Sänkt ränta på lån till fåmansföretag

Kammarrätten hänvisar till Diligentia-domen och anser att ägarens kreditrisk är lägre jämfört med en extern långivares risk. Därför sänks räntan på ägarens lån till det egna fåmansföretaget.

Frågan i målet är hur ägarens intäkter från sitt fåmansföretag ska beskattas. Fysiska personer ska enligt huvudregeln i inkomstskattelagen ta upp ränteinkomster i inkomstslaget kapital. När en delägare i ett fåmansföretag får en ränteinkomst från sitt fåmansföretag ska denna beskattas som inkomst av kapital under förutsättning att bolaget har behov av kapitalet och att den föreskrivna räntan är marknadsmässig.

I målet har ägaren lånat ut pengar till sitt fåmansföretag genom två enkla skuldebrev. Den årliga räntan var fastställd till statslåneräntan plus åtta procentenheter och skulden uppgick till 24 miljoner kr. Kammarrätten hänvisade till Diligentia-domen och menade att kreditrisken måste vara lägre än om låneavtalen ingåtts mellan oberoende parter. Vidare anförde Kammarrätten att vad som utgör marknadsmässig ränta måste bedömas med försiktighet, särskilt med beaktande av att det är fråga om ett fåmansföretag. Att fåmansföretaget inte ställt säkerhet för lånen kunde enligt domstolens mening inte motivera en högre ränta. Kammarrätten godtog Skatteverkets bedömning att statslåneräntan plus tre procentenheter utgjorde en marknadsmässig ränta. Ägarens ränteintäkt utöver detta beskattas således som inkomst av tjänst.

Domen meddelades av Kammarrätten i Sundsvall den 28 februari 2012 (mål nr 1642-11).

Kommentar

Målet är ännu ett i ledet som rör marknadsmässig ränta på aktieägarlån. Skatteverkets resonemang att aktieägarlån har specifika särdrag som inte utan vidare kan jämföras med externa lån grundas i huvudsak på Diligentia-domen. Det faktum att det rörde sig om ett lån från en privatperson till ett fåmansföretag (och inte lån inom en koncern) föreledde ingen annan bedömning.

Mikael Hall