Metallåtervinning bedöms som tillverkningsprocess i industriell verksamhet

Skatterättsnämnden har i ett nyligen meddelat förhandsbesked bedömt återvinning av metall som tillverkningsprocess i industriell verksamhet. Bolaget ansågs därför berättigat till den s.k. industriskattesatsen på förbrukad elkraft.

Ett bolag har bildats i syfte att uppföra en anläggning för återvinning av bl.a. metall. Återvinningsprocessen kommer att vara elintensiv och består i att mekaniskt bearbeta återvunnet material genom sönderdelning och separering i flera olika steg. Slutprodukterna består bl.a. av metall som uppges kunna användas som ny råvara inom industriell verksamhet såsom bl.a. järnverk.

Elkraft som förbrukas i tillverkningsprocessen i industriell verksamhet beskattas med 0,5 öre per kilowattimme. Frågan som bolaget har ställt är om den i ärendet beskriva återvinningsprocessen kan anses utgöra en sådan tillverkningsprocess i industriell verksamhet.

Till att börja med konstaterar Skatterättsnämnden att innebörden av begreppet ”industriell verksamhet” berörts i flera lagstiftningssammanhang där det uttalats att den statistiska indelningen enligt Standard för Svensk näringsgrensindelning (SNI) kan vara till ledning för bedömningen av om en verksamhet är industriell eller inte. SNI har dock genom åren ändrats vid flera tillfällen vilket fått till följd att vissa verksamheter som enligt äldre SNI klassificerats som industriella enligt nu gällande SNI klassificeras som icke industriella.

Enligt Skatterättsnämnden är SNI inte utformad för att ligga till grund för energibeskattningen och det framstår därför som problematiskt att t.ex. enbart låta den senaste versionen av SNI vara avgörande för bedömningen av energiskattefrågan. Det skulle kunna få till följd att nya versioner av SNI skulle kunna påverka rättstillämpningen inom energiskatteområdet utan att detta varit avsikten. Det noteras även att olika slags återvinning (återvinningsindustri) hänfördes till avdelning tillverkning i såväl SNI 92 som SNI 2002 medan återvinning i SNI 2007 återfinns i huvudgrupp 38, avfallshantering, som inte längre hänförs till avdelning tillverkning. Detta innebär att en bedömning av om en verksamhet ska anses industriell eller inte bör göras utifrån ett mer allmänt perspektiv där såväl nu gällande som äldre versioner av SNI kan tjäna som vägledning.

Begreppet ”tillverkningsprocessen” finns inte definierat i vare sig lagtext eller förarbeten. Enligt rekommendationer från f.d. Rikskatteverket bör det avgörande för bedömningen av om elkraften ska hänföras till tillverkningsprocessen vara om förbrukningen har ett direkt samband med en pågående förädling.

Skatterättsnämnden finner att bolagets planerade verksamhet med hänsyn till återvinningens omfattning, mekanisk bearbetning, den energikrävande utrustning som ska användas och att slutprodukterna ska användas som insatsvaror i olika former av industriell verksamhet är att anse som industriell verksamhet och att den elkraft som kommer att förbrukas ska hänföras till tillverkningsprocessen.

Förhandsbeskedet har inte överklagats.

Kommentar

Det framgår inte av förhandsbeskedet vilka andra material än metall som kommer att återvinnas vid den planerade anläggningen. Skatterättsnämnden förefaller vid sin bedömning av verksamheten fästa särskild vikt vid att det återvunna materialet ska bearbetas mekaniskt i flera steg med hjälp av omfattande och energikrävande maskinell utrustning samt att slutprodukterna ska användas som insatsvaror i olika former av industriell verksamhet.

Samma synsätt skulle möjligen kunna tillämpas även på återvinning av andra material än metall, t.ex. glas, papper och plast. Dessa material återvinns i hög utsträckning för att användas som insatsvaror vid tillverkning av bl.a. förpackningar. Förhandsbeskedet kan därför innebära ökade möjligheter för återvinningsindustrin att få en lindrigare beskattning av sin elförbrukning.

Anders Edlund

Länk till förhandsbeskedet (dnr 24-11/I)