Omvärdering av beskattningsunderlaget vid transaktioner mellan koncernbolag

Högsta Förvaltningsdomstolen har beslutat att omvärdera beskattningsunderlaget avseende de förvaltningstjänster som ett moderbolag har tillhandahållit till sina dotterbolag. Enligt HFD ska beskattningsunderlaget beräknas med utgångspunkt i kostnaderna för att utföra tjänsterna.

Ett moderbolag, nedan bolaget, hade tillhandahållit momspliktiga förvaltningstjänster till sitt dotterbolag. Bolagen var närstående, och dotterbolaget hade begränsad avdragsrätt. Tjänsterna hade tillhandahållits mot en ersättning som understeg kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna. Enligt bolagets uppfattning motsvarade ersättningen marknadspriset för de aktuella tjänsterna. Skatteverket ansåg att beskattningsunderlaget skulle omvärderas, eftersom det av bolaget använda marknadsvärdet understeg kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna (7 kap. 3 a § mervärdesskattelagen).

Enligt HFD bär Skatteverket bevisbördan för att ersättningen (omsättningens storlek) för tillhandahållna tjänster understiger marknadsvärdet. HFD anser dock att det vid koncerninterna transaktioner kan finnas olika faktorer som kan påverka prissättningen. HFD ansåg dock att dessa faktorer skulle sakna relevans för prissättningen av externa transaktioner varför HFD ansåg att det var Skatteverket som skulle visa är att ersättningen understeg kostnaden för att tillhandahålla de aktuella tjänsterna.

Skatteverket utgick i sin beräkning från bolagets beräkning av avdragsrätten för ingående moms hänförlig till inköp gemensamma för bolagets hela verksamhet (skälig grund). Bolaget invände mot detta och anförde att denna beräkningsgrund inte återspeglade kostnaderna för tillhandahållandet av tjänsterna. Av domskälen framgår att HFD inte anser att bolaget har visat att Skatteverkets beräkning inte är korrekt, vilket medförde att HFD inte ansåg sig ha tillräckligt underlag för att ifrågasätta Skatteverkets beräkning.

Bolaget anförde också att motsvarande typ av tjänster hade prissatts på samma sätt i en annan koncern som verkade på samma marknad som bolaget. Då bolaget inte hade tillhandahållit någon närmare beskrivning av tjänsternas innehåll, eller huruvida tjänsterna tillhandahålls externt till samma pris, fann HFD inte att uppgifterna gav stöd för att marknadsvärdet var lägre än kostnaderna för att tillhandahålla tjänsterna.

HFD kom därför fram till att bolaget inte hade gjort sannolikt att ersättningen som tagits ut av dotterbolagen var marknadsmässigt betingad, och ansåg därför att beskattningsunderlaget skulle beräknas på det sätt Skatteverket hade gjort, dvs. mot bakgrund av kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna.

Kommentar

Av HFD:s dom framgår att kostnaden för att tillhandahålla tjänsterna kan läggas till grund vid beräkning av beskattningsunderlaget vid omvärdering. Av domskälen framgår att HFD inte anser att bolaget har konkretiserat de uppgifter som ligger till grund för beräkningen, och inte heller beskrivit de liknande tjänster som har hänvisats till. Inte heller har information lämnats huruvida de aktuella jämförbara tjänsterna även har tillhandahållits externt till samma pris. Eftersom det aktuella fallet saknar sådana uppgifter/bevisning, har HFD inte sett skäl att ifrågasätta Skatteverkets beräkning. Detta tyder, enligt vår uppfattning, på att bolaget i just detta fall inte lyckades styrka att marknadsvärdet var lägre än kostnaden för att tillhandahålla tjänsten eller att priset var marknadsmässigt betingat. Det medför dock inte att HFD utesluter möjligheten att använda ett pris understigande självkostnadspriset som underlag för beräkningen.

Läs Högsta förvaltningsdomstolens dom (mål nr 5845–5846-13)