”Peru-upplägg” leder till beskattning i Sverige

Högsta förvaltningsdomstolen finner att det tidigare skatteavtalet med Peru inte hindrade Sverige från att beskatta kapitalvinst som uppkom vid likvidation av peruanska bolag, eftersom andelarna i bolagen ansågs belägna i Sverige. Därmed saknade domstolen anledning att pröva förfarandet mot skatteflyktslagen.

Tillgångar i ägarnas svenska bolag har genom en rad transaktioner överförts till nybildade peruanska bolag. Ägarna har haft hemvist i Sverige. Efter likvidation av bolaget i Peru har tillgångar skiftats ut till ägarna som beskattats med 4,1 procent i Peru och som gjort gällande att endast Peru haft beskattningsrätt enligt det numera upphävda skatteavtalet. Skatteverket har med anledning av förfarandet ansökt om tillämpning av skatteflyktslagen.

HFD:s bedömning

Beträffande tillämpningen av skatteflyktslagen anför Högsta förvaltningsdomstolen att det i denna lag inte har gjorts några undantag för rättshandlingar som omfattas av skatteavtal samt att avtalet med Peru inte innehållit någon bestämmelse som principiellt uteslutit en sådan tillämpning. Vidare uttalar HFD att inget talar för att den gemensamma partsavsikten med avtalet varit att kringgåenden eller missbruk av avtalet inte skulle kunna angripas med stöd av inhemska regler mot skatteflykt. Det aktuella förfarande kan därmed, enligt HFD, i och för sig prövas mot skatteflyktslagen. Domstolen går därefter vidare till frågan om vilken beskattning som följer av svensk intern rätt och av skatteavtalet.

HFD konstaterar inledningsvis att ägarna enligt svensk intern rätt ska beskattas för kapitalvinst eftersom andelarna i ett bolag anses avyttrade vid likvidation. Vidare finner HFD att en avtalstolkning, som syftar till att utröna parternas avsikt med avtalet, inte kan ge någon ledning beträffande frågan om utskiftningslikviden ska falla under artikeln om utdelningar eller artikeln om kapitalvinster. Därmed får avtalet tolkas utifrån de svenska reglerna om likvidation med följd att artikel X, angående kapitalvinster, anses vara tillämplig (jfr. tolkningsregeln i artikel II i avtalet).

Av artikel X i skatteavtalet följer att kapitalvinst vid likvidation får beskattas endast i den avtalsslutande stat i vilken andelarna är belägna vid tidpunkten för beslutet om likvidation. Frågan om var andelarna är belägna måste enligt HFD besvaras efter en sammanvägning av omständigheterna i varje enskilt fall, där anknytningsmoment som är hänförliga till källstaten bör ges särskild tyngd.

I nu aktuella fall har det peruanska bolaget varit registrerat i Peru vid tidpunkten för likvidationen men synes inte ha bedrivit någon verksamhet där. Förutom platsen för bolagets registrering har samtliga anknytningsmoment pekat mot Sverige. HFD finner således att andelarna i det peruanska bolaget varit belägna i Sverige. Skatteavtalet begränsar därmed inte Sveriges möjligheter att beskatta ägarna för den vinst de gjort med anledning av utskiftningen. Det saknas därmed anledning att pröva förfarandet mot skatteflyktslagen.

HFD:s domslut blir en förklaring med innebörd att ägarna ska beskattas för kapitalvinst vid likvidationen. Målen återförvisas även till Skatteverket för vidare handläggning.

Kommentar

Frågan om var andelar i ett bolag ska anses vara belägna vid tillämpningen av skatteavtalet har tidigare prövats av HFD i rättsfallet RÅ 2004 not. 59. I det fallet ansågs andelarna vara belägna i Peru med hänsyn till att det aktuella bolaget var registrerat och bedrev sin verksamhet där. Genom detta avgörande samt de nu meddelade avgörandena har det klarlagts att registreringen endast är en omständighet bland andra som kan påverka bedömningen av var en andel är belägen.

Ett par processuellt intressanta frågor, som bör analyseras vidare, är vad som utgjort processramen i målen och vad som följer av HFD:s förklaring angående kapitalvinstbeskattning i domslutet i förening med återförvisningen. Innebär t.ex. domslutet att Skatteverket endast har att fatta beslut i enlighet med HFD:s anvisningar utan att behöva pröva om det föreligger förutsättningar för eftertaxering? Vi analyserar för närvarande internt vad domen betyder i detta hänseende.

Vidare är HFD:s uttalanden om tillämpningen av skatteflyktslagen av principiellt intresse. Uttalanden synes innebära att skatteflyktslagen i princip kunnat tillämpas i den aktuella situationen om rekvisiten i skatteflyktslagen vid en prövning skulle ha befunnits vara uppfyllda. Det är värt att notera att HFD fäster avseende vid att en prövning enligt skatteflyktslagen inte skulle ha stridit mot den gemensamma partsavsikten med avtalet. Detta indikerar att skatteflyktslagen inte kunnat tillämpas om detta inte varit förenligt med den gemensamma partsavsikten, vilket i så fall får anses ge uttryck för inställningen att skatteavtal i vart fall normalt ska respekteras. Enligt vår mening bör emellertid dessa uttalanden tolkas försiktigt. Det bör även noteras att det bör anses vara fråga om s.k. obiter dicta, dvs. uttalanden som inte varit nödvändiga för att avgöra målet och som inte är prejudicerande. Avgöranden gällande förhållandet mellan intern rätt och skatteavtal kan förhoppningsvis komma framöver.

Tillfälle för HFD att ytterliga belysa sådana frågor kommer eventuellt att ges i mål där medlen i det peruanska bolaget delats ut till ägarna. Utdelningsartikeln i avtalet är nämligen inte formulerad med hänvisning till var andelarna är belägna. Det återstår att se hur domstolarna kommer att hantera sådana mål.

Kontakta gärna oss om du har frågor kring hanteringen av denna typ av ärenden.

Martin Segerström

Läs Högsta förvaltningsdomstolens domar: mål nr 1335-11 och mål nr 1336-11

 

Kontakt
Martin Segerström
08-520 587 98