Kattrumpan lever

I dag publicerade Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) domar i några förhandsbesked från förra året avseende överlåtelser av fastigheter till bolag som närstående till överlåtande part äger del i. Dessa överlåtelser har skett mot ersättning som understiger taxeringsvärdet och har behandlats som gåva vid inkomstbeskattningen. Denna bedömning påverkas inte av utgången i stämpelskattemålet NJA 2013 s. 886 (I och II). I mål II också fråga om övertagande av latent skatteskuld ska beaktas vid tillämpning av den s.k. huvudsaklighetsprincipen.

Dessa domar har med viss spänning förväntats och nu har HFD gett besked i frågeställningen att det alltjämt ses som gåva om en överlåtelse sker till ett aktiebolag till ett pris understigande taxeringsvärdet på fastigheten i fråga samtidigt som de rekvisit som krävs för att en gåva ska vara för handen är uppfyllda. Skatteverket kom i HFD med tilläggsyrkande i ett av förhandsbeskeden att bolaget tar över den latenta skatteskuld som belastar fastigheten eftersom det skattemässiga värdet sannolikt är betydligt lägre än vederlaget som i sin tur är något lägre än taxeringsvärdet. Skatteverket menade då att lägger man till detta vederlag i form av latent skatteskuld till det övriga vederlaget kommer det totala vederlaget sannolikt att överstiga taxeringsvärdet varför då detta sammantaget ger ett oneröst fång, d.v.s. en avyttring.

Inte heller detta tilläggsyrkande från Skatteverket accepterade HFD. HFD uttalar följande: “

Skatteverket har först i Högsta förvaltningsdomstolen anfört att bolaget – förutom att erlägga den avtalade ersättningen – även kommer att ta över ansvaret för den s.k. latenta skatteskuld som belastar fastigheten. Ersättningen kommer, enligt Skatteverket, därigenom att överstiga taxeringsvärdet, varför överlåtelsen är att anse som en avyttring.

Övertagande av latenta skatteskulder vid benefika överlåtelser är en följd av att sådana överlåtelser inte utlöser inkomstbeskattning utan förvärvaren inträder i den tidigare ägarens skattemässiga situation (44 kap. 21 § inkomstskattelagen 1999:1229).

Enligt fast praxis behandlas en överlåtelse av en fastighet till en närstående eller till ett av närstående ägt bolag som en gåva om ersättningen understiger taxeringsvärdet medan en överlåtelse mot en ersättning som uppgår till eller överstiger fastighetens taxeringsvärde i sin helhet anses utgöra en avyttring (den s.k. huvudsaklighetsprincipen).

I den rättstillämpning som utvecklats vid bestämmandet av karaktären på en överlåtelse enligt huvudsaklighetsprincipen har den latenta inkomstskatteskulden inte beaktats. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening saknas skäl att nu frångå denna tillämpning.

En överlåtelse blir emellertid inte enbart på grund av att vederlaget understiger taxeringsvärdet att betrakta som en gåva. Därutöver fordras bl.a. att den leder till en förmögenhetsminskning för överlåtaren och att det finns andra omständigheter än vederlagets storlek i förhållande till taxeringsvärdet som talar för att det föreligger en gåvoavsikt (RÅ 1993 ref. 43 I och II). I RÅ 2001 ref. 2 ansågs gåvomomentet vid överlåtelse till ett bolag där 40 procent ägdes av närstående till överlåtaren vara så betydande att överlåtelsen därigenom behandlades som en gåva.

Annat har inte framkommit än att AA överlåtelse till det bolag som han och hans förutvarande maka indirekt äger innehåller tillräckliga gåvomoment för att behandlas som gåva.”

I och med dessa domar är bedömningen att en s.k. “kattrumpa” alltjämt är möjlig att genomföra utan att inkomstskatt ska påföras om det sker på rätt sätt.

Magnus Wickström

Vi har tidigare skrivit om två av förhandsbeskeden i dessa mål, se här: