Förhandsbesked: Intressegemenskap vid ränteavdrag

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked den 31 mars 2015 (dnr 151-13D) funnit att investerarna i en utländsk private equity-fond kan anses vara i intressegemenskap vid tillämpningen av reglerna om ränteavdragsbegränsning i 24 kap. inkomstskattelagen, IL.

Omständigheterna i ärendet

Ett företag som bedriver investeringsverksamhet i private equity-fonder hade bildat ett antal limited partnership utomlands som tillsammans skulle utgöra en fond (Fonden). Ett partnership är en avtalskonstruktion mellan investerarna. Det är varken enligt intern rätt i det aktuella landet eller i Sverige fråga om en juridisk person eller ett skattesubjekt. Ett partnership kan inte ingå avtal eller äga tillgångar eller skulder.

General partner (GP), som var ett partnership i Fonden, innehade 2 % av kapitalet och agerade som general partner i flertalet av de övriga partnership som ingick i Fonden. Z, som var en juridisk person och eget skattesubjekt, innehade 99,99 % av kapitalet i GP och var general partner där. Ett antal externa investerare (Investerarna) var limited partners i något av Fondens partnership. En investerare i ett partnership var inte samtidigt investerare i ett annat och ingen av Investerarna ägde mer än 6 % av tillgångarna i Fonden. Investerarna beskattas i princip inte i det land där Fonden var etablerad, men kunde i förekommande fall beskattas för utskiftningar från Fonden i sitt hemland enligt de regler som gäller där.    

Fonden skulle indirekt genom en kedja av helägda bolag bestående av bland annat X AB och Y AB (budbolaget) förvärva ett annat bolag (målbolaget). Investerarna kunde även investera direkt i strukturen, exempelvis i målbolaget. Finansieringen av Y AB:s förvärv av målbolaget skulle ske genom att X AB tog upp lån från Fonden och lånade detta vidare till Y AB. Lånen skulle bestå av kapital som Investerarna och Z tillskjutit. Lånen skulle tecknas för Fondens räkning av Z i dess egenskap av general partner i GP.

Förhållandet mellan GP och limited partners reglerades i ett särskilt avtal, Limited Partnership Agreement (LPA). Avtalet reglerade parternas inbördes förhållanden i olika avseenden, såsom att GP stod för driften av Fonden och genomförda investeringar, att GP övervakade och samarbetade med ledningarna i de underliggande bolagen samt att GP stod för Fondens kostnader. Avtalet reglerade även under vilka omständigheter GP kunde avsättas samt när Investeraren kunde få till stånd en ändring i avtalet eller upplösa det. Det fanns i övrigt inga andra avtal eller liknande som skulle ge en enskild investerare ett väsentligt inflytande över X AB.

Frågorna till Skatterättsnämnden

X AB frågade om Investerarna respektive Z kunde anses vara i sådan intressegemenskap som avses i 24 kap. 10 a § första stycket IL med X AB att ränteutgifterna som betalas på lånen från Investerarna och Z omfattas av ränteavdragsbegränsning. För det fall att intressegemenskap inte kunde anses föreligga frågade Y AB om avdrag kunde nekas för ränteutgifter som betalas av Y AB till X AB på grund av att någon som inte är i intressegemenskap med Y AB anses vara den som faktiskt har rätt till inkomsten enligt 24 kap. 10 d § första stycket IL.

Skatterättsnämndens bedömning

En majoritet i Skatterättsnämnden ansåg att den aktuella frågan inte gav upphov till så långtgående krav på utredning och bevisning som de förhandsbesked om tioprocentsregeln och ventilen som nyligen undanröjts av HFD. Frågan ansågs tillräckligt tydligt avgränsad för att kunna prövas inom ramen för ett förhandsbesked. Tre ledamöter var dock skiljaktiga och ansåg att ansökan borde ha avvisats eftersom frågan om intressegemenskap aktualiserar liknande utredning- och bevisfrågor som i de undanröjda förhandsbeskeden.

Skatterättsnämnden konstaterade först att X AB och Investerarna inte kunde anses stå under i huvudsak gemensam ledning. Inte heller kunde Investerarna anses ha väsentligt inflytande i X AB enbart på grund av ägarandel i Fonden.

