Förtöjd husbåt anses utgöra fast egendom

EU-domstolen har bedömt om utarrendering och uthyrning av fast egendom omfattar uthyrning av husbåt, med tillhörande båtplats och brygga. Husbåten ifråga hade gjorts permanent orörlig vid en flodstrand och var avsedd att nyttjas för en restaurang- och diskotekverksamhet. Vidare har bedömts om uthyrningen var att anse som ett eller flera separata tillhandahållanden.

Målet handlar om Susanne Leichenich som sedan 1999 hade avtal med tyska staten om att nyttja ett mark- och vattenområde vid Rehns strand. Områdena inklusive brygga uppläts till nyttjanderättshavaren som skulle driva en restaurangverksamhet på en husbåt. Husbåten ifråga var förtöjd på samma plats de som de senaste 30 åren och var orörlig genom användande av tågvirke, kättingar och ankare. Husbåten saknade vidare motor och var inte självgående. Husbåten var ansluten till vattenlednings- och elnät, telefonnät och var försedd med en uppsamlingsanordning för avloppsvatten. Husbåten hade också en adress.

Leichenich hyrde ut husbåten inklusive tillhörande brygga samt vatten- och landområde, till ett bolag som skulle använda husbåten som kafé och diskotek. Enligt avtalet fick husbåten enbart nyttjas på bestämd angiven plats och fick inte flyttas. Tillhandahållandet debiterades utan moms, då det bedömts utgöra uthyrning av fast egendom av Leichenichs skatterådgivare.

Då den nationella tyska domstolen var osäker på om begreppet utarrendering och uthyrning av fast egendom omfattar uthyrning av husbåt, inklusive båtplats och brygga avsedd att nyttjas permanent för restaurang- och diskotekverksamhet, ställdes bl.a. denna fråga till EU-domstolen (EUD) om så kunde vara fallet. Fråga ställdes också om tillhandahållandet skulle utgöra ett enda tillhandahållande eller ett tillhandahållande avseende uthyrning husbåt och ett tillhandahållande avseende uthyrning brygga. Vidare ställdes fråga om husbåten kunde omfattades av begreppet ”fordon” då husbåten inte var självgående och saknade motor, d.v.s. kunde tillhandahållandet utgöra upplåtelse av parkeringsplats vilket är en momspliktig transaktion.

EUD konstaterade att p.g.a. att hyresavtalet omfattade både husbåt, brygga och tillhörande vatten- och landområden, samt att syftet var att husbåten och bryggan skulle nyttjas tillsammans, skulle bedömningen av husbåten och båtplatsen göras samlat. EUD konstaterade därefter att både del av mark som inte låg under vatten och del av flodområdet som låg under vatten vid vilken husbåten låg förtöjd utgjorde fast egendom. Vidare fann EUD att husbåten låg förtöjd med hjälp av kättingar och tågvirke som gjorde husbåten orörlig och att den därför inte med lätthet kunde lossas. EUD hänvisade till rättspraxis, mål C-315/00 ”Maierhofer” i vilket det fastslagits att en konstruktion kan utgöra fast egendom även om den går att skilja från marken.

EUD bedömde att det fanns ett samband mellan husbåten och beståndsdelarna som båtplatsen bestod av d.v.s. mark- och vattenområde samt brygga. Detta eftersom husbåten vara förtöjd vid dessa beståndsdelar och att husbåten enligt avtalet uteslutande och permanent var avsedd att nyttjas för restaurang- och diskotekverksamhet vid båtplatsen samt då husbåten är ansluten till olika nät. Detta samband innebar enligt EUD att tillhandahållandet utgjorde en funktionell och ekonomisk enhet, som utgjorde ett enda tillhandahållande där bryggan var underordnad uthyrningen av husbåten. Tillhandahållandet utgjorde fast egendom enligt EUD.

Som svar på frågan om husbåten kunde utgöra ett fordon, fann EUD att ett föremåls ursprungliga användningsområde inte har betydelse utan avgörande är istället den nuvarande konkreta och aktuella funktionen. Då husbåten inte använts senaste 30 åren, att den gjorts permanent orörlig under denna tid samt att det av avtalet mellan parterna inte framgick att husbåten skulle användas som transportmedel under avtalstiden, ansåg EUD att husbåten inte kunde utgöra ett fordon ur mervärdesskattesynpunkt och följaktligen var det inte fråga om upplåtelse av parkeringsplats.

Kommentar

I målet lägger EUD vikt vid att husbåten var förtöjd och gjorts orörlig samt i vilket syfte husbåten var tänkt att nyttjas, nämligen att husbåten var tänkt att uteslutande och permanent nyttjas för restaurang- och diskotekverksamhet. Att nyttjandet inte är permanent, d.v.s. hur för hur lång tid ett uthyrningsavtal är ingånget, har varken av Skatteverket eller av svensk domstol tidigare tagits hänsyn till. Enligt Skatteverkets uppfattning utgör husbåt lös egendom såvida inte husbåten har fästs vid eller i marken på ett sådant sätt att den inte med lätthet kan flyttas. Stadigvarande förtöjning vid kaj och anslutning till el- och vattennät utgör normalt inte omständigheter som medför att husbåt blir ett tillbehör till hamnfastigheten och utgör fast egendom. 

Av intresse i detta sammanhang är en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från den 9 oktober 2012 (mål nr 4310-11) som är ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden. I det målet var det fråga om ett bolag som hyrde ut standardiserade kontorsmoduler. HFD fann att modulerna redan från början var konstruerade för att hyras ut upprepade gånger och för att kunna användas av olika kunder och på olika platser. Vidare konstaterade HFD att modulerna fick anses vara lätta att montera ned och flytta. Detta ledde till att HFD ansåg att uthyrningen av modulerna utgjorde uthyrning av lös egendom.  Läs mer om det aktuella modulmålet i HFD:s dom (mål nr 4310-11) samt vår bevakning på Skattenätet.

Både Skatteverkets uppfattning och nämnda HFD-avgörande skiljer sig således från aktuell EU-dom i följande avseenden. Hyresavtalets längd hade betydelse i EU-domen, husbåten bedömdes inte kunna flyttas på det sätt den var förtöjd samt att husbåten trots att den skulle kunna hyras ut till flera kunder och på olika platser ansågs vara fast egendom. Noteras ska dock att HFD-domen avseende kontorsmodulerna enbart är bindande för Skatteverket gentemot bolaget ifråga då det är ett överklagat förhandsbesked från Skatterättsnämnden.