Kammarrätten om moms på appar

Kammarrätten har ansett att svensk moms inte ska tas ut vid ett svenskt bolags försäljning av s.k. appar till privatpersoner i annat EU-land via Apple/iTunes.

Med ändring av förvaltningsrättens dom har kammarrätten fastslagit att ett svenskt bolags omsättning av s.k. appar till privatpersoner inom EU via Apples/iTunes hemsida och via Appstore har ägt rum utomlands, varför det svenska bolaget inte ska ta ut svensk moms på försäljningen av apparna.

I målet var fråga om ett svenskt bolag som konstruerade och sålde elektroniska spel, s.k. appar, avsedda att användas för bl.a. iPhone. Bolaget hade avtal med det luxemburgska bolaget Apple/iTunes S.à.r.l. om att Apple/iTunes skulle sälja bolagets appar via Apple/iTunes hemsida och via Appstore. Apple/iTunes marknadsförde apparna via Appstores och hade ansvaret för leveransen av apparna. Potentiella kunder till spelen var privatpersoner inom EU. Spelet köptes genom nedladdning från Apple/iTunes hemsida alternativt från Appstore. Villkoren för nedladdning framgick av ett avtal som ingicks mellan Apple/iTunes och kunden. För nedladdning krävdes att kunden accepterade ett avtal om slutanvändarlicens. Apple/iTunes hade ansvaret för att fakturera kunden och ta betalt. Om en kund var missnöjd kunde Apple/iTunes på eget mandat ersätta kunden, varvid Apple/iTunes i sin tur hade rätt att få ersättning av bolaget. Av det pris kunden betalade för spelet, fick Apple/iTunes 30 procent i provision medan resterande 70 procent gick till bolaget.

Frågan i målet var om det svenska bolaget skulle anses ha sålt apparna till Apple/iTunes, som i sin tur skulle anses ha sålt apparna vidare till slutkunden, eller om det svenska bolaget i stället skulle anses ha sålt apparna direkt till slutkunden. Detta var avgörande för om det svenska bolaget skulle ta ut svensk moms på försäljningen av apparna eller inte. Enligt skattemyndigheten i Luxemburg skulle bolaget anses sälja apparna till Apple/iTunes, som skulle redovisa moms på apparna där enligt principen om omvänd skattskyldighet.

I motsats till förvaltningsrätten kom kammarrätten till slutsatsen att det svenska bolaget skulle anses ha sålt apparna till Apple/iTunes och inte direkt till slutkunden. Kammarrätten gjorde bedömningen att Apple/iTunes agerat i eget namn för bolagets räkning, och eftersom försäljning av appar utgör tillhandahållande av tjänster i momshänseende skulle apparna anses omsatta utomlands då kunden (Apple/iTunes) var etablerad utomlands. Det svenska bolaget skulle således inte ta ut någon svensk moms på försäljningen av apparna.

Kammarrätten motiverade domen enligt följande. Bestämmelsen i momslagen om förmedling i eget namn för annans räkning kan inte begränsas till kommissionärsbegreppet såsom det definierats i svensk civilrätt, utan ska bedömas i enlighet med EU-rätten. Av EU-rätten följer att motsvarande bestämmelse i direktivet är tillämplig när det är fråga om att någon deltar i tillhandahållandet av en tjänst samt detta deltagande sker i näringsidkarens eget namn och för någon annans räkning. Kammarätten gjorde en bedömning av om dessa kriterier var uppfyllda och kom fram till att Apple/iTunes deltagit i ett tillhandahållande av en tjänst, då det av avtalet mellan bolaget och Apple/iTunes framgått att apparna tillhandahållits slutkunden via App Store samt slutanvändaren ingått avtal med, betalat till och fått appen levererad genom Apple/iTunes. Kammarrätten konstaterade därefter att det av avtalet mellan bolaget och Apple/iTunes framgick att Apple/iTunes fått i uppdrag att agera i ekonomisk mening för bolagets räkning och att det var bolaget som stod den ekonomiska risken, varför Apple/iTunes ansågs agera för bolagets räkning. Slutligen uttalade kammarrätten, att utmärkande för ett kommissionsavtal enligt svensk rätt är att kommissionären, dvs. uppdragstagaren, ska handla i eget namn. Enligt EU-praxis är det i synnerhet de avtalsförpliktelser som åligger en näringsidkare gentemot dennes kunder som är avgörande för om uppdragstagaren ska anses agera i eget namn. Kammarrätten konstaterade att i detta fall slutkunden borde uppfatta Apple/iTunes som sin motpart i avtalet varför Apple/iTunes ansågs agera i eget namn gentemot slutkunden. Att bolaget hade kvar garanti- och produktansvaret gentemot slutkunden saknade enligt kammarätten betydelse eftersom detta fick anses vara underordnat själva leveransen av appen. Således fann kammarrätten att Apple/iTunes skulle anses handla i eget namn för bolagets räkning, varför bolaget skulle anses ha sålt apparna till Apple/iTunes och inte direkt till slutkunden.

