Risk för dubbelbeskattning vid försäljning av ”appar”

Förvaltningsrätten i Umeå bedömer att ett svenskt bolag som konstruerar och säljer elektroniska spel, s.k. applikationer eller ”appar”, för t.ex. iPhone har sålt dessa direkt till slutkunden snarare än att försäljning skett till ett utländskt bolag som därefter vidaresålt apparna till slutkunden. Domen innebär att det svenska bolaget är skattskyldigt för moms på försäljningen (dom den 4 november 2010 i mål.nr 1429-10, 1914-10 och 1915-10).

Ett svenskt bolag konstruerade och sålde elektroniska spel, s.k. applikationer eller ”appar”, för t.ex. iPhone och iPad. Det svenska bolaget hade ingått avtal med ett utländskt bolag med fast etableringsställe i Luxemburg om att det utländska bolaget via bl.a. sin hemsida skulle distribuera apparna till slutkunder. Slutkunderna var nästan uteslutande privatpersoner i hela världen. Avseende distribution av appar till kunder inom EU hade det svenska och det utländska bolaget ingått ett avtal, vilket enligt det svenska bolaget syftade till att utgöra ett kommissionärsavtal med innebörden att det utländska bolaget skulle agera i eget namn för det svenska bolagets räkning. Innebörden av avtalet var således enligt det svenska bolaget att det svenska bolaget tillhandahöll tjänster till det utländska bolaget som i sin tur tillhandahöll tjänster till privatpersoner inom EU. Det svenska bolaget menade att det momsmässigt var fråga om omsättningar i två led och att tjänsterna i den första omsättningen (mellan det svenska bolaget och det utländska bolaget) skulle anses omsatta utomlands då köparen hade fast etablering i ett annat EU-land. Av avtalet framgick vidare att det utländska bolaget var skattskyldigt för tjänsterna gentemot privatpersonerna.

Enligt förvaltningsrättens bedömning innebar emellertid inte avtalet att det utländska bolaget förvärvat och vidaresålt applikationerna utan att respektive privatperson istället ingått avtal med det svenska bolaget och att det svenska bolaget levererat applikationerna direkt till privatpersonerna. Förvaltningsrätten konstaterade även att det svenska bolaget behållit äganderätten till applikationerna, burit risken för förlust och haft ansvar och kontroll över applikationerna. Vidare framgick det, enligt förvaltningsrätten, av slutanvändarlicensen för varje applikation att denna gällde mellan det svenska bolaget och privatpersonen samt, av villkoren på hemsidan för handelsplatsen, att det var det svenska bolaget som var privatpersonens avtalsrättsliga motpart och att det utländska bolaget inte tillhandahållit tjänsten i eget namn.

Enligt förvaltningsrätten framgick det entydigt av avtalet att det svenska bolaget sålde apparna direkt till respektive privatperson inom EU och att fråga således ej var om omsättning i två led. Vid omsättning av ifrågavarande tjänster till privatperson inom EU utgör omsättningsland det land där säljaren är etablerad. Enligt förvaltningsrätten var bolaget därför skattskyldigt för uppburna likvider avseende de tillhandahållna apparna.

Kommentar
Enligt vår mening är den omständigheten att det svenska bolaget behöll de immateriella rättigheterna till apparna, dvs. bl.a. behöll äganderätten, kontrollen samt utgjorde avtalspart avseende licensen för användning av apparna, inte i strid med kommissionärsregeln i 6 kap. 7 § mervärdesskattelagen (1994:200). Tvärtom bedömer vi att nämnda kommissionärsregel har till syfte att reglera just denna typ av transaktioner.

Av avtalet framgår att det utländska bolaget är skattskyldigt för tillhandahållandena gentemot privatpersonerna. Det vore intressant om denna fråga prövades ur ett luxemburgskt perspektiv. Enligt vår mening torde nämligen förvaltningsrättens bedömning kunna medföra att försäljning av apparna dubbelbeskattas såtillvida att såväl det svenska som det utländska bolaget påförs moms i respektive land.

Domen är överklagad.

Nina Tångring

Kontakt
Nina Tångring
036-30 10 33