Swapavtal hänförs till kapitalinkomst

Högsta förvaltningsdomstolen har nu fastställt det förhandsbesked som Skatterättsnämnden lämnade i våras där inkomster och utgifter på grund av ränteswapavtal har ansetts hänförliga till inkomstslaget kapital.

Kort bakgrund

Personen i fråga ägde ett mindre antal fastigheter vilka var belånade i svensk valuta och löpte med rörlig ränta. Låntagaren önskade erhålla en garanterad räntenivå motsvarande en fast ränta varför ett s.k. swapavtal tecknades för räntebetalningarna med långivaren.

Avtalet är inte avsett eller lämpat för allmän omsättning. Av villkoren följer bl.a. att låntagaren i fråga inte har rätt att överlåta sina rättigheter och skyldigheter enligt aktuellt avtal utan att först ha fått långivarens medgivande till det.

Swapavtalet har utfallit till låntagarens nackdel vilket medfört att betalning har gått från denne till långivaren.

Frågan och parternas inställning inför Skatterättsnämndens besked

Mot den bakgrunden vill låntagaren veta i vilket inkomstslag inkomster och utgifter hänförliga till swapavtalet ska redovisas. Låntagarens inställning är att sådana inkomster och utgifter ska tas upp och dras av i inkomstslaget näringsverksamhet då swapavtalet närmast är att likna vid en försäkringslösning. Avtalet är varken avsett eller lämpat för allmän omsättning och gäller heller inte förvärv av en underliggande tillgång. Det innebär att avtalet inte företer sådana likheter med ett terminsavtal att det kan likställas med ett sådant avtal vid beskattningen.

Skatteverket anser att inkomster och utgifter hänförliga till swapavtalet ska beskattas på motsvarande sätt som terminsavtal som en fysisk person ingår. Verket hänvisar till rättsfallet RÅ 2010 not. 107 där ett sådant avtal hänförts till inkomstslaget kapital.

Efter en genomgång av lagreglering och praxis kom Skatterättsnämnden fram till följande:

Av praxis följer alltså att ett swapavtal avseende räntebetalning vars underliggande tillgångar kan hänföras till fordran i svenska kronor, dvs. ett avtal som det aktuella, omfattas av 48 kap. 3 § andra stycket. Att A:s möjligheter att överlåta avtalet begränsas av vissa till swapavtalet anknutna villkor föranleder ingen annan bedömning. I fråga om själva gränsdragningen mellan inkomstslaget näringsverksamhet och inkomstslaget kapital avseende inkomster och utgifter hänförliga till swapavtalet ger, som framgått, praxis stöd för att den skiljelinje som gällde enligt tidigare lagstiftning fortfarande ska tillämpas (jfr RÅ 2010 not. 107 och RÅ 1997 ref. 5).

Med hänsyn till det nu sagda finner Skatterättsnämnden att det omfrågade swapavtalet ska behandlas som sådan tillgång som undantas från inkomstslaget näringsverksamhet enligt 13 kap. 7 § första stycket.

Detta förhandsbesked från Skatterättsnämnden har nu som sagt HFD fastställt.

Skatterättsnämndens förhandsbesked (dnr 39-12/D)
Högsta förvaltningsdomstolens dom (mål nr 1974-14)