Moderbolagets aktieägartillskott utgör ett räntefritt aktieägarlån

Det ekonomiska stöd som ett svenskt moderbolag har lämnat till sina nyförvärvade utländska dotterbolag ska enligt Kammarrätten anses utgöra koncerninterna lån och inte aktieägartillskott. De koncerninterna lånen ska därmed vara föremål för en marknadsmässig ränta som Skatteverket, fiktivt, har räknat fram till 5 procent. Då bolaget inte uttryckligen uppgivit att lånen var räntefria har en oriktig uppgift lämnats och skattetillägg ska tas ut.

Omständigheterna i målet

Ett moderbolag i en svensk skogskoncern förvärvade 2008 två lettiska bolag. I samband med förvärvet övertog moderbolaget långfristiga fordringar som de tidigare aktieägarna hade i de lettiska bolagen. Moderbolaget tog inte ut någon ränta för de långfristiga fordringarna och lämnade även räntefria kortsiktiga lån till de lettiska bolagen under samma år.

Skatteverket höjde bolagets inkomst av näringsverksamhet för taxeringsår 2009 med ca 5 miljoner kronor. Höjningen avsåg en inkomstränta på 5 procent som moderbolaget, genom att ta ut ränta från de lettiska dotterbolagen, hade varit berättigat till. Dessutom påfördes bolaget skattetillägg med 40 procent av den skatt som belöper på skattehöjningen.

Bolaget anförde att det kapital som tillskjutits dotterbolagen ska ses som ovillkorat aktieägartillskott eftersom de kortfristiga och långfristiga lånen ur ett affärsmässigt perspektiv har betraktats som riskkapital. Under den aktuella perioden var de lettiska dotterbolagen i ett uppbyggnadsskede och hade behov av riskkapital för att säkerställa sin fortsatta drift.

Förvaltningsrätten bedömning

Förvaltningsrätten ansåg att de långfristiga och kortfristiga lånen ska anses utgöra koncerninterna lån. Underlåtenheten att ta ut marknadsmässig ränta utgör således en dold inkomstöverföring och då moderbolaget inte har blivit kompenserat för detta, är korrigeringsregeln tillämplig.

Kammarrättens bedömning

Kammarrätten instämde med förvaltningsrättens bedömning att det ekonomiska stödet till dotterbolagen ska anses utgöra koncerninterna lån och inte aktieägartillskott. Detta då de tidigare aktieägarna hade debiterat ränta för de långsiktiga fordringarna och att det utöver lånen inte förekommit några transaktioner mellan moderbolaget och dotterbolagen.

Bolaget anförde dels att det varittvingat att förvärva fordringarna i samband med aktieköpen, dels att dotterbolagen befann sig i ett uppbyggnadsskede och inte bedrev någon vinstgivande verksamhet. Bolaget kommer även debitera de lettiska bolagen en “management fee” för de tjänster som löpande utförs i Sverige.

Kammarrätten ansåg däremot att det faktum att bolaget var tvingat att förvärva fordringarna talade för att lånen inte kan antas ha varit en medveten strategi för att exempelvis komma in på en ny marknad. Enbart det skälet att dotterbolagen inte bedrivit någon vinstgivande verksamhet kan enligt kammarrätten inte medföra att ränteavståendet skulle vara affärsmässigt motiverat. Bolaget har inte heller närmare redogjort för den avgift som bolaget kommer att debitera dotterbolagen i framtiden, exempelvis avgiftens storlek eller vad den avser. Underlåtenheten att inte ta ut ränta bedöms därmed ha sin grund i den ekonomiska intressegemenskap som råder mellan bolagen.

Kommentar

För att kunna påvisa att en korrigering inte är motiverad är det viktigt att göra en helhetsbedömning av bolagens affärer sinsemellan och då även beakta framtida transaktioner som kan antas kompensera för det nuvarande inkomstbortfallet (RÅ 1991 ref. 107).

Då ett företag vill introducera en vara på en ny marknad är det vanligt att en prissättning som inte ger tillräcklig vinst eller kostnadstäckning tillämpas. Även konkurrenssituationen på en viss marknad kan medföra att prissättningen mot denna måste sättas lägre än mot andra geografiska marknader. I det nuvarande fallet kunde inte moderbolaget visa på att det var en tillfällig strategi som i framtiden skulle generera intäkter för moderbolaget eller att framtida transaktioner bolagen emellan (i förevarande fall s.k. management fee) skulle kompensera för inkomstbortfallet. Moderbolagets räntefria lån till dotterbolagen ansågs därmed inte vara affärsmässigt motiverad utan grundades på den ekonomiska intressegemenskapen mellan bolagen.

Kontakta oss gärna för en diskussion kring hur det ovannämnda kan påverka er verksamhet.

Dimitri Gankin och Mikael Hall