Avfallsskatt – avdrag för konstruktionsarbeten

Avdrag för skatt på avfall som använts för konstruktionsarbeten inom en deponianläggning medgavs inte av kammarrätt när rätt till avdrag inte kunnat styrkas.

Ett bolag hade i sina punktskattedeklarationer gjort avdrag för skatt på avfall (s.k. presskakor från reningsverk) som bolaget ansåg hade använts för konstruktionsarbeten på bolagets deponianläggning som var under avveckling. Skatteverket beslutade efter en skatterevision att inte medge avdrag.

Bolaget överklagade Skatteverkets beslut och anförde att presskakorna använts som konstruktionsmaterial för att närma sig den topografi som planerats i avslutningsplanen för deponianläggningen. Förvaltningsrätten hänvisar i sina domskäl till uttalanden i lagens förarbeten. Av förarbetena framgår att till konstruktionsarbeten som medför rätt till avdrag bör räknas även när avfall används för utfyllnad av mark och vatten i syfte att skapa ny mark. Det bör också av tillståndshandlingarna för deponin framgå när avfallet har godtagits som utfyllnadsmaterial. Förvaltningsrätten konstaterar därefter att bolaget inte kunnat visa några tillståndshandlingar från tillsynsmyndigheten där det framgår att avfallet godtagits som utfyllnadsmaterial eller att bolaget på annat sätt visat att rätt till avdrag föreligger och avslår därför överklagandet.

Bolaget överklagade förvaltningsrättens dom. Kammarrätten finner inledningsvis att det är ostridigt i målet att presskakorna utgör skattepliktigt avfall och att frågan därför är om bolaget kan göra sannolikt att presskakorna använts till en avdragsgill åtgärd. Av yttrande i målet från Naturvårdverket framgår att den schaktplan som bolaget lämnat till tillsynsmyndigheten, till skillnad från tillsynsmyndighetens beslut avseende inlämnad avslutningsplan, inte har någon rättsverkan. Naturvårdsverket avstår i sitt yttrande från att ta ställning till om presskakorna kan godtas som utfyllnadsmaterial.

Kammarrätten hänvisar till att tillsynsmyndigheten bedömt att presskakorna är lämpliga att använda vid sluttäckning av deponin och att bolaget inställning är att sluttäckningsarbetet vid deponin också påbörjats. Därefter konstaterar kammarrätten att de aktuella åtgärderna vid deponin vidtagits innan avslutningsplanen godkänts av tillsynsmyndigheten och att bolaget därför inte gjort sannolikt i vilken omfattning åtgärderna varit nödvändiga. Kammarrätten finner avslutningsvis att det saknas utredning för att bedöma om presskakorna från tekniska och miljömässiga synpunkter är lämpliga att använda för att åstadkomma en miljösäker deponering på annat sätt än vid sluttäckningen och avslår därför överklagandet.

Domen meddelades av Kammarrätten i Sundsvall den 10 november 2011 (mål nr 2024–2026-10).

Kommentar

Domen visar hur miljötillstånd och miljörapportering kan få betydelse i bevishänseende för bedömningen av den skattemässiga avdragsrätten. För deponiinnehavare är det därför viktigt att försäkra sig om nödvändiga tillstånd från tillsynsmyndigheten samt att vid miljörapporteringen vara tillräckligt detaljerad med avseende på planerade åtgärder vid deponin för att kunna styrka begärda avdrag.

Anders Edlund