Avdragstidpunkt för affärssystem

Ett bolag yrkade direktavdrag för utgifter som enligt bolaget avsåg en uppgradering av bolagets affärssystem. Kammarrätten menade dock att utgifterna hänförde sig till nyanskaffning av ett inventarium, varför avdrag istället skulle ske genom årliga värdeminskningsavdrag.

De aktuella utgifterna uppgick till ca 2,6 miljoner kr, varav 357 000 kr utgjorde själva licenskostnaden medan övriga utgifter avsåg konsulttjänster hänförliga till implementering av affärssystemet. Bolaget kostnadsförde och yrkade avdrag för hela utgiften. Skatteverket ansåg att anskaffningen var att se som ett inventarium varför överavskrivningen inte var direkt avdragsgill. Förvaltningsrätten avslog bolagets överklagande. Kammarrätten ändrade inte förvaltningsrättens bedömning och menade att det rörde sig om en nyanskaffning som kommer att ha ett betydande ekonomiskt värde för bolaget under en längre tid. Samtliga kostnader för inköp och implementering av affärssystemet skulle därför anses utgöra del av anskaffningskostnaden. Då det var fråga om anskaffning av inventarium medges avdrag genom årliga värdeminskningsavdrag och inte genom direktavdrag.

Kammarrätten konstaterade även att Skatteverket haft fog att påföra bolaget skattetillägg.

Kommentar

Enligt reglerna i 18 kap inkomstskattelagen (IL) ska utgifter för inventarier dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Noteras bör att reglerna om omedelbart avdrag i 18 kap 4 § IL (mindre värde eller ekonomisk livslängd på högst tre år) inte omfattar s.k. förvärvade immateriella tillgångar.

Det bör också noteras att Skatteverket i ett ställningstagande (131 192491 07/111) har redovisat att den skattemässiga behandlingen av alla typer av inventarier är uttömmande reglerad i 18 kap IL. Detta får till följd att 18 kap. 1 § andra stycket 1 IL även omfattar immateriella rättigheter som enkla standardiserade datorprogram, som enligt god redovisningssed inte får tas upp som tillgång i balansräkningen. Skatteverket anger dock att när det gäller frågan om avdrag för enkla standardiserade datorprogram ska verket inte ska lägga resurser på att fatta beslut om skattemässig aktivering av dessa utgifter. Av domen framgår att Skatteverket anser att detta ställningstagande endast ska avse fysiska personer som bedriver näringsverksamhet och som upprättar förenklat bokslut.

Vidare kan noteras att trots att utgifterna främst avsåg konsulttjänster, dvs. endast en bråkdel av utgifterna avsåg själva licenskostnaden, konstaterade Kammarrätten att utgifterna skattemässigt var att hänföra till anskaffning av inventarium.

Annika Bremer och Jakob Keife