Skatteverket fick inte korrigera pris på varumärken

Skatteverket ansåg att priset inte var marknadsmässigt då varumärken såldes till ett utländskt koncernbolag. Kammarrätten har nu undanröjt Skatteverkets beslut om korrigering.

Ett svenskt bolag hade sålt immateriella tillgångar i form av varumärken till ett utländskt koncernbolag. Skatteverket beslutade att med stöd av korrigeringsregeln höja taxeringen med 68 miljoner kr samt påföra skattetillägg då ersättningen inte ansågs armslängdsmässig. Kammarrätten har nu undanröjt Skatteverkets beslut.

Fråga i målet var om priset för de överlåtna rättigheterna till varumärken understiger det pris som skulle ha avtalats mellan oberoende parter.

Bolaget överlät varumärken till ett koncernbolag mot en ersättning om 50 miljoner danska kr. Bolaget har till stöd för prissättningen åberopat en värdering som utförts av de nya ägarna. Skatteverket har kommit med invändningar mot den gjorda värderingen samt hänvisat till fakta som inte var kända vid försäljningstillfället, såsom tillväxtsiffror och pantförskrivningar.

Kammarrätten konstaterar att svårigheter föreligger vid värdering av immateriella tillgångar. Skatteverket har dock inte inkommit med någon egen utredning utan har endast haft invändningar mot den värdering som utförts av de nya ägarna knappt fyra år efter försäljningen. Kammarrätten framhåller att även om det finns sakförhållanden som talar för att priset varit för lågt finns det också faktorer som talar för att det inte var det. Kammarrätten kan därför inte med säkerhet dra den slutsatsen att priset varit för lågt och undanröjer Skatteverkets beslut om taxering.

Bolaget hade även ett licensavtal vilket, året efter försäljningen, skriftligen avslutades i förtid och fråga i målet är därmed också om den ersättning som betalats för uteblivna licensintäkter understiger vad oberoende parter skulle ha avtalat om.

Bolaget åberopar att det skriftliga avtalet om förtida upphörande endast är en bekräftelse på en muntlig överenskommelse från året före angående ersättningsnivån och att man vid beräkningen av den ersättning som erhållits även ska räkna med de betalningar som gjorts under perioden mellan den muntliga överenskommelsen och den skriftliga. Bolaget åberopar även att det licensavtal som sagts upp inte i sig var marknadsmässigt och att den beräkning Skatteverket gjort med bas i denna därmed inte är rättvisande.

Skatteverket ansåg att det skriftliga avtalet utgör tidpunkten för avtalets uppsägande och att den ersättning som utbetalats dessförinnan inte kan räknas som ersättning för avtalets förtida upphörande. Den ersättning som bolaget därmed erhållit är för lågt beräknad och inte armslängdsmässig. Både länsrätten och kammarrätten avslog bolagets överklagande i frågan.

Kommentar

Det är värt att notera att kammarrätten uttryckligen kommenterar att Skatteverket inte har kommit med någon egen utredning angående värderingen av de överlåtna tillgångarna. Under sommaren avgjorde Kammarrätten i Göteborg ett mål om värdering av sålda immateriella tillgångar (se vår artikel från den 13 juli 2011) där Skatteverket, med hjälp av KPMG, utfört en egen värdering av de överlåtna tillgångarna. I det målet vann Skatteverket framgång i sin argumentation.

I det aktuella fallet är det också värt att notera att både länsrätten och kammarrätten gick på Skatteverkets linje när det gäller det uppsagda licensavtalet. Domstolarna bortsåg från den muntliga överenskommelse som bolaget åberopat som underlag för ersättningsnivån för licensavtalet och såg enbart till det skriftliga avtalet. Kammarrätten konstaterar dels att det skriftliga uppsägningsavtalet ingicks efter den muntliga överenskommelsen, dels att det skriftliga avtalet ”anges ersätta alla tidigare, både skriftliga och muntliga, överenskommelser”. Det är därför viktigt att säkerställa att de avtal som upprättas tydligt anger partsavsikten.

Mikael Hall