Återföring av negativ goodwill utgör skattepliktig intäkt

Högsta förvaltningsdomstolen har i en nyligen meddelad dom avgjort frågan om ett bolags upplösning av negativ goodwill som bolaget gjort under räkenskapsåret 2004 ska utgöra en skattepliktig intäkt eller inte.

Målet gällde ett bolag som under räkenskapsåret 2004 förvärvade 21 restauranger med tillhörande byggnader på ofri grund för 13 miljoner kr (varav ca 9,9 miljoner kr avsåg byggnader och ca 3,1 miljoner kr avsåg maskiner och inventarier). Det verkliga värdet för det s.k. inkråmsförvärvet var dock enligt en förvärvsanalys 18,1 miljoner kr, varför byggnaderna togs upp till sitt marknadsvärde om 15 miljoner kr. Skillnaden mellan köpeskillingen och det verkliga värdet, 5,1 miljoner kr, redovisades av bolaget som en negativ goodwill. Den negativa goodwillen upplöstes i bolagets redovisning och intäktsfördes i sin helhet under räkenskapsåret 2004. Som förklaring till intäktsredovisningen angav bolaget att inga framtida förluster hade identifierats. I inkomstdeklarationen yrkade bolaget avdrag för intäktsföringen och byggnaderna togs upp till sitt marknadsvärde om 15 miljoner kr på vilket värde beskattningsårets avskrivning gjordes.

Högsta förvaltningsdomstolen, som gör en annan bedömning än underinstanserna, konstaterar att uppgifterna i bolagets årsredovisning följer de råd som Bokföringsnämnden och rekommendationer som Redovisningsrådet ställt upp för inkråmsförvärv och som får anses utgöra god redovisningssed på detta område. Detta innebär att identifierbara tillgångar ska tas upp till marknadsvärde och eftersom inga förluster identifierats intäktsförde bolaget den negativa goodwillposten i enlighet med nämnda rekommendationer.

Vidare anger Högsta förvaltningsdomstolen att innebörden av bestämmelserna i 4 kap. 3 § årsredovisningslagen ”utgifterna för tillgångens förvärv” och 19 kap. 9 § inkomstskattelagen ”utgiften för förvärvet” är densamma och att det därför inte föreligger någon skillnad mellan anskaffningsvärde på byggnader som ska tas upp i räkenskaperna respektive som underlag för den skattemässiga avskrivningen.

Slutligen menar Högsta förvaltningsdomstolen att återföringen av den negativa goodwillen utgör en skattepliktig intäkt i bolagets verksamhet med hänvisning till regeln i 15 kap. 1 § inkomstskattelagen som stadgar att alla inkomster i en näringsverksamhet ska tas upp som intäkt i verksamheten. Något undantag från nämnda regel finns inte för en inkomst av aktuellt slag. Återföringen av den negativa goodwillen ska därför enligt 14 kap. 2 § inkomstskattelagen tas upp till beskattning vid 2005 års taxering.

Kommentar

Utgången i målet kan inte anses oväntad då negativ goodwill kan ses som en slags ”rabatt” vid inkråmsförvärv av verksamheter som går med förlust. Eftersom inga framtida förluster hade identifierats av bolaget synes bolaget ha gjort en uppskrivning av byggnadernas värde. Återföringen av den negativa goodwillen i detta fall höjer således anskaffningsvärdet för byggnaderna redan vid förvärvet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att årsredovisningslagens och inkomstskattelagens regler om anskaffningsvärde på byggnader är identiska. Bestämmandet av en fastighets anskaffningsvärde tillhör således det s.k. kopplade området, nämnda redovisningsmässiga intäkt bör därför även tas upp till beskattning.

Helena Norén

Läs domen från Högsta förvaltningsdomstolen (mål nr 4033–4034-09)

 

Kontakt
Helena Norén
08-520 596  87