Proposition om ändringar i filiallagen

Finansdepartementet har tidigare presenterat förslag till ändringar i lagen (1992:160) om utländska filialer m.m.(filiallagen) i syfte att harmonisera bestämmelserna om filialer i enlighet med den fria rörligheten inom EES-området.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande över de lagförslag som presenterats och överlämnade den 10 mars en proposition till riksdagen (prop. 2010/11:87, Utländsk näringsverksamhet i Sverige). Propositionen överensstämmer i huvudsak med de lagförslag som presenterades i lagrådsremissen förutom vissa redaktionella ändringar och förtydliganden. Någon ändring i sak har inte skett. Nedan följer en sammanfattning av lagförslagen.

Europeiska kommissionen har inlett ett s.k. överträdelseärende mot Sverige i anledning av att vissa bestämmelser i filiallagen inte anses förenliga med EU-rätten. Kommissionen hävdar bl.a. att kravet på etablering genom filial i Sverige kan anses strida mot såväl friheten att tillhandahålla tjänster som mot etableringsfriheten. Även kraven på att det utländska företagets namn och firma ska ingå i filialens firma anses strida mot EU-rätten. Kritiken har lett till en översyn av filiallagen i syfte att säkerställa dess förenlighet med EU-rätten.

Huvudsyftet med de föreslagna ändringarna är att det av filiallagen tydligt ska framgå att tjänsteleverantörer som är etablerade i andra medlemsstater har möjlighet att tillfälligt erbjuda sina tjänster i Sverige utan att vara etablerade genom filial här i landet. För det fall en tjänsteleverantör i en annan medlemsstat väljer att etablera sig även i Sverige ska näringsverksamheten bedrivas genom antingen filial, svenskt dotterföretag eller agentur med verksamhet i Sverige.

Gränsdragningen mellan etablering och tjänsteutövning av tillfällig art är inte självklar. EU-domstolen har dock slagit fast att det avgörande kriteriet om en verksamhet ska kunna anses vara av tillfällig art är att utövarens deltagande i det ekonomiska livet inte är stadigvarande och kontinuerligt (mål C-131/01, Kommissionen mot Italien). Detta utesluter dock inte att utövaren skaffar sig nödvändig infrastruktur, t.ex. ett kontor, för att utföra de aktuella tjänsterna utan att verksamheten för den sakens skull ska anses utgöra en etablering (målen C-215/01, Schnitzer och C-422/02, Caixa Bank France).

Regler till vägledning för gränsdragningen mellan å ena sidan tillhandahållande av tjänster och å andra sidan etablering återfinns inte i lagförslaget. Gränsdragningen får därför även fortsättningsvis göras med ledning av EU-domstolens avgöranden.

Kravet på att anmäla en särskild delgivningsmottagare görs om till att endast omfatta situationer där den verkställande direktören i det utländska bolaget inte är bosatt inom EES.

Vidare innebär förslaget att kravet på att det utländska företagets namn och nationalitet ska ingå i filialens firma tas bort. Av firman ska dock även fortsättningsvis framgå att verksamheten bedrivs genom filial.

Lagändringarna föreslås träda ikraft den 1 juli 2011.

Lär mer på regeringen.se.