Nya arvsregler i internationella sammanhang

Från och med i går, den 17 augusti 2015, föreligger nya arvsregler i internationella fall. Det är en EU-förordning som ligger till grund för dessa regeländringar och regeringen lämnade i april i år en proposition för att anpassa det svenska regelverket till denna förordning. Propositionen antogs av riksdagen den 17 juni och från och med i går gäller som nämnts den nya EU-förordningens regler i Sverige såväl som i övriga EU-stater, med, märk väl, undantag dock för Storbritannien, Irland och Danmark.

I och med ökad internationalisering och fler människor som flyttar över landgränser har behovet ökat att nå gemensamma regler mellan EU-staterna i fråga om arvsregler då någon avlider. Olika länder har inte sällan haft regler som skiljer sig från varandra var och på vilket vis ett arv ska hanteras.

I Sverige har vi tidigare tillämpat en s.k. medborgarprincip, d.v.s. att svensk lag ska gälla om den som avlidit var svensk medborgare. I flera andra länder har man tillämpat en s.k. hemvistprincip, d.v.s. den avlidnes familjerättsliga hemvist avgör vilket lands regelverk i fråga om arv och boutredning som ska tilämpas. Dylika avvikelser länder emellan kan skapa omfattande problem och merarbete, tidsfördröjningar och kostnadsökningar.

Därav behovet av en gemensam EU-förordning i syfte att försöka skapa bättring kring detta genom att lagvalsregler införs vilka harmonierar med varandra. EU-förordningen innefattar i princip alla civilrättsliga aspekter på arv. Förordningen omfattar t.ex. frågor om hur arvet ska fördelas, hur boutredning och arvskifte ska förrättas samt hur ett testamente ska bedömas. Genom arvsförordningen införs gemensamma regler i EU om handläggningen av arv i internationella situationer.

I och med ovan nämnda lagvalsregler är det möjligt att själv aktivt göra ett lagval -med avstående från hemvistprincipen- ange (kan ske i ett testamente) att lagen i den staten där den enskilde i fråga har sitt medborgarskap vid själva valet eller då denne avlider ska gälla vid arv och boutredning.

Vad gäller Sverige är nog den mest markanta förändringen att nämnda medborgarprincip inte längre gäller utan ersätts med nämnda hemvistprincip. Märk dock ovan just nämnda möjlighet att aktivt göra ett lagval om man inte önskar att hemvistprincipen ska råda utan i stället reglerna i den stat där man var medborgare i den framtida situationen med arv och boutredning efter en själv.

Med EU-förordningen följer även att ett erkännande och verkställande av andra EU-länders domar kommer att underlättas då det hittills ofta varit svårt eller rent av omöjligt att få sådana domar verkställda i ett annat land. Nu ska dylika domar från en EU-stat erkännas i andra EU-stater utan några krav på särskilt förfarande.

Det införs dessutom ett europeiskt arvsintyg vilket ska underlätta den praktiska hanteringen av internationella arvsärenden inom EU. I Sverige är det Skatteverket som hanterar ansökningar om europeiska arvsintyg. Med ett arvsintyg styrker man sin rätt såsom arvinge eller boutredningsman att exempelvis erhålla rätten till en lagfart eller att avsluta ett bankkonto. Dock är det ej fråga om något obligatoriskt intyg men man har möjlighet att hos Skatteverket ansöka om ett europeiskt arvsintyg mot en avgift. Intyget, som gäller i sex månader men som på begäran kan förlängas, kan sedan nyttjas i kontakter med banker och olika myndigheter i andra EU-länder, dock åter med undantag i Storbritannien, Irland och Danmark i vilka länder det inte gäller. 

Här ska även nämnas att i fråga om arvsskatteregler, dessa ej omfattas av ovan nämnda regler utan i stället tar sin utgångspunkt i vilka regler som normalt gäller i det land i vilket den avlidne hade hemvist vid sin bortgång. Då olika länder kan ha olika interna arvsskatteregler kan en dubbelbeskattning i vissa fall uppkomma vilken dock i vissa fall (förutsatt att ett dubbelbeskattningsavtal rörande arvsskatt finns vilket inte alltid är fallet) kan undanröjas eller reduceras så att beskattning endast blir fallet i ett land. Enskilda länder kan även ha arvsskatteregler som tillämpas på exempelvis fast egendom i landet i fråga  även om den avlidne ej haft hemvist där. Som bekant har Sverige slopat arvskatten sedan drygt tio år tillbaka. Dock är det i förekommande fall förnuftigt att vara medveten om såväl gårdagens införda regler (civilrättsliga) om arv i internationella situationer som eventuella förekommande arvsskatteregler då man som individ bor och/eller har egendom utomlands och dessutom har efterlevande som man värnar om.

Magnus Wickström