Implementering av ”country-by-country reporting”

Den 6 februari 2015 publicerade OECD ”Action 13: Guidance on the Implementation of Transfer Pricing Documentation and Country-by-Country Reporting” (”vägledningen”). Vägledningen innehåller riktlinjer för hur den så kallade ”country-by-country report” (”CbC-rapporten”) ska implementeras. CbC-rapporten är en del av Action 13 i G20/OECD:s BEPS projekt som Skattenätet tidigare rapporterat om. Vägledningen stadgar att den första CbC-rapporten ska lämnas in avseende beskattningsår som påbörjas 1 januari 2016 eller senare. Vidare stadgas att CbC-rapporten ska lämnas in i hemviststaten för koncernens yttersta moderbolag och tillhandahållas till andra relevanta stater genom ett automatiskt informationsutbyte. Vägledningen innehåller även översiktlig information avseende implementering av ”Masterfile” och ”local file” konceptet.

Vägledningen fokuserar primärt på implementeringsfrågor avseende CbC-rapporten, d.v.s. (i) tidpunkten för förberedelse och inlämnande av CbC-rapporten, (ii) vilka multinationella koncerner som erfordras lämna in CbC-rapporten, (iii) villkor för att erhålla och använda CbC-rapporten för andra stater, och (iv) ramverket för det automatiska informationsutbytet avseende CbC-rapporten. Vägledningen innehåller även en rekommendation om att krav på att upprätta Masterfile och local file bör implementeras via lokal lagstiftning.

CbC-rapporten ska tas fram för de beskattningsår som börjar 1 januari 2016, eller senare. Kravet ska vara att CbC-rapporten ska vara framtagen och inlämnad tolv månader efter beskattningsåret sista dag, dvs. 31 december 2017 för koncerner vars beskattningsår slutar den 31 december 2016. Med beskattningsår avses den period för vilken koncernen upprättar konsoliderade finansiella rapporter, dvs. inte beskattningsår för enskilda dotterbolag.

Alla multinationella koncerner med en konsoliderad omsättning överstigande 750 miljoner euro ska upprätta CbC-rapport. Denna omsättningströskel kommer enligt vägledningen att exkludera 85 – 90 % av alla multinationella koncerner, samtidigt som de multinationella koncerner som överstiger kravet representerar 90 % av den totala omsättningen. Inga andra undantag från rapporteringsskyldigheten bör finnas.

Många av de kommentarer som OECD har erhållit avseende CbC-rapporten avser sekretess, enhetlighet och hur informationen ska/bör användas. Vägledningen stadgar därför att det bör upprättas ett starkt rättsligt skydd avseende sekretess för den tillhandahållna informationen. Skyddet bör bland annat inbegripa begränsningar rörande hur informationen kan användas och vilka som kan få tillgång till informationen.

Avseende enhetlighet bör alla jurisdiktioner göra sitt yttersta för att implementera ett lagkrav att det yttersta koncernmodernbolaget ska ta fram CbC-rapporten i sin hemviststat (om koncernen uppfyller omsättningskriteriet). Ytterligare bör den mall för CbC-rapport som tagits fram av OECD användas av alla jurisdiktioner.

Avseende lämpligt användande bör jurisdiktioner endast använda informationen som erhållits via CbC-rapporten i de syften som specificerats i Action 13-rapporten. Informationen ska främst användas för att översiktligt granska eventuella risker avseende internprissättning och andra BEPS-relaterade risker. Informationen i CbC-rapporten bör inte enskilt användas för eventuella inkomstjusteringar. Dock förhindras inte länder från att använda informationen från CbC-rapporten som grund för vidare förfrågningar avseende koncernens internprissättningsmodell eller andra skattefrågor under en skatterevision.

CbC-rapporten ska lämnas in till skattemyndigheten i hemviststaten för koncernens yttersta moderbolag. CbC-rapporten kan sedan delges andra stater med hjälp av det automatiska informationsutbytet mellan stater. Delgivning ska endast ske om sekretess motsvarande den sekretess som skulle uppnåtts om informationen delgivits enligt OECD Multilateral Convention on Mutual Administrative Assistance in Tax Matters, ett avtal om skatteinformationsutbyte eller dubbelbeskattningsavtal kan garanteras.

 

Kommentar

Denna rapporteringsskyldighet ligger i linje med Action 13 i G20/OECD:s BEPS-projekt som Skattenätet tidigare rapporterat om. Syftet med Action 13 är att öka transparensen för skattemyndigheter, det vill säga att utöka skattemyndigheters insyn i koncerners interna transaktioner. EY följer utvecklingen av skyldighet att upprätta CbC-rapport både på G20/OECD-nivå samt i länder som unilateralt tillkännagivit liknande förslag.

EY rekommenderar att multinationella koncerner förbereder sig för de kommande reglerna innan de träder i kraft. Områden som kan attrahera ytterligare granskning bör identifieras. Likväl bör även identifiering ske av områden där bolagen har systemmässiga eller process-relaterade svårigheter att ta fram den information som kommer att efterfrågas.

Rapporteringsskyldigheten kan även ses som ett tillfälle för bolag att utföra en kartläggning av potentiella skatterisker som finns i den internationella verksamheten, samt bemöta dessa innan de nya reglerna träder i kraft.

Kontakta gärna EY för en diskussion och utvärdering kring hur det ovan nämnda kan påverka er verksamhet och vilka förebyggande åtgärder ni kan vidta redan nu.

Tobias Alm och Olov Persson

 

 

 

Kontakt
Olov Persson
070-318 94 48

 

 

Kontakt
Tobias Alm
070-608 92 82