Serviceavgift utgjorde inte ersättning för tillhandahållen tjänst

Kammarrätten har ansett att en serviceavgift, som betalas till ett servicebolag av medlemmar i en ideell förening, inte utgjorde omsättning i momshänseende. Därmed ska servicebolaget inte debitera moms på avgiften och bolaget saknar även avdragsrätt för ingående moms.

Kammarrätten har prövat frågan om en serviceavgift skulle anses utgöra ersättning för momspliktiga tjänster. I målet var fråga om ett servicebolag som utgjorde dotterbolag till en ideell förening. Den ideella föreningen hade till syfte att marknadsföra Stockholm-Uppsala-regionen inom life science-sektorn. De företag som var medlemmar i den ideella föreningen betalade en serviceavgift till servicebolaget. Storleken av serviceavgiften var beroende av antalet anställda i respektive medlemsföretag.

Medlemmarna i den ideella föreningen, som betalade en serviceavgift, fick exklusiv rätt att använda vissa delar av en databas som tillhandahölls av servicebolaget. Vidare fick medlemmarna rabatt vid sponsring av marknadsföringsprojekt, möjlighet att annonsera på webbplatsen m.m. Servicebolaget ansåg att antalet anställda, som var avgörande för serviceavgiftens storlek, speglade i vilken omfattning tjänsterna hade använts och att serviceavgiften därmed utgjorde momspliktig ersättning för tjänster som tillhandahölls av servicebolaget.

Kammarrätten delade inte servicebolagets uppfattning utan ansåg att serviceavgiften inte var direkt kopplad till rätten att nyttja tjänsterna. Domstolen hänvisade till praxis från EU-domstolen och prövade bland annat bolagets hänvisning till EU-domen Kennemer Gold & Country Club. Kammarrätten konstaterade att motprestationen i det sistnämnda fallet, d.v.s. en rätt att spela på en golfbana, var mycket konkret, vilket inte var fallet med de motprestationer som servicebolaget tillhandahållit till medlemmarna i föreningen. Vissa aktiviteter ansågs endast vara till nytta för vissa medlemsföretag med hänsyn till de olika grenar som finns inom life science-sektorn. Servicebolaget ansågs inte ha preciserat vad som styrde prissättningen och det var inte visat att ersättningen motsvarade tjänsternas faktiska motvärde. Kammarrätten gjorde därför bedömningen att serviceavgifterna inte utgjorde ersättning för tillhandahållna tjänster (dvs. det var inte fråga om någon omsättning i momshänseende). Då serviceavgifterna således inte ansågs utgöra omsättning saknade servicebolaget avdragsrätt för ingående moms som betalats för förvärv för verksamheten.

Kommentar

Det är intressant att kammarrätten hänvisar till praxis från EU-domstolen men inte följer EU-domen Kennemer Golf & Country Club i det här fallet.  I Kennemer Golf & Country Club ansågs ett direkt samband föreligga mellan årsavgiften och tjänsterna som idrottsföreningen i fråga tillhandahöll. I det målet fick medlemmarna mot ersättning permanent tillgång till idrottsanläggningar. Det var utan betydelse att vissa medlemmar aldrig eller endast vid enstaka tillfällen använde anläggningarna, det ansågs ändå finnas ett direkt samband mellan ersättningen och den tillhandahållna tjänsten. Liksom i Kennemer Golf & Country Club-målet uppfattar vi att medlemmarna i Life Science-målet betalade för att få tillgång till bolagets tjänster. Det är därför oroväckande att det till skillnad från Kennemer Golf & Country Club, inte ansågs visat att ersättningen motsvarade tjänsternas faktiska motvärde. Att ha ett servicebolag kopplat till sin ideella organisation är naturligtvis fortfarande fullt möjligt. Domen leder dock till att man bör se över dokumentationen av prissättningen av serviceavgiften och dess koppling till vad medlemsföretagen faktiskt får i utbyte mot avgiften.

Kammarrättens dom har inte överklagats.

Kammarrätten i Stockholm, mål nr 7267-11

Lena Westfahl och Sara Ammar