Förvaltningsrätt hänvisar till Diligentia-målet vid justering enligt korrigeringsregeln

Skatteverket vann mål om armlängdsmässig ränta på ett lån från utländskt moderbolag till svenskt dotterbolag. Förvaltningsrätten hänvisade till Högsta förvaltningsdomstolens tidigare uttalanden om betydelsen av insyn och kontroll i det s.k. Diligentia-målet.

Som ett led i en omstrukturering tog ett svenskt bolag över betalningsansvaret för ett lån från koncernens utländska moderbolag. Ingen formell säkerhet var ställd för lånet som, pga. kontraktuell och strukturell subordinering, var efterställt de externa seniora lån och mezzaninlån som koncernens interbank upptagit sedan tidigare.

Räntan på aktieägarlånet uppgick till 16,5 procent, vilket enligt bolaget var marknadsmässigt. Bolaget hänvisade till att räntan på det externa mezzaninlånet uppgick till 13 procent, varför räntan på aktieägarlånet inte rimligen kunde understiga 13 procent. Utifrån en analys av räntor på jämförbara mezzaninlån som gjorts föll 16,5 procent med god marginal inom ett armländsmässigt intervall.

Förvaltningsrätten i Stockholm uttalade, med hänvisning till Diligentia-målet, att det föreligger skillnader mellan aktieägarens och mezzaninlångivarens insyn och kontroll i bolaget, och att de s.k. covenants som var förknippade med mezzaninlånet inte gav långivarna rätt att styra verksamheten och att insynen inte var på samma nivå som aktieägarens. Förvaltningsrätten framhöll också att moderbolagets ägande i bolaget utgjorde en indirekt säkerhet värd att beakta.

I likhet med Skatteverket utgick förvaltningsrätten från en räntesats knuten till Stibor med tillägg för en riskmarginal och fann att genomsnittsräntan på koncernens externa C- och D-lån (dvs. de mest juniora externa lånen) understeg 8 procent. Domstolen fann således att en marknadsmässig ränta inte översteg 8 procent och avslog även bolagets överklagande avseende undanröjande av skattetillägg.

Kommentar
Det är värt att notera att förvaltningsrätten fortsatt hänvisar till de uttalanden som Högsta förvaltningsdomstolen gjorde i Diligentia-målet om betydelsen av insyn och kontroll, och att Diligentia-målet används som vägledning även vid prövning av mål enligt korrigeringsregeln trots att målet inte torde ha prejudicerande verkan i sådana fall.

Domstolens synsätt överensstämmer med tidigare förvaltningsrättspraxis som utkommit efter Diligentia-målet, t.ex. Finnveden (mål nr. 16794-10, 22023-10, 22024-10) där förvaltningsrätten för ett liknande resonemang om insyn och kontroll.

Mål nr 25719-10, 35840-10, 35841-10 från Förvaltningsrätten i Stockholm.

Mikael Hall