Nämnden fann dock att väsentligt inflytande förelåg ”på annat sätt”. Det konstaterades att Investerarna genom LPA gemensamt investerade i målbolaget via Fonden i enlighet med den tillämpliga investeringsstrategin. Även om Investerarnas direkta inflytande i övrigt begränsades genom avtalet hade de insyn i verksamheten och kunde under vissa förutsättningar avsätta GP samt genom samverkan få till stånd ändringar och upplösning av LPA.

Skatterättsnämnden framhöll vidare likheterna mellan samarbetet i Fonden och det som förekommer i kommanditbolag och andra bolagsformer utan att Fonden eller något partnership för den skull utgjorde ett företag enligt 24 kap. 10 a § andra stycket IL. Även om den valda samarbetsformen partnership därmed i sig inte omfattas av en intressegemenskap fick den enligt nämndens mening ändå anses vara av ett sådant slag som reglerna om ränteavdragsbegränsning har till syfte att täcka. Dessutom hänvisade nämnden till att uttrycket ”väsentligt inflytande” har en liknande innebörd på annat håll i IL. Med hänsyn till detta fann nämnden att var och en av de enskilda Investerarna (om de utgjorde företag) och Z genom sin samverkan enligt LPA fick anses ha väsentligt inflytande i X AB och därmed var i intressegenskap med X AB. Att var och en av Investerarna och Z indirekt skulle inneha endast en begränsad andel av X AB föranledde ingen annan bedömning.

Beträffande frågan om avdragsrätt för ränteutgifter som Y AB skulle betala anförde nämnden att tioprocentsregeln gäller endast för företag inom intressegemenskapen som faktiskt har rätt till räntan och att mottagare av ränta utanför intressegenskapen därmed inte ska beaktas vid den prövningen. Att det kunde förekomma investerare som inte utgjorde företag och således inte ingick i intressegemenskapen ansågs därför inte i sig utgöra ett skäl att inte medge Y AB avdrag för räntan på skulden till X AB.

Förhandsbeskedet har överklagats av sökandena och Skatteverket.

Kommentar

Skatterättsnämndens bedömning att intressegemenskap föreligger är inte självklar. Även om syftet med avdragsbegränsningen är att omfatta även lån inom riskkapitalstrukturer av det här aktuella slaget kan ifrågasättas om lagstiftningens utformning, där företag exklusivt definierats som juridiska personer eller svenska handelsbolag, ger utrymme för en sådan bedömning. Det kan också diskuteras vilken ledning som kan hämtas från tolkningen av begreppet väsentligt inflytande i andra skatteregler vid bedömningen av dylika fonder av detta slag där det normalt inte är fråga om något kringgående och om externa investerare som inte tar någon aktiv del i förvaltningen av fonden. Vidare lär med Skatterättsnämndens synsätt betydande tillämpningsproblem kunna uppstå att bedöma om förutsättningarna för undantag är uppfyllda i förhållande till varje investerare i fonden som är företag. Det kan även konstateras att en del investerare kan vara privatpersoner och att ränta som betalas på deras andel av lånet således bör vara avdragsgill.

Frågan om intressegemenskap i fonder av detta slag är av mycket stor betydelse och rättsläget är osäkert. Förhandsbeskedet är överklagat och som de skiljaktiga ledamöterna ansåg aktualiseras liknande utrednings- och bevisfrågor som föranlett HFD att undanröja ett antal förhandsbesked om  tioprocentsregeln och ventilen. Det kan därför inte uteslutas att HFD av samma skäl kan komma att undanröja även detta förhandsbesked. Nämnas kan också att frågan om intressegemenskap vid lån från riskkapitalfond enligt 2009 års regler är föremål för bedömning i ett pågående mål i Kammarrätten i Stockholm (Apoteketet Hjärtat Holding AB) där domen eventuellt kommer före sommaren. En skillnad är att det enligt 2009 års regler krävdes bestämmande inflytande, medan det enligt 2013 års regler räcker med väsentligt inflytande. I det målet hävdar dessutom Skatteverket att intressegemenskap föreligger på grunden ”i huvudsak gemensam ledning”.

Lars Samuelson och Sally Al-Najar

Läs Skatterättsnämndens förhandsbesked här (dnr 151-13/D)