Förbrukning av flygbränsle inte alltid skattebefriat när planet används yrkesmässigt

I ett nyligen avgjort mål (C-79/10) har EU-domstolen slagit fast att flygbränsle som förbrukas i ett företags eget flygplan för transport av företagets medarbetare till kunder och handelsmässor samt för flygning till och från en anläggning för reparation och underhåll av flygplan inte omfattas av skattebefrielse .

Det tyska företaget Systeme Helmholtz hade begärt återbetalning av skatt på flygbensin som förbrukats i företagets flygplan när detta använts för att transportera företagets medarbetare till kunder och handelsmässor samt för flygning till och från en anläggning för reparation och underhåll av flygplan. Den tyska skatteförvaltningen medgav inte återbetalning av skatten och ärendet överklagades därefter slutligen till Bundesfinanzhof, högsta instans i Tyskland. Bundesfinanzhof begärde förhandsbesked från EU-domstolen avseende tolkningen av energiskattedirektivets bestämmelser om skattebefrielse för flygbränsle när bränslet används för annat ändamål än privat nöjesflygning. Med privat nöjesflygning avses i direktivet användningen av ett flygplan för andra än kommersiella ändamål och särskilt andra ändamål än transport av passagerare eller varor eller för tillhandahållande av tjänster mot ersättning eller för offentliga myndigheters räkning.

Den första frågan gällde om direktivet ska tolkas så att skattebefrielse endast ska medges för lufttrafikföretag eller om den ska omfatta all luftfart såvida flygplanet används för yrkesmässiga ändamål. Domstolen konstaterar att den luftfart som omfattas av tillämpningsområdet för skattebefrielsen avser förbrukning av flygbränsle då flygplanet används direkt för att tillhandahålla flygtjänster mot ersättning. Bestämmelsen om skattebefrielse grundar sig bl.a. på gemenskapsföretagens konkurrenskraft och syftar till att gemenskapens flygbolag ska kunna konkurrera med flygbolag utanför gemenskapen. Domstolen slår därefter fast att luftfartsverksamhet som består i att transportera medarbetare till kunder eller handelsmässor med hjälp av eget flygplan, inte kan jämställas med användningen av ett flygplan för kommersiellt ändamål i direktivets mening. Luftfartsverksamheten kan därför inte omfattas av skattebefrielse.

Den andra frågan domstolen hade att ta ställning till var om bestämmelsen om skattebefrielse för flygbränsle som förbrukas vid tillverkning, utveckling, testning och underhåll av luftfartyg är tillämplig då flygbränsle förbrukas för flygning till och från en anläggning för reparation och underhåll av flygplan. Domstolen besvarade frågan på följande sätt. Bestämmelsen är förbehållen användning av bränslen av de företag som ägnar sig åt precis de verksamheter som beskrivs i bestämmelsen. Bränsle som används för flygning till och från en anläggning för reparation och underhåll av flygplan omfattas därför inte av skattebefrielse.

Kommentar
Domen torde avsevärt begränsa möjligheten till befrielse från energi- och koldioxidskatt på flygbränsle för företag med egna flygplan när dessa används för transport av företagets egna medarbetare. Skatteverkets uppfattning har hittills varit att flygningar som görs av ett företag med eget luftfartyg och som avser transporter i den egna verksamheten bör anses vara för kommersiellt ändamål. Denna uppfattning torde grunda sig på att flygningen sker i yrkesmässig verksamhet. Domstolens inställning i denna fråga är dock en annan, nämligen att flygning i yrkesmässig verksamhet inte alltid kan jämställas med flygning för kommersiellt ändamål i direktivets mening.

Royne Schiess och Anders Edlund

 

Kontakt
Royne Schiess
070-318 92 39