Skattskyldig vinner mål om armlängdsmässig ränta

Kammarrätten i Göteborg ansåg att Skatteverket inte presenterat någon utredning som visade vad en godtagbar marknadsmässig ränta var och dömde i likhet med förvaltningsrätten till bolagets fördel.

Ford VHC AB hade tagit upp två lån vid två olika tidpunkter och från två olika koncerninterna långivare. Det första lånet (”Lån 1”) var ett 30-årigt lån på ca 28 mdkr som löpte till en ränta av STIBOR + 1 procent (vilket under löptiden motsvarade en ränta om ca 4-5 procent). Det andra lånet (”Lån 2”), som upptogs något år senare, var ett 20-årigt lån som löpte till en ränta om 7,455 procent under den första femårsperioden för att sedan övergå till en ränta om STIBOR + 1,8 procent + ett tillägg som fastställdes av långivaren. Lån 2 användes till stor del för att lösa Lån 1.

Skatteverket beslutade genom eftertaxering att höja bolagets inkomst under de första fem taxeringsår som Lån 2 löpte. Skatteverket motiverade besluten med att bolagets byte av långivare inneburit en betydande försämring av lånevillkoren för bolaget. En oberoende part hade inte brutit det första låneförhållandet och ingått ett annat med betydligt sämre lånevillkor, som medfört högre räntekostnader.

Förvaltningsrätten menade att bedömningen av om avtalsvillkoren i Lån 2 var marknadsmässiga inte kunde göras genom en jämförelse mellan de två låneavtalen. Istället skulle villkoren i Lån 2 prövas direkt mot korrigeringsregeln. För korrigering krävdes enligt domstolen således att Lån 2 innehöll villkor som inte skulle ha tillämpats mellan sinsemellan oberoende långivare och låntagare. Domstolen noterade också att det var omständigheterna vid lånetillfället som var avgörande för bedömningen.

Då Skatteverket inte hade presenterat någon utredning i frågan om villkoren varit marknadsmässiga, och inte heller presenterat något jämförelsematerial med objektiva uppgifter om vilka villkor som gällde på kapitalmarknaden för liknande lån under lånetillfället, fann domstolen att någon korrigering inte kunde ske. Förvaltningsrätten undanröjde Skatteverkets beslut om inkomsthöjning och skattetillägg.

Kammarrätten, som avkunnade dom i målet den 8 juni 2012 (mål nr 6565-6569-10), instämde i förvaltningsrättens bedömning vad gällde frågan i sak och avslog överklagandena.

Kommentar
Kammarrätten bekräftar att det är Skatteverket som har att visa vad som är en marknadsmässig ränta. Det är även värt att notera att domstolen ställer ett visst krav på verkshöjd vad gäller den utredning som Skatteverket presenterar i detta hänseende. I detta fall räckte det alltså inte för Skatteverket att förlita sig på räntan i ett annat lån som bolaget tagit upp (med annan löptid, ingånget vid ett annat lånetillfälle osv.) för att visa att räntan på Lån 2 inte var marknadsmässig. Domstolarna krävde istället att det lån, vars villkor Skatteverket ifrågasatte, skulle bedömas direkt mot korrigeringsregeln och att det följaktligen krävdes en utredning som visade vad som kan anses vara en godtagbar marknadsmässig ränta under den aktuella perioden.

Mikael Hall