Viktigt att lämna rätt uppgifter för att få förhandsbesked

Högsta förvaltningsdomstolen har inte ansett sig ha fått tillräckliga uppgifter för att kunna lämna förhandsbesked. Beslutet får betydelse för hur ansökningar till Skatterättsnämnden bör formuleras, i synnerhet när det gäller förfaranden som skulle kunna ses som skatteflykt. Två justitieråd skriver i ett särskilt yttrande att man i sådana fall bör vara restriktiv med att lämna förhandsbesked.

Frågorna i ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden från den 4 november 2010 (dnr 23-10/D) rörde tillämpning av dubbelbeskattningsavtalet mellan Sverige och Singapore när ett cypriotiskt bolag, ägt av en i Sverige obegränsat skattskyldig individ som tidigare bedrivit byggnadsrörelse i Sverige, säljer en fastighet i Singapore. Skatterättsnämnden fann att avtalet inte var tillämpligt och beslutet överklagades. Högsta förvaltningsdomstolen fann att underlaget i ärendet inte var tillräckligt för att den verkliga innebörden av transaktionerna skulle kunna bedömas. Förhandsbeskedet undanröjdes därför avseende denna fråga och ansökan avvisades.

Av Högsta förvaltningsdomstolens beslut framgår bl.a. följande information om transaktionen: Vinstmedlen i det cypriotiska bolaget härrörde från försäljning av aktierna i ett fastighetsförvaltande dotterbolag. I samband med att det cypriotiska bolaget förvärvar den aktuella fastigheten skulle individen ingå ett avtal med en fastighetsfond i Luxemburg. Avtalet innebär en option att sälja andelarna i bolaget till fonden mot en köpeskilling bestående av kontanter och kapitalandelslån.

Domstolen noterar i sitt beslut att beskattning ska ske på grund av rättshandlingars verkliga innebörd oavsett den beteckning avtalen åsatts. En sådan bedömning kan avse inte bara enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar. Domstolen noterar vidare att det i ansökan saknas närmare uppgifter bl.a. om fondens eventuella delaktighet i själva fastighetsförvärvet (exempelvis om fonden uppträder som säljare eller förmedlare av fastigheten) och hur lång tid som skall förflyta mellan förvärvet och andelsöverlåtelsen samt hur fonden avser att hantera andelarna i det cypriotiska bolaget efter förvärvet. Då domstolen anser att underlaget i ansökan inte är tillräckligt för att den verkliga innebörden ska kunna bedömas undanröjs förhandsbeskedet i denna del.

Justitieråden Billum och Kindlund uttalar sig i ett särskilt yttrande allmänt om processen i förhandsbeskedsfrågor. De skriver att till skillnad från i taxeringsförfarandet finns det begränsade möjligheter att klargöra situationen när den i ansökan lämnade informationen är bristfällig. Avseende det aktuella ärendet säger man att ”[s]vårigheterna framstår som särskilt stora i mål som rör olika slag av skatteplanering. Det aktuella målet utgör ett bra exempel på detta. Det är tydligt att sökanden medvetet lämnat mycket knapphändiga upplysningar om det tilltänkta förfarandet. De lämnade upplysningarna ger närmast intryck av att sökanden vill ha bekräftat att de av honom upparbetade vinstmedlen – som ligger under svensk beskattningsrätt trots att det av honom ägda bolaget inte har säte i Sverige – genom det valda förfarandet kan undgå svensk beskattning.” Avslutningsvis säger man att det inte kan ”vara en uppgift för rättsväsendet att lämna förhandsbesked om förfaranden som är ofullständigt redovisade eller som ligger nära skatteflykt utan att frågan om skatteflyktslagens tillämplighet ställts. Det är nödvändigt att i sådana fall anlägga en restriktiv syn på frågan om förhandsbesked bör lämnas.”

Kommentar

Av beslutet och det särskilda yttrandet kan slutsatsen dras att domstolen tycker att förhandsbeskedsinstitutet används på ett felaktigt sätt i vissa fall för att legitimera skatteplaneringsförfaranden, och att Skatterättsnämnden i större omfattning bör avvisa denna typ av frågor. Domstolens uppfattning får naturligtvis stor betydelse för hur ansökningar till Skatterättsnämnden bör formuleras och vilken fakta som måste tillföras ärendet. En mycket hög grad av professionalism krävs av den som formulerar en ansökan.

Läs Högsta förvaltningsdomstolens beslut (mål nr 7136-10)