Förmånsvärde på fritidsfastighet

Kammarrätten i Göteborg har bedömt att ett mäklarintyg har varit tillräckligt underlag för uppskattning av marknadsvärdet avseende förmånsvärdet på ett fritidsboende trots att det uppskattade värdet understeg arbetsgivarens kostnad för förmånen.

I det aktuella fallet ägde ett bolag en fritidsfastighet i Mölle, Skåne. Bolaget ägdes i sin tur av en privatperson som utnyttjade fritidsfastigheten. Skatteverket menade att den fysiska personen betalade för låg hyra till bolaget avseende utnyttjandet av fritidsfastigheten i relation till förmånens marknadsvärde. Enligt skatteverket bör en rättvisande hyra enligt marknadsvärdet åtminstone motsvara kostnaden för bolaget för att tillhandahålla förmånen.

Bolaget å sin sida framförde underlag i form av ett värderingsintyg utfört av en oberoende mäklarfirma. I mäklarintyget baserades marknadsvärdet för utnyttjandet av fritidsfastigheten på en jämförelse med hyresnivåerna för lägenheter i samma område. Jämförelsen med hyreslägenheter kunde godtas då marknaden för uthyrning av fritidhus under lågsäsong är begränsad jämfört med hyreslägenheter. Marknadsvärdet för förmånen enligt mäklarintyget var lägre än den kostnad som skatteverket uppskattat att bolaget hade för att tillhandahålla förmånen. Värderingen i mäklarintyget godtogs av både Länsrätten och Kammarrätten även om Länsrätten påpekade att det hade varit mer relevant att jämföra hyresnivåer för andra fritidsbostäder i form av villor.

Kammarrättens avgörande som alltså gick Skatteverket emot motiveras med att det i förevarande fall finns en utredning, i form av den oberoende värderingen av mäklarfirman, som visar att det finns skäl att frångå den allmänna principen om att värdet på en förmån inte skall understiga arbetsgivarens kostnad för förmånen.

Domen meddelades av Kammarrätten i Göteborg den 1 augusti 2012,
(mål nr 5719-11 och 5921-11).

Kommentar

I fallet gör domstolarna ett undantag från den allmänna principen om att värdet av en förmån inte skall understiga arbetsgivarens kostnad för förmånen. Genom detta visar domstolarna på att bevisföringen är fri och att marknadsvärdet avseende förmåner kan bedömas på olika sätt och ändå vara objektivt rimliga.

Tobias Wetterberg och Isabella Reuterskiöld