HVB-hem var stadigvarande boende

Skatterättsnämnden har i ett förhandsbesked bedömt att ett bolags upplåtelse till en kommun av en fastighet där kommunen avser att bedriva boende för ensamkommande flyktingbarn inte kan vara föremål för frivillig skattskyldighet avseende den del av fastigheten som avser boenderum. Två ledamöter i Skatterättsnämnden var skiljaktiga.

Ett bolag hade uppfört en byggnad på en fastighet och hyrt ut denna till kommunen. Byggnaden avsågs att användas av kommunen som bostäder för barn utan legal vårdnadshavare; ensamkommande flyktingbarn. Sådana hem utgör så kallade HVB-hem enligt socialtjänstlagen och är en del av kommunens lagstadgade skyldighet att tillhandahålla social omsorg.

Frågan för Skatterättsnämnden var om boenderummen skulle anses utgöra stadigvarande bostad och om bolaget därför inte skulle kunna medges frivillig skattskyldighet vid upplåtelsen till kommunen.

Skatterättsnämnden anförde att barnen kan komma att bo på hemmet under flera år, att boenderummen kommer att användas på ett likartat sätt som bostäder i det allmänna boendebeståndet och att även om rummen avviker något från vad som normalt gäller för bostäder så har det i Högsta förvaltningsdomstolens praxis ansetts att även boendeformer utan kök eller egna sanitetsutrymmen kan utgöra stadigvarande bostad. Skatterättsnämnden fann därför att bolaget inte kunde medges frivillig skattskyldighet eftersom boenderummen utgjorde stadigvarande bostad.

Två ledamöter i Skatterättsnämnden var skiljaktiga och ansåg att bolaget borde kunna medges frivillig skattskyldighet. De skiljaktiga grundade detta dels på att lagstiftaren i en tidigare proposition har uttalat att HVB-hem bedöms utgöra institutionell vård och inte stadigvarande boende och dels på att om man nu frångår denna tidigare praxis så utgör detta en otillåten utvidgning av avdragsförbudet i mervärdesskattelagen.

Förhandsbeskedet har överklagats av bolaget.

Kommentar

Skatterättsnämndens avgörande följer Högsta förvaltningsdomstolens nuvarande praxis på så sätt att även boenderum som tillhandahålls vårdtagare som en del av vården eller den sociala omsorgen kan utgöra stadigavarande boende.

Till skillnad från just HVB-hem så kan kommuner och landsting enligt lagen om ersättning för viss mervärdesskatt för kommuner och landsting (LEMK) emellertid erhålla ersättning för ej avdragsgill mervärdeskatt eller så kallad dold mervärdesskatt hänförlig till stadigvarande boende för många andra vårdformer. Som de skiljaktiga ledamöterna påpekade så är anledningen till att HVB-hem inte omfattas av denna ersättningsrätt att dessa tidigare, i en proposition avseende utformningen av LEMK, inte ansetts utgöra stadigvarande bostad.

Om Skatterättsnämndens avgörande blir fastställt av Högsta förvaltningsdomstolen innebär detta troligen att mervärdesskatt blir en kostnad för kommuners HVB-verksamhet.

Stefan Anefur och Olof Lundqvist

Läs Skatterättsnämndens förhandsbesked (dnr 42-12/I)

 

Kontakt
Stefan Anefur
070-314 95 62

 

Kontakt
Olof Lundqvist
070-330 41 73