Skatteverket vinner mål om beräkning av pro rata

Kammarrätten ger Skatteverket rätt ifråga om beräkningen av pro rata i ett finansbolag. Intäkter från försäljning på avbetalning är visserligen momspliktig omsättning men ska endast inkluderas i nämnaren, inte i täljaren, vid beräkning av avdragsgill andel ingående moms på gemensamma kostnader.

Finansbolagets verksamhet är blandad i momshänseende och består bl.a. av leasing samt försäljning på avbetalning. Leasingverksamheten är momspliktig och genererar leasingintäkter och intäkter vid försäljning av leasingobjekt. Försäljning på avbetalning består av att finansbolaget köper ett objekt för att genast vidaresälja det på avbetalning till kunden för en ersättning motsvarande inköpspriset. Finansbolaget får därmed sakrättsligt återtagandeförbehåll i objektet. 

Föremål för kammarrättens prövning var om finansbolaget kunde inkludera intäkter från försäljningen av avbetalningsobjekt vid beräkningen av avdragsgill andel av de gemensamma kostnaderna i verksamheten, s.k. pro rata-beräkning.

Finansbolaget och Skatteverket var överens om att leasingintäkterna och försäljning på avbetalning var momspliktiga transaktioner, men till skillnad från finansbolaget ansåg inte Skatteverket att intäkterna från försäljning på avbetalning skulle räknas med i täljaren tillsammans med skattepliktiga intäkter när den avdragsgilla andelen för ingående moms beräknades. Detta eftersom inköp och vidareförsäljning av avbetalningsobjekten skedde utan vinstpåslag och då skulle ett inkluderande av dessa intäkter ge ett missvisande resultat av hur resurserna förbrukades i verksamheten, menade Skatteverket. Till följd av Skatteverkets synsätt sänktes finansbolagets avdragsgilla andel från cirka 90 procent till cirka 50 procent.

Finansbolaget invände att om omsättningen skulle exkluderas från täljaren måste den även exkluderas från nämnaren eftersom en skattepliktig omsättning inte kan användas för att beräkna icke avdragsgill andel ingående moms.

Kammarrätten konstaterade att finansbolagets beräkning avvek från huvudregeln vid beräkning av avdragsgill andel, d.v.s. en ren omsättningsbaserad fördelningsgrund. Kammarrätten fann att finansbolaget tillämpade en sektoriserad beräkningsmodell där omsättningen användes i en av sektorerna och, till skillnad från förvaltningsrätten, att beräkningen av bråket skulle göras såsom Skatteverket beslutat, d.v.s. genom att enbart inkludera intäkterna från försäljningen av avbetalningsobjekten i nämnaren.

Kommentar

För verksamheter med begränsad avdragsrätt ska avdragsgill andel av den ingående momsen hänförlig till gemensamma kostnader dras efter skälig grund. Även om huvudregeln i direktiv 2006/112/EG är att använda omsättningen som fördelningsnyckel kan medlemsstaterna även tillåta andra fördelningsnycklar.

Enligt vår mening är kammarrättens slutsats något förvånande och ologisk. Detta eftersom det vore naturligt att utesluta intäkterna ur bråket helt och hållet om det är så att en fördelningsgrund kan baseras med uteslutande av vissa skattepliktiga intäkter snarare än att endast låta de ingå i nämnaren.

Med Skatteverkets synsätt borde rimligen även momsfria intäkter behandlas på samma sätt, d.v.s. att momsfria intäkter som inte genererar en vinst ska exkluderas från beräkningen.

De företag som i dag tillämpar en pro rata för att bestämma den avdragsgilla andelen ingående moms kan behöva se över sina beräkningar för att avgöra vilken fördelningsnyckel som bäst visar hur de gemensamma kostnaderna förbrukas i verksamheten. 

Kontakta gärna oss på EY för en diskussion om hur ovanstående kan påverka din verksamhet.

Maria Kronvall och Tomas Karlsson

Kontakt
Tomas Karlsson
070-664 16 61