K3, räkenskapsenlig avskrivning

Som nämnts i tidigare artikel publicerad 2014-11-21, ska större företag vid upprättandet av årsredovisningen för räkenskapsåret 2014 tillämpa BFNAR 2012:1, det s.k. K3-regelverket. För vissa företag innebär konverteringen till K3 att det redovisade värdet vid ingången av räkenskapsåret 2014 på tillgångar som vid beskattningen klassificeras som inventarier har justerats jämfört med det utgående värdet i årsredovisningen för 2013 och att denna justering redovisats i Eget kapital. Däremot har det skattemässiga värdet vid ingången av 2014 inte påverkats i motsvarande mån.

För att få tillämpa reglerna om räkenskapsenlig avskrivning krävs enligt 18 kap. Inkomstskattelagen (IL) bl.a. att det redovisade och skattemässiga värdet är detsamma och att det skattemässiga avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet. Uppfyller företagen inte detta krav måste företagen tillämpa s.k. restvärdeavskrivning. Frågor har därför uppkommit hur konverteringen till K3 påverkar företag som önskar fortsätta tillämpa räkenskapsenlig avskrivning för räkenskapsåret 2014, trots att 2014 års ingående balans avseende ackumulerade planenliga avskrivningar har ändrats till följd av konverteringen. Skatteverket har idag kommit med sitt ställningstagande i frågan. I detta ställningstagande behandlas huruvida företag kan kompensera en ökning eller minskning av de planenliga avskrivningarna genom att öka eller minska ackumulerade överavskrivningar, samt huruvida reglerna om bokföringsmässiga överavskrivningar kan användas för att kompensera ett lägre ingående redovisat värde.

När det gäller den första frågan anser Skatteverket att en diskrepans mellan redovisat värde och skattemässigt värde kan justeras genom en ökning eller en minskning av ackumulerade överavskrivningar. Skatteverket menar att förutsättningarna för räkenskapsenlig avskrivning inte påverkas av fördelningen mellan posterna för bokfört anskaffningsvärde, ackumulerade avskrivningar enligt plan och ackumulerade avskrivningar utöver plan. I praktiken innebär detta att företag ur ett skattemässigt perspektiv enligt Skatteverkets syn kan redovisa en negativ överavskrivning om det behövs för att få överensstämmelse mellan redovisat och skattemässigt värde. Huruvida denna hantering står i överensstämmelse med god redovisningssed eller om god redovisningssed ställer några hinder i vägen för en sådan redovisning, tar Skatteverket uttryckligen inte ställning till. EY kommer att utreda vidare om Skatteverkets föreslagna lösning kan anses överensstämma med K3-regelverket och god redovisningssed.

När det gäller den andra frågan meddelar Skatteverket att då skillnaden mellan redovisat och skattemässigt värde inte beror på att en för hög avskrivning gjorts utan på att högre avskrivningar i efterhand görs för jämförelseåret, kan reglerna om överavskrivningar enligt 18 kap. 19 § IL, dvs. att en för hög redovisningsmässig avskrivning får läggas tillbaka och skrivas av på fem år, inte tillämpas i detta fall. EY anser att denna ståndpunkt är rimlig med anledning av att det här inte är fråga om något för högt ”avdrag” som gjorts i resultaträkningen. Justeringen har enbart redovisats över det egna kapitalet.

Värt att notera är att Skatteverkets ställningstagande enbart tar sikte på de situationer då avskrivningstakten har ändrats genom bytet av redovisningsprincip. Frågan hur företagen ska agera för att behålla rätten till räkenskapsenlig i de fall då avskrivningsunderlaget har ändrats i redovisningen omfattas inte av ställningstagandet. Sannolikt anser Skatteverket fortsatt att företag som inkluderar annat än anskaffningsutgift (återställningskostnader, räntekostnader etc.) tappar rätten till räkenskapsenlig avskrivning.

Cecilia Wahlbäck och Constantina Boberg