Räntenivå på aktieägarlån prövat

Kammarrätten i Jönköping har prövat frågan om räntesättningen av ett koncerninternt lån och godkänt ett bolags ränteavdrag hänförligt till ett aktieägarlån som löper med en ränta om 9,75 procent.

Bakgrunden till avgörande är att ett svenskt bolag, vars verksamhet är begränsad till ägande av aktier i dotterbolag, hade yrkat avdrag för räntekostnaden hänförlig till ett aktieägarelån. Ägarbolaget hade ställt ut ett aktieägarelån till bolaget med en ränta som uppgick till 9,75 procent. Skatteverket ansåg att räntan på aktieägarelånet var för högt satt och att 4,73 procent utgjorde marknadsmässig ränta för taxeringsåren i fråga. Skatteverket höjde därför bolagets inkomst samt påförde skattetillägg. Vid bedömningen av vad som ska anses utgöra en marknadsmässig ränta utgick Skatteverket från extern upplåning, ett lån bolaget tagit av moderbolaget samt uppgift om genomsnittlig räntesats för långfristiga externa lån hämtad ur koncernredovisningen. Skatteverket utgick även från räntesatser för Stibor Fixing 12 månader, Sveriges femåriga statsobligationer och USA:s femåriga statsobligationer.

Kammarrätten konstaterade att det av OECD:s riktlinjer framgår att det är irrelevant att jämföra den koncerninterna transaktionen som ska bedömas med andra koncerninterna transaktioner och att denna typ av jämförelser därför inte bör göras. Kammarrätten fann därför att det andra koncerninterna lånet inte var av intresse när marknadsmässig ränta skulle bedömas.

Vid en bedömning av om en transaktion mellan två oberoende företag är jämförbar med den koncerninterna transaktionen, ska hänsyn tas till huruvida de ekonomiskt relevanta faktorerna i de båda transaktionerna är tillräckligt jämförbara. Med detta avses att ingen av de skillnader som finns mellan transaktionerna har kunnat påverka det som ska jämföras, eller att det med tillräcklig säkerhet går att kompensera för eventuella skillnader. Kammarrätten konstaterade att det av Skatteverket åberopade externa lånet, i vart fall inte ensamt kunde tjäna som vägledning vid en bedömning. Detta eftersom det externa lånet uppgick till ett väsentligt lägre belopp och var upptaget i en annan valuta. Skatteverket hade inte kompenserat för dessa skillnader.

Gällande de övriga åberopade räntesatserna ansåg Kammarrätten att Skatteverket inte hade visat varför dessa skulle vara tillämpliga vid fastställande av den marknadsmässiga räntan för den aktuella lånetransaktionen. Bolaget hade, å andra sidan, till stöd för sin uppfattning presenterat två undersökningar av vilken räntenivå som är marknadsmässig. Skatteverket hade åberopat omständigheter enligt vilka de ifrågasatte undersökningarna, men Skatteverket hade inte presenterat någon undersökning som visat vilken annan räntenivå som skulle utgöra en marknadsmässig ränta. Kammarrätten fann att Skatteverket inte med tillräcklig grad av sannolikhet har visat att villkoren i det aktuella låneavtalet inte var marknadsmässiga och att räntan som bolaget yrkat avdrag för därmed skulle ha överstigit marknadsmässig ränta.

Kommentar

Skatteverket åberopade, i likhet med tidigare mål, Diligentia-målet (RÅ 2010, ref 67) som stöd för sin argumentation. I Diligentia hade moderbolaget, i avsaknad av extern belåning, en omfattande kontroll över dotterbolaget och kunde styra över ytterligare belåning och pantsättning. I det aktuella målet anförde Kammarrätten att Diligentia inte kan tjäna som vägledning vid bedömning av vad som utgör en marknadsmässig ränta, eftersom de ekonomiskt relevanta faktorerna skiljer sig åt.

Skatteverket förde vidare ett resonemang om att bolagets kreditrisk måste ha varit mycket låg dels på grund av säkerhet i form av aktier i ett amerikanskt dotterdotterbolag, dels på grund av detta bolags och underliggande bolags intjänandeförmåga. Kammarrätten fann dock att detta resonemang inte är underbyggt av någon analys.

Avgörandet belyser vikten av att presentera ett OECD-kompatibelt jämförelsematerial för att stödja sin räntesättning och vikten av att företa en konkret utredning, specifik för det aktuella fallet, som visar att man beaktar eventuella prispåverkande skillnader mellan jämförelsematerialet och den koncerninterna transaktionen.

Kontakta oss gärna för en diskussion kring hur det ovannämnda kan påverka er verksamhet. EY har erfarenhet som ombud i denna och liknande processer och kan även hjälpa er att ta fram OECD-kompatibelt jämförelsematerial och dokumentation som kan tjäna som stöd för er räntesättning samt uppfylla relevanta dokumentationskrav.

Olov Persson och Tobias Alm

Läs mer om domen här.

Kontakt
Olov Persson  
08-520 594 48

 

Kontakt
Tobias Alm
070-608 92 82