att förhandsbeskedet överklagats, och att samtliga omständigheter i det ärendet inte heller var kända.

Den skattskyldiges överklagande lämnades därför utan bifall.

Kommentar

Det kan konstateras att kammarrätten – till skillnad från Skatterättsnämnden i sitt förhandsbesked den 31 mars 2015 – verkar strikt ha bedömt vilken part som formellt undertecknat låneavtalet, respektive angivits som legal ägare i aktieboken. Att ett sådant undertecknande har gjorts å fondens vägnar, i vart fall enligt skattskyldigs uppgift om fondavtalets lydelse, synes inte ha tillmätts betydelse.

Ur ett generellt perspektiv illustrerar kammarrättens dom de utmaningar som kan uppstå vid tillämpning- och tolkning av för svensk skatterätt artfrämmande samarbetsformer och avtalsfigurer. Detta då ett Jersey-baserat limited partnership (något förenklat) utgör endast ett kontrakt, och således inte en juridisk person med rättskapacitet eller legal personlighet – där GP-bolagets roll är att företräda samtliga avtalskontrahenter under partnershipavtalet i det närmaste som en fullmäktig. Alternativet att samtliga avtalskontrahenter istället skulle underteckna separata låneavtal med den svenske låntagaren, skulle av naturliga skäl vara ytterst opraktiskt.

Det återstår naturligtvis att se huruvida Högsta förvaltningsdomstolen kommer att medge prövningstillstånd för den skattskyldiges överklagande.

Martin Norin och Jesper Käck 

Läs domen (Kammarrätten i Stockholm (mål nr 481-14)

 

Kontakt
Martin Norin
070-318 90 91

 

Kontakt
Jesper Käck
072-558 71 10