HVB-hem ansågs utgöra stadigvarande bostad

Förvaltningsrätten har bedömt att ett bolags upplåtelse till en kommun av fastighet som av kommunen används till boende för ensamkommande flyktingbarn inte kan vara föremål för frivillig skattskyldighet då lokalerna anses utgöra stadigvarande bostad.

Kommunen hyr fastigheten i syfte att bedriva ett så kallat hem för vård eller boende (nedan: HVB-hem) för ensamkommande flyktingbarn. Frågan i målet är om boenderummen ska anses utgöra stadigvarande bostad och bolaget på denna grund inte ska kunna medges frivillig skattskyldighet för upplåtelsen till kommunen.

Förvaltningsrätten bedömde med hänvisning till praxis från Regeringsrätten (se bl.a. RÅ 2003 ref. 100 I och II) att avdragsförbudet för stadigvarande bostad inte endast avser privat konsumtion. En bedömning av om viss lokal utgör stadigvarande bostad ska därför grundas på om lokalen eller fastigheten används på liknande sätt som bostäder i det allmänna bostadsbeståndet. Förvaltningsrätten medgav att rummen i aktuellt fall visserligen avviker från vad som normalt gäller för det allmänna bostadsbeståndet då de saknar såväl kök som sanitetsutrymmen men framhöll att såväl utformning som faktisk användning ska beaktas vid bedömningen. Då syftet med verksamheten primärt bedömdes vara att erbjuda barnen ett boende och tillgodose deras psykiska och fysiska behov ansågs lokalerna användas på liknande sätt som bostäder i det allmänna bostadsbeståndet trots inslag av omsorg och konstant närvaro av anställda.

Boendet ansågs heller inte kunna utgöra tillfällig ersättning för den bostad barnen haft i sina tidigare hemländer då barnen sökt asyl i Sverige och inte har tillgång till något annat hem i Sverige. Förvaltningsrätten gjorde på denna grund den samlade bedömningen att rummen ska anses utgöra stadigvarande bostad.

Kommentar

Förvaltningsrätten grundar sin bedömning av huruvida HVB-hem kan anses utgöra stadigvarande bostad på Skatterättsnämndens förhandsbesked från den 29 september 2014 (dnr 42-12/I). I förhandsbeskedet meddelade Skatterättsnämnden att lokaler som hyrs av en kommun för att användas som HVB-hem till ensamkommande flyktingbarn utgör sådan uthyrning av stadigvarande bostad som inte omfattas av skatteplikt till den del uthyrningen avser boenderum för barnen.

Vi delar inte förvaltningsrättens bedömning i detta fall eller Skatterättsnämndens bedömning i förhandsbeskedet från i höstas då vi anser att de skapar en otillåten utvidgning av avdragsförbudet i strid med mervärdesskattedirektivets så kallade stand still-klausul. Denna klausul innebär att Sverige vid inträdet i EU tilläts behålla avdragsförbudet under förutsättning att det inte utvidgas i omfattning. Vår uppfattning grundas delvis på förarbetena till lagen om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner och landsting i vilka HVB-hem inte ansågs utgöra stadigvarande bostad. Se även vår tidigare kommentar till Skatterättsnämndens förhandsbesked, publicerad den 5 december 2014.

Skatterättsnämndens förhandsbesked har överklagats och vi ser fram emot ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i frågan för att skapa klarhet gällande tillämpningsområdet för avdragsförbudet för stadigvarande bostad.

Royne Schiess

 

Kontakt
Royne Schiess
070-318 92 39