Golfsimulator har inte ansetts vara idrott

Kammarrätten har i likhet med förvaltningsrätten ansett att användandet av golfsimulatorer inte är idrott. Det har istället, till skillnad mot exempelvis golfträning på en driving-range, ansetts vara rekreation, nöje och förstörelse och ska som andra tjänster enligt huvudregeln beskattas med 25 procent moms.

Frågan i målet var om användande av golfsimulatorer kunde hänföras till idrott eller till nöje i momslagens mening. Gränsdragningen är av intresse då moms på idrottstjänster ska tas ut med 6 procent istället för med 25 procent som är huvudregeln för tillhandahållande av andra tjänster.

Kammarrätten ansåg, i enlighet med tidigare dom från förvaltningsrätten, att det är genomsnittskonsumentens syfte som är avgörande för vad aktiviteten ska klassas som och kammarrätten tog golfträning på en driving-range som ett exempel på vad som kan anses vara idrott. Kammarrätten anmärkte sedan på att bolaget på sin hemsida angett att deras anläggning kunde användas till flera möjliga typer av möten, t.ex. umgänge med familj och vänner, fest och konferens. Slutligen ansåg kammarrätten att golfsimulatorerna inte hade ett motsvarande användningsområde som t.ex. en driving-range och inte heller att golfsimulatorerna på något annat sätt kunde anses vara så nära förknippade med den idrott som simuleras i verksamheten. Tvärtom framstod enligt kammarrätten syftet med anläggningen, enligt bolagets egen beskrivning, vara att erbjuda just förströelse och nöje.

Kommentar

Domen är i linje med ett tidigare ställningstagande från Skatteverket där de bedömde att användandet av en golfsimulator endast innebar en simulering av det egentliga golfspelet och därför utgjorde en annan aktivitet än idrott.

Royne Schiess och Viktor Blomberg

 

Kontakt
Royne Schiess
070-318 9239