Ägarbreddning genom underprisöverlåtelse

Den 14 april i år avgjorde Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) ett intressant förhandsbeskedsärende (mål nr 4838-10) där en VD medgavs möjlighet att indirekt förvärva aktier till underpris i det bolag han var verksam utan att det medförde tjänsteskattning.

Av förutsättningarna i ärendet följer att en fysisk person A äger 60 procent och hans två vuxna barn äger 20 procent vardera i X AB. X AB utgör ett holdingbolag som äger samtliga aktier i fastighetsbolaget Y AB. Under 2007 förvärvades lagerbolaget Z AB vari A förvärvade 51 procent medan B och C förvärvade 20 procent vardera och D (som var VD i Y AB) förvärvade 9 procent. Avsikten är nu att Z AB ska förvärva samtliga aktier i Y AB till ett pris som understiger aktiernas marknadsvärde.

Enligt Skatterättsnämnden fanns inte anledning att ifrågasätta att överlåtelsen skulle ske till underpris och kom därmed fram till att 23 kap. 11 § IL var tillämplig och att transaktionen därför inte skulle utlösa tjänstebeskattning av D. Skatteverket överklagade Skatterättsnämndens beslut och yrkade att D skulle tjänstebeskattas för den del av underpriset som belöper på hans andel av aktierna i Z AB och menade att det här föreligger en presumtion för att underpriset utgör en ersättning för arbete.

HFD kom dock fram till att tjänstebeskattning inte ska ske i detta fall. Av HFD:s motivering framgår att man fäst avsikt vid att det här är fråga om en planerad överlåtelse av samtliga aktier i Y och inte enbart 9 procent. HFD säger att ”[s]idovederlag skall visserligen beaktas när ersättningen bestäms men vederlag i den formen kan med de förutsättningar som gäller för värderingen av aktierna inte uppgå till ett belopp som svarar mot skillnaden mellan marknadsvärdet och den angivna ersättningen.”

Vad HFD måste anses mena här är att även om D:s andel av underpriset skulle motsvaras av ett dolt vederlag från D i form av t ex arbetsinsatser så kvarstår fortfarande i detta fall 91 procent av underpriset oförändrat. Detta innebär att det även i ett sådant fall skulle vara fråga om en underprisaffär. Att D skulle erlägga ett dolt vederlag motsvarande hela underpriset får anses utgöra en orimlig tanke.

Frågan man kan ställa sig är om utgången i målet innebär att denna modell avseende ägarbreddning nu är möjlig att tillämpa mer generellt i liknande situationer. Även om det förvisso fanns speciella omständigheter i förutsättningarna till förhandsbeskedet som talade för en gåvoavsikt mellan A och D så berörs detta över huvud taget inte av HFD. HFD pekar istället tydligt på lagtextens ordalydelse samt hänvisar till förarbetsuttalanden om att tjänstebeskattning inte ska ske avseende ägaren av kvalificerad andel i förvärvande bolag om det är fråga om en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL.

Det återstår att se hur praxis utvecklas framöver. Kanske innebär domen att det nu kommer att vara möjligt att på ett enkelt sätt ta in nyckelpersoner i ägarkretsen på detta indirekta sätt. Utslaget bör dock tills vidare tolkas med viss försiktighet.

Benny Lundin