Löneunderlag i kommanditbolag fördelades efter faktisk ägarandel

Kammarrätten anser i likhet med Skatteverket att fördelning av löneunderlag i kommanditbolag ska ske utifrån faktisk ägarandel och inte baserat på andel insatt kapital, resultatfördelning från kommanditbolaget eller annan eventuell fördelning enligt delägaravtal.

Kommanditbolaget ägdes av 5 aktiebolag, bl.a. AB A och dess dotterbolag AB B. I sin egenskap av komplementär ansågs AB B ha ett sådant bestämmande inflytande att kommanditbolaget ansågs utgöra dotterföretag till AB B (och därmed dotterdotterföretag till AB A). Aktieägarna i AB A hade vid beräkning av möjlig lågbeskattad utdelning från AB A (gränsbeloppet), använt 98 procent av löneunderlaget i kommanditbolaget, motsvarande AB A:s och AB B:s insatta kapital i förhållande till totalt insatt kapital i kommanditbolaget.

I brist på en uttrycklig reglering om hur löneunderlag i handels- och kommanditbolag ska fördelas i enlighet med 57 kap. 17 § IL anger Skatteverket i sitt omprövningsbeslut att moderföretagets andel i dotterföretaget ska bestämmas utifrån faktisk ägd andel och inte andelen insatt kapital i kommanditbolaget.

Denna uppfattning framfördes redan i prop. 2005/06:40 s. 46, där Skatteverket påpekade just den oklarhet som råder beträffande hur stor andel av lönerna i ett handels- eller kommanditbolag som ska räknas med i löneunderlaget, och uppmanade regeringen att återkomma i denna del. Skatteverket konstaterade att fördelning ska ske utifrån faktisk ägarandel till dess en specifik reglering avseende handels- och kommanditbolag införs, men ifrågasatte samtidigt om inte en fördelning egentligen bör ske utifrån resultat- eller kapitalandel. Något ställningstagande på det sätt som Skatteverket efterfrågade gjordes inte av regeringen i propositionen och någon lagändring har heller inte skett..

Med hänvisning till att Skatteverkets påpekande i ovan nämnda proposition inte föranlett någon lagändring anser såväl förvaltningsrätten som kammarrätten att det är den faktiska ägarandelen som avgör hur stor del av löneunderlaget i kommanditbolaget som får räknas med, dvs. 2/5 i detta fall.

Kommentar
Vad gäller själva fördelningen av löneunderlaget, för det fall ett moderföretag överhuvudtaget kan identifieras, är det som Skatteverket påpekar förknippat med svårigheter att frångå den faktiska ägarandelen till förmån för kapitalandelen. Mer rättvisande synes då en proportionering gjord efter resultatfördelningen i bolaget. I ett aktiebolag får aktieägarna rätt till löneunderlag med lika stor del som de får tillgodogöra sig eventuell utdelning från dotterföretaget.

Det ska här särskilt noteras att resultatfördelningen i kommanditbolaget inte skedde utifrån andel insatt kapital i bolaget, utan troligtvis utifrån delägaravtal och/eller delägarnas arbetsinsatser, vilket Skatteverket också påpekar. Om AB A och AB B även hade haft rätt till 98 procent av resultatet är det därför inte omöjligt att målet hade fått en annan utgång. Med rådande förutsättningar och mot bakgrund av att en specifik reglering avseende handels- och kommanditbolag saknas framstår kammarrättens inställning som rimlig i detta fall. Domen innebär således ett klargörande av att fördelning av löneunderlag i handels- och kommanditbolag ska ske utifrån faktisk ägarandel och inte i relation till det insatta kapitalet, resultatfördelning eller utifrån vad som avtalats mellan delägarna.

Mer intressant är då frågan om identifiering av ett moderföretag i den aktuella strukturen. I praktiken är det sällan frågan om fördelning av löneunderlaget ställs på sin spets, då kommanditbolagsstrukturer i de flesta fall bygger på jämbördiga ägarförhållanden, dvs. delägarna vill gå in i verksamheten på lika villkor, ha samma bestämmanderätt och samma ansvar, varför frågan om löneunderlag faller redan på den grunden att inget av ägarbolagen kan sägas utgöra moderföretag i förhållande till övriga delägare. I det aktuella fallet ansågs AB B, utan vidare motivering, vara moderföretag enbart på den grunden att bolaget utgjorde komplementär till kommanditbolaget.

Det kan tyckas att en delägare som anses ha ett sådant bestämmande inflytande att det anses vara moderföretag till kommanditbolaget även ska ta en större del av resultatet, eftersom AB B dels står största civilrättsliga risken för kommanditbolagets förpliktelser och dels då AB B tillsammans med AB A i detta fall även representerar drygt 90 procent av kapitalinsatsen. Fördelningen av resultatet synes således haft påverkan på bedömningen av fördelningen av löneunderlaget, men inte för själva identifieringen av moderföretaget. Den kanske viktigaste slutsatsen av domen är således att definitionen för vad som utgör ett moderföretag i en kommanditbolagsstruktur kan ha utvidgats något.

Kammarrätten i Göteborg, mål nr 7800-09 (2011-04-08)

Catarina Dreijer

 

Kontakt
Catarina Dreijer
070-383 78 18