Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt Cypernmålet

Högsta förvaltningsdomstolen har idag avgjort det s.k. Cypern-målet. En koncernintern underprisöverlåtelse av en fastighet från ett aktiebolag till ett handelsbolag underkändes enligt skatteflyktslagen, vilket innebar beskattning av fastighetsöverlåtelsen till marknadspris.

HFD avslog till att börja med den skattskyldiges begäran om förhandsavgörande från EG-domstolen med motiveringen att det inte hade framkommit någon unionsrättslig fråga som hade betydelse för avgörandet av målet.

Ett svenskt aktiebolag avsåg att externt överlåta en fastighet vars marknadsvärde var avsevärt större än dess skattemässiga värde. Detta skulle ske på så sätt att fastigheten skulle placeras i ett handelsbolag, vilket i sin tur skulle förvärvas av den externa köparen. Det aktuella handelsbolaget ägdes till 0,1 procent av aktiebolaget. Återstoden av handelsbolaget ägdes av ett helägt cypriotiskt dotterbolag till aktiebolaget. Fastigheten skulle i ett första steg överlåtas till handelsbolaget till underpris (skattemässigt värde), varefter handelsbolaget skulle säljas till den externa köparen till marknadspris.

Skatterättsnämnden uttalade i ett förhandsbesked den 31 mars 2006 att en fördelning av ersättningen vid avyttringen av handelsbolaget efter andelarnas uppgivna storlek inte kunde godtas vid beskattningen, och prövade följaktligen aldrig om skatteflyktslagen kunde vara tillämplig på förfarandet. Frågan om skatteflyktslagens tillämplighet återförvisades dock till Skatterättsnämnden under 2009 (RÅ 2009 not. 87). Nämnden fann därvid att skatteflyktslagen skulle tillämpas och angav att beskattning skulle ske som om aktiebolagets överlåtelse av fastigheten till handelsbolaget skett till fastighetens marknadsvärde.

Aktiebolaget överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen. Enligt domstolens mening stod det klart att det aktuella förfarandet uppfyller de tre första kriterierna i 2 § skatteflyktslagen, nämligen att rättshandlingen medför en väsentlig skatteförmån för aktiebolaget, att aktiebolaget medverkat härtill och att skatteförmånen kan antas ha utgjort det övervägande skälet för förfarandet. Vad gäller frågan om förfarandet stred mot lagstiftnings syfte konstaterades följande.

En överlåtelse av en tillgång i näringsverksamhet till ett pris som understiger tillgångens marknadsvärde ska som huvudregel föranleda uttagsbeskattning. Reglerna om underprisöverlåtelser utgör ett undantag från denna huvudregel, som emellertid inte avser skapa en definitiv skattelättnad. Enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening måste det således ha stått klart att reglerna inte varit avsedda att kunna utnyttjas för konstlade förfaranden som uppenbart saknar samband med organisationen av en näringsverksamhet och endast kommer till stånd för att undvika beskattning. Det förfarande som är aktuellt i målet är av denna karaktär. En taxering på grund av förfarandet får därför anses strida mot syftet med bestämmelserna om underprisöverlåtelser. Beskattningen av aktiebolaget ska därför, som Skatterättsnämnden funnit, ske som om bolaget överlåter fastigheten till handelsbolaget till marknadsvärdet.

Domen meddelades av Högsta förvaltningsdomstolen den 30 maj 2012 (mål nr 4799-19).

Kommentar

Möjligheterna till underprisöverlåtelser av tillgångar till och från handelsbolag enligt 23 kap. IL har helt slopats efter att den aktuella processen inleddes. Målet har dock betydelse för de transaktioner som skett dessförrinnan i den mån taxeringarna är öppna för omprövning. Avgörandet innebär även ytterligare en pusselbit i den sammantagna förståelsen för tillämpningen av skatteflyktslagen.

Helena Norén och Carl-Magnus Uggla

Läs mer på Högsta förvaltningsdomstolens hemsida.

Kontakt
Helena Norén
08-520 596  87