Domen lämnades av Kammarrätten i Sundsvall (mål nr 2741-2743-10).

Kommentar

Kammarrätten underkände Skatteverket och förvaltningsrättens uppfattning att det svenska bolaget skulle anses tillhandahålla apparna direkt till slutkunden och således inte till Apple/iTunes. Apple/iTunes ansågs i sin tur tillhandahålla en tjänst (förmedlings-/distributionstjänst) till bolaget.

Kammarrättsdomen var välkommen då vi, i likhet med kammarrätten, anser att en försäljning av appar som sker via Apple/iTunes till privatpersoner inom EU är en försäljning som sker i två led, alltså att den svenska utvecklaren säljer appen till Apple/iTunes som i sin tur anses sälja den vidare i eget namn till slutkunden. Domen innebär att appar som säljs av ett svenskt bolag via Apple/iTunes är omsatta utomlands eftersom Apple/iTunes är en näringsidkare som är etablerad utomlands.

Kammarrätten har i den refererade domen gjort samma bedömning som skattemyndigheterna i Luxemburg och i de flesta andra EU-länder vad gäller beskattningslandet för appar som säljs enligt aktuellt standardavtal med Apple/iTunes, dvs. att försäljningen, i enlighet med avtalet, ska anses ske i två led. Då den köpande näringsidkaren i det första ledet är etablerad utomlands är också tjänsten omsatt utomlands. Med detta synsätt ska således ett svenskt bolag, som säljer appar till privatpersoner inom EU via iTunes, inte ta ut någon svensk moms på denna försäljning. Försäljningen ska endast beskattas till moms i Luxemburg, vilket sker genom att köparen redovisar momsen i sin luxemburgska skattedeklaration enligt principen om omvänd skattskyldighet.

Med förvaltningsrättens synsätt hade annars en dubbelbeskattningssituation uppkommit, eftersom svensk moms då först skulle redovisas av det svenska bolaget, och därefter skulle Apple/iTunes (i enlighet med skattemyndighetens i Luxemburg uppfattning) redovisa moms på samma transaktion i Luxemburg enligt principen om omvänd beskattning. Kammarrättens inställning i den rubricerade domen medför att någon dubbelbeskattningssituation inte uppkommer.

Skatteverket har i tillämpningsinformation till ett ställningstagande som tidigare publicerats av Skatteverket klargjort att verket inte avser att beskatta tillhandahållande av appar i Sverige om detta leder till att dubbelbeskattning uppkommer. Intressant är att Skatteverket nu har valt att överklaga den rubricerade kammarrättsdomen vilket kan tyckas stå i strid med Skatteverkets uppfattning som den kommer till uttryck i tillämpningsinformationen. Om Högsta förvaltningsdomstolen tar upp frågan till prövning återstår att se.

Klara Modin

Läs också våra tidigare artiklar:
Risk för dubbelbeskattning vid försäljning av ”appar”
Hantering av moms vid försäljning av ”appar”
Befrielse från svensk moms vid försäljning av appar

 

Kontakt
Klara Modin
070-318 91 27