Förhandsbesked avseende tillämpningen av den s.k. tioprocentsregeln (ränteavdrag)

Skatterättsnämnden har meddelat förhandsbesked avseende tillämpningen av den s.k. tioprocentsregeln i de ränteavdragsbegränsningsregler som gäller fr.o.m 1 januari 2013.

Frågan som ställdes till Skatterättsnämnden gällde huruvida ränteutgifter för lån som X AB betalade till sitt belgiska dotterbolag var avdragsgilla och i vad mån beskattningsnivån har betydelse för bedömningen. Den effektiva beskattningen för dotterbolaget var 13,3 procent.

Skuldförhållandet hade sin grund i en koncernstrategi avseende hantering av överskott vid avyttring av bolag och finansiering vid förvärv av bolag. Det belgiska dotterbolaget, som sattes på plats långt innan den aktuella transaktionskedjan, fungerade som treasury-bolag i koncernen där syftet enligt bolaget var ”att centralisera och effektivisera” koncernens interna finansiering.

Enligt Skatterättsnämnden innebar bolagets strategi i princip att det långivande bolaget hade möjlighet att anpassa beskattningen av inkomsten som motsvarar ränteutgiften till en betydligt lägre nivå än vad som gäller i Sverige vilket ledde till en skatteförmån för koncernen. Skatterättsnämnden ansåg att den väsentliga skatteförmånen måste anses ha varit det främsta skälet för skuldförhållandets uppkomst. Undantaget från tioprocentsregeln var därför tillämpligt och avdrag för ränteutgifterna medgavs inte.

X AB frågade även om avdrag kan medges för det fall beskattningen av ränteinkomsterna hos dotterbolaget, genom att maximalt NID-avdrag inte yrkas, uppgick till minst 22 procent. Nämnden ansåg att det i detta fall inte kunde anses föreligga någon skatteförmån och att X AB därför hade rätt till avdrag.

Kommentar

I Skatterättsnämndens motivering diskuteras bland annat tidpunkten för när bedömningen av huruvida en väsentlig skatteförmån föreligger. Nämndens mening är att hänsyn ska tas till förhållandena som råder under det beskattningsår då avdragsrätten ska bedömas.  

Vidare kan noteras att nämnden lägger liten vikt vid det belgiska bolagets roll i koncernen. Detta trots att förarbetena nämner just treasury och cash pooling-verksamhet som bra exempel på vad som kan anses vara huvudsakligen affärsmässiga skäl för ett skuldförhållande.

Något som nämnden däremot lägger vikt vid i bedömningen är beskattningsnivån. För det fall den effektiva beskattningen hade uppgått till minst 22 procent så skulle det inte anses föreligga någon skatteförmån och räntekostnaderna skulle därmed enligt Skatterättsnämnden vara avdragsgilla. Frågan är då hur nämnden hade ställt sig i en situation med exempelvis en effektiv beskattning på 18 procent?

Förhandsbeskedet är överklagat av båda parter så det återstår att se vad Högsta förvaltningsdomstolen anser.

Du är välkommen att höra av dig till oss på EY om du har funderingar kring hur det ovanstående påverkar din verksamhet.

Läs hela förhandsbeskedet här (dnr 80-13/D)