EU-domstolen godtar vägrat avdrag för underskott vid fusion

EU-domstolen har i ett förhandsbesked uttalat att vägrat avdrag för underskott i övertaget underskottsbolag vid fusion var förenligt med fusionsdirektivet; detta eftersom fusionen inte skett av ”godtagbara finansiella skäl”.

Ett portugisiskt bolag övertog genom fusion ett annat bolag med betydande skattemässiga underskott. Den portugisiska skattemyndigheten nekade det övertagande bolagets begäran om avdrag för underskotten med motiveringen att fusionen inte var affärsmässigt motiverad, eftersom underskottsbolaget inte bedrev någon verksamhet och inte innehade några finansiella tillgångar. Det var dessutom oklart varifrån underskottbolagets betydande skattemässiga underskott härrörde.

Frågan i målet inför EU-domstolen gällde huruvida vägrat avdrag var förenligt med artikel 11.1 i fusionsdirektivet. Av denna artikel följer att medlemsstaten får neka en sådan förmån som föreskrivs i direktivet, om fusionen har skatteflykt eller skatteundandragande som sitt huvudsakliga syfte.  Om fusionen inte genomförs av ”godtagbara kommersiella skäl” kan det enligt denna bestämmelse presumeras att fusionen har skatteflykt eller undandragande som sitt huvudsakliga syfte.

Domstolen uttalade att varken det faktum att underskottsbolaget inte bedrev någon verksamhet, eller att det inte innehade några finansiella tillgångar i sig kunde vara avgörande. Däremot ansåg domstolen att den omständigheten att de skattemässiga underskotten uppgick till betydande belopp, och att det var oklart varifrån underskotten härrörde, utgjorde ett indicium på att det var fråga om skatteflykt eller undandragande av skatt. Domstolen uttalade vidare att de positiva effekter som fusionen föranledde för koncernens strukturella kostnader, inte kunde medföra att fusionen skett av godtagbara kommersiella skäl. Detta då minskningen av dessa kostnader var marginell i förhållande till skattefördelarna.

Avslutningsvis tillade domstolen även att principen om att rättsmissbruk är otillåtet återspeglas i artikel 11.1. Detta innebär att unionsrättens fördelar inte omfattar transaktioner som endast syftar till att genom missbruk dra nytta av dessa fördelar.

Kommentar

Målet är intressant eftersom det sprider ljus över hur EU-domstolen ser på avancerad skatteplanering. EU-domstolen synes ha uppfattningen att den missbrukslära som utarbetats inom momsområdet (den s.k. Halifaxdoktrinen) har tillämpning även på den harmoniserade direkta beskattningens område. För svensk nationell inkomstskatterätts vidkommande ska framhållas att det är den allmänna skatteflyktslagen som i första hand reglerar frågorna. Om den skulle tänkas leda till ett sämre resultat än vad unionsrätten skulle leda till, kan fråga uppstå om unionsrätten tar över. Det ovan refererade fallet synes indikera att den svenska skatteflyktslagen normalt inte kan uppfattas vara i konflikt med fusionsdirektivet.

Erik Hultman

Kontakt
Erik Hultman
08-520 594 68