Förvaltningsrätten accepterar inkomstjustering till medianen

Förvaltningsrätten ändrade delvis Skatteverkets beslut att höja bolagets inkomsttaxering men accepterade en justering till medianen av resultatetnivåerna på den av bolaget utförda internprisstudien.

Rockwell Automation AB (Rockwell) var dotterbolag i en internationell koncern och hade som verksamhet att sälja produkter och system för industriell automation på den svenska marknaden, samt att därtill utföra tillhörande service.

Rockwell ingick under 2001 ett kommissionärsavtal med ett holländskt koncernbolag. Enligt avtalet skulle Rockwell ersättas på så sätt att bolaget uppnådde en rörelsevinst om 0,6 procent av omsättningen.

Provisionsnivån baserade sig på en internprisstudie enligt vilken 0,6 procent uppfattades som armlängdsmässigt. Studien bestod av två delar; dels bolag som engagerade sig i försäljning av jämförbara produkter, dels bolag som utförde jämförbara servicetjänster. Medianen på rörelsemarginalen för jämförbara bolag var 0,8 procent avseende produktdelen och 4 procent avseende tjänstedelen. Bolagets fördelning mellan produkt- och tjänstedelen grundade sig på bolagets omsättning, utav vilken 90 procent utgjordes av produktförsäljning. Produktdelen av internprisstudien tillmättes därför större betydelse vid fastställandet av internprissättningen.

Skatteverket hävdade att en rörelsemarginal på 0,6 procent var för lågt i förhållande till de tjänster som Rockwell utförde, oaktat att bolaget hade frånhänt sig sina risker i och med kommissionärsavtalet.

Skatteverket ifrågasatte vidare bolagets internprisstudie som ansågs vara obsolet och inte jämförbar i förhållande till Rockwells verksamhet. Skatteverket hävdade, både vad gällde produkt- och tjänstedelen, att Rockwells avancerade verksamhet betingade en rörelsemarginal åtminstone motsvarande medianen av studien, det vill säga 0,8 procent för produktdelen och 4 procent för tjänstedelen.

Slutligen ifrågasatte Skatteverket den fördelning som bolaget gjort i fråga om sammanvägningen av verksamheten. Skatteverket ansåg att tjänstedelen var så pass väsentlig för bolaget att den åtminstone skulle uppgå till 40 procent och varudelen till resterande 60 procent. Enligt en sammanvägning där medianerna från internprisstudien använts beräknades en armlängdsmässig rörelsemarginal vara 2,08 procent

Förvaltningsrätten konstaterade att Skatteverket hade bevisbördan för att villkoren inte varit marknadsmässiga samt att Skatteverkets resonemang grundade sig delvis på antaganden och därför inte kunde ges samma bevisvärde som annan mer faktabaserad utredning.

Skatteverkets utredning kunde således inte ligga till grund för en höjning av resultatnivån till 2 procent. Istället fastställde förvaltningsrätten att 1 procent bättre återspeglade en marknadsmässig resultatnivå. Detta sammanföll också med medianvärdet i bolagets jämförelsestudie utan den av Skatteverket företagna viktningsförändringen.

 

Kommentar
Skatteverkets resonemang grundar sig i allt väsentligt på en justering till medianen av de resultatnivåer som framkommit vid bolagets internprisstudie. Det är värt att notera att denna justering till medianen godtas av domstolen, men att den viktningsförändring mellan tjänste- och produktdelen som Skatteverket på vaga faktamässiga grunder förespråkar underkänns.

Rättsfallet belyser även vikten av att ha uppdaterade och bra internprisstudier till grund för sin internprissättning i syfte att undvika en inkomstjustering.

Mikael Hall