Skattskyldig vinner räntemål i kammarrätten

Kammarrätten har i det första målet om armlängdsmässig ränta bifallit ett bolags överklagande vad gäller avdrag för räntekostnader på bolagets aktieägarlån. Bolaget beviljas därmed avdrag för hela räntebeloppet och påförda skattetillägg undanröjs

Kammarrätten bifaller, med ändring av förvaltningsrättens dom och Skatteverkets beslut, bolagets överklagande vad gäller avdrag för räntekostnader på bolagets aktieägarlån. Bolaget beviljas därmed avdrag för hela räntebeloppet och påförda skattetillägg undanröjs*.

Omständigheterna i målet och utgången i förvaltningsrätten

Som ett led i förvärvet av A-Train, som bedriver Arlanda Express-verksamheten, behövde MEIF Stockholm AB (”Bolaget”) omfinansiera de dåvarande banklånen. Detta gjordes delvis genom ett externt lån från ett konsortium av banker, ett statligt lån, och genom att ett aktieägarlån från sitt utländska moderbolag. Räntan på aktieägarlånet bestämdes till 13 procent.

Skatteverket hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens avgörande i Diligentia-målet och hävdade att aktieägarlånet till följd av långivarens insyn- och kontrollmöjligheter är att jämställa med ett lån med säkerhet, och att räntan således borde sättas med utgångspunkt i det externa banklånet.

Bolaget, som företräddes av Ernst & Young, hävdade att aktieägarlånet inte kan jämställas med ett lån med säkerhet, huvudsakligen eftersom risken i de två lånen inte är jämförbara. Det externa banklånet var det mest seniora lånet och långivarna åtnjöt skydd genom långtgående insyn och kontroll (finansiella kovenanter och panträtt i tillgångar) i Bolaget.

Förvaltningsrätten gick huvudsakligen på Skatteverkets linje och godtog i den överklagade domen en räntenivå på 8,5 procent.

Kammarrättens avgörande

Kammarrätten konstaterade att A-Trains externa långivare hade en långtgående insyn och kontroll, och att dessa befogenheter var så pass långtgående att de begränsade A-Trains och således även Bolagets egen beslutanderätt över verksamheten.

Kammarrätten konstaterade att det av Skatteverket och förvaltningsrätten åberopade Diligentia-målet avsåg förhållanden som markant avvek från omständigheterna i detta mål. Frånvaron av externa långivare gjorde att moderbolaget i Diligentia-målet hade en omfattande kontroll över dotterbolaget (låntagaren) och kunde styra över ytterligare belåning och pantsättning. Kammarrätten pekade på att de externa långivarna i det nu aktuella målet hade långtgående kontrollfunktioner och att koncessionsbestämmelserna inneburit ytterligare begränsningar i låntagarens handlingsfrihet. Således kunde det förhållande att lånet lämnats internt inte jämställas med ett lån som lämnats mot säkerhet.

Villkoren som gällde för det externa banklån, som av Skatteverket åberopats som jämförelsematerial, ansågs i väsentlig mån skilja sig från villkoren i aktieägarlånet vilket medförde att de externa långivarna befann sig i en långt bättre ställning än Bolaget. Kammarrätten avfärdade således det externa banklånet som utgångspunkt för bedömningen av armlängdsmässig ränta.

Kammarrätten återvände istället till omständigheterna i målet och pekade på att A-Train vid tidpunkten för Bolagets förvärv gick dåligt och att extern kapitalanskaffning var förenat med stora svårigheter. Investeringen var ett högriskprojekt. Mot bakgrund av detta, och då Skatteverket inte lyckats visa att den avtalade räntesatsen på aktieägarlånet avvek från vad som var armlängdsmässigt, saknades skäl att vägra Bolaget avdrag för räntekostnader hänförliga till aktieägarlånet.

Kommentar

Kammarrätten pekar på att avgörandet i Diligentia-målet avser förhållanden som markant avviker från det nu aktuella målet och att aktieägarlån utan säkerhet inte nödvändigtvis ska likställas med externa lån med säkerhet. Detta torde innebära att Diligentia-målet, till skillnad från vad Skatteverket förespråkat, inte nödvändigtvis är vägledande för strukturer där aktieägarlån är efterställda extern finansiering.

Avgörandet, som är det första i en rad av liknande överklagade förvaltningsrättsdomar, har varit länge emotsett mot bakgrund av att förvaltningsrätten i mål rörande armlängdsmässig ränta på aktieägarlån obevekligen gått på Skatteverkets linje i kölvattnet av Högsta förvaltningsdomstolens dom i Diligentia-målet under 2010 där Skatteverkets linje vann gehör. Skatteverket har initierat ett flertal skatterevisioner avseende liknande lånestrukturer, varav många befinner sig i antingen förvaltningsrätten eller i kammarrätten i avvaktan på avgörande.

Mikael Hall

*Kammarrätten i Stockholm, mål 6953—6957-11

 

Kontakt
Mikael Hall
070-318 92